Familjehund attackerade svärmor - vad skulle man gjort?

fisheye

#1 - 11 juli 2014 11:03

Hej,
Sommarveckor på landet med storfamiljen kan skapa sina dispyter. Min frus systers familjehund attackerade svärmor och därefter kom jag i en längre diskussion/dispyt om vad som vore rätt att göra. Jag skulle vilja ha synpunkter från erfarna hundägare. Själv är jag inte hundvan men har stort intresse av djur och dess beteenden. Vad gör man annars på zoopet...

Kort bakgrund
----------------
Svägerskans familj har två små vallhundar, storlek typ Jack Russel. Tikar. Den ena är ca: 2 år äldre än den andra. Det är den äldre hunden detta gäller. De är ca: 8 resp 10 år gamla
Ingen av hundarna är direkt uppfostrade. De kan i princip endast ett kommando och det är sitt / varsågod innan de får mat. Övriga kommandon såsom ligg, plats, fot, hit etc. följer endast när de känner för det eller det vankas godis. De är rena knähundar i dess bokstavliga bemärkelse (ligger i knät i stort sett alltid) och sover i husse/mattes säng... Mycket sällskapssjuka och bjäppar alltid om de inte får uppmärksamhet eller är i hagen. De får ytterst lite motion (tre rastning om dagen och lite lek). Inga långpromenader om 45 minuter eller mer så vitt jag sett.
Den äldre av hundarna är påtagligt nervös mot alla främmande och mot andra hundar. De skäller och reser ragg mot alla andra hundar de möter.
Den äldre hunden har uppvisat visst aggressivt beteende mot storfamiljen (min, svärföräldrarna, och även ägandefamiljen) men mest med markeringar såsom morrning och (nafs-)bitning.
Svärmor (och svärfar) har ofta tagit hand om hundarna veckovis och då är det svärmor som ger mat och sköter om. De har haft två hundar själv och hela familjen är alltså hundvan.
(Själv är jag tveklöst en av hundens favoriter och den har aldrig visat aggressivt beteende mot mig. Men det gör egentligen inte hit.)
Jag har vid ett flertal tillfällen sett den äldre hunden tillrättavisa den yngre när den yngre gjort något fel - inte minst när den yngre morrat mot mig. Det är då jag sett den äldre hunden som mest arg/aggressiv - ett beteende som påminner om situationen jag beskriver nedan - men då mot svärmor.
Vet inte om man behöver så mycket mer bakgrund. Men fråga om det behövs.

Aktuell situation / attack
-----------------------------
Hundarna är lösa och går runt matbordet.
Svärmor spiller grädde på marken.
Hunden rusar dit och börjar slicka.
Svärmor skjuter undan hunden.
Hunden vänder sig mot svärmor; reser ragg, morrar visar hela tandraden, och hugger mot svärmor. Jag har aldrig sett en hund i verkliga livet som varit så hotfull. Jag blir helt perplex. Vet inte vad jag ska göra. Svärmor hojtar till och skriker kanske "fy" eller liknande. Hugger igen mot svärmor - biter men det går inte hål.
Jag skriker till - säger kanske "fy". Men är lite handlingsförlamad.
Hunden fortsätter och morra, visa tänder gör mindre utfall. Svärmor backar.
Min fru, som alltså är hundvan men alltså inte ägare av hunden, går fram och ställer sig framför hunden, gör sig stor, skriker "fy" mot henne, pekar mot henne och stirrar henne i ögonen.
Hunden gör två utfall mot min fru. En mindre nafs mot handen.
Tillslut lugnar hunden ner sig.
Ägarna till hunden gör ingenting utan säger bara "ignorera henne" och "gäspa", "titta bort".
Jag blir lika delar rädd och förbannad.

