Munruvare är yngelvårdare av rang. Deras strategi är att "suga" upp ynglen vid minsta fara, så om honan får gå en aning ifred håller hon koll på ynglen under ganska lång tid.
Nu är ju inte jag hemma på just Malawiciklider men jag tror att det i de flesta fall kan vara så att det är så "crowded" att honan helt enkelt inte mäktar med att släppa sina ungar och samtidigt ha koll på dom någon längre tid. Så är det i mitt kar där Cyprichromisarna konstant går och tuggar - men yngelsläppen blir kortvariga därför att det är för mycket "folk" runtikring. Jag har aldrig sett mina Cyprichromis släppa ynglen - men det finns ett antal yngel som har klarat sig. Någongång skulle jag vilja se det du har fått skåda.
Däremot kan jag berätta om ett par stora rackare till munruvare, som kallades "Tillapia Mosambica", eller nåt i den stilen, som jag hade när jag var yngre. Hanen blev kolsvart vid lek och grävde en enda stor grop mitt i karet. De honorna hade inga problem med att släppa sina enorma kullar och hålla koll på dom - det var en syn för gudar. På den tiden hade man ju varken kamera eller filmkamera så det är bara mina minnesbilder som finns kvar...
Det lustiga den här gången var/är just att hon släpper några för att sedan suga upp dom igen, tidigare gånger (har jag iallafall fått för mig) har hon spottat en gång o sen inte brytt sig så mycket om dom...
Mina tuggande honor får gå i en egen liten "avdelning" av karet så att dom ska få lugn och ro, och just nu så är hon helt ensam på "yngelavdelningen" så hennes beteende är ganska annorlunda ändå kan man tycka...Men kul att studera! :D
Mvh Patrik