Diskussion om vad man skulle gjort
-----------------------------------------
Alltså jag kom därefter i en dispyt med svägerskan (ägare av hunden).
Min ståndpunkt är att grundläggande ska inte en hund attackera en människa även om den vill försvara mat, och definitivt inte en familjemedlem och ännu mer inte en familjemedlem som känner hunden väl. Hunden ska veta sin plats i familjen och den ska vara underordnad. I denna situation menar jag att det är hunden som måste "kuva" sig under människorna. Den ska ha sådan respekt mot familjemedlemmarna att den absolut inte ska göra en attack. Basta. OK men nu är ju inte läget så med just denna hund. Min ståndpunkt är att man inte kan ge efter mot en hund i detta sammanhang. Man måste "vinna" mot hunden annars är det kört och hunden lär sig att den står över familjemedlemmen.

Svägerskans ståndpunkt var dock, att min fru gjorde rätt men också att man att man skulle "gäspa", och "titta bort". Man skulle göra detta mycket tydligt. Hon menade att hon gjorde detta mot hotfulla hundar som skäller mot henne vid tomtgränser etc. Hon menade också att hundens beteende förklarades av att hunden ogillar att bli bortskuffad (vilket jag självklart förstår men anser vara irrelevant).

Jag menar att det må vara så (och jag har sett sådana råd här på zoopet) när det gäller en hund som man inte känner för att då markera typ "jag bryr mig inte", "jag vill inte utmana dig" eller liknande. Jag menar att det beteendet är ett beteende i denna situation som skulle få hunden att "vinna sin högre rang" (utan bättre formulering).

Jag kan alltså förstå ett sådant kommunikativt beteende när en okänd hund skäller eller morrar mot någon, MEN jag menar att detta inte gäller en familjehund. EN familjehund måste förstå sin plats inom familjen och inte minst relativt kärnfamiljen och dess släkt. I min värld skulle man, om man vågat och med risk för att blivit biten, tagit hunden i nacken och tryckt ner den i marken tills den hade visat på ett skäm-beteende (typ slickat sig om nosen; vänt bort blicken och kanske gäspat - dvs de beteenden som ägaren tycker man skulle gjort mot hunden). Min poäng är alltså att man skulle göra som en annan hund av högre "rang"(?) gör. Just på det sätt som jag sett de två hundarna göra när den yngre morrar mot mig. Detta menade svägerskan och hennes man var helt fel - du hade man kanske fått en rädd hund...

Det blir en ganska het debatt. Givetvis slutade den lite surt och svågern kom in och sade att men det måste du ju förstå "att vi känner våra hundar bättre än du". Jag påpekade också att jag "ju förstås är hundovan och vet inte exakt men jag tycker inte att en hund ska göra så inom familjen".

Nåväl ett mycket långt inlägg... Men finns det några hunderfarna / hundexperter som kan ge mig perspektiv på situationen? Som kan ge goda råd inför nästa gång det händer? Men också bringa kunskap som jag kan använda nästa gång det kommer på diskussion ( och inte minst inom min egen familj som gärna vill ha hund...)

Jag är definitivt en hundvän (och tycker mycket om hunden ifråga) så gör inte denna tråd till en "hata hundar" eller "polisanmäl"-tråd. Bringa bara reda i min eller svägerskans okunskap.

Mycket tacksam för svar!
Fisheye

Likan

#2 - 11 juli 2014 11:17

Familjehund attackerade svärmor - vad skulle man gjort?

Trist när det blir så. Men vad är frågan egentligen? Hur man ska bete sig i en sådan situation eller? Beror nog på vem man är som person. Jag känner en som hade fått hunden att sluta genom ett "Nej", då han har en utstrålning som även aggressiva hundar backar ifrån.

Hör ju inte till frågan men om de har en sådan nonchalant hunduppfostran så hade de aldrig fått sätta en fot hos mig igen. Det där är hundar som mår dåligt och det är DE som är farliga. (De verkar ju vara understimulerade också.) Ingen jag skulle kalla familjehund heller. De kommer inte bättra sig om ägarna inte byter beteende.
Tillbaka till frågan så har jag inget bra svar. På hur man ska bete sig. Samma person jag nämnde ovan tar tag i käften på hunden (greppar underkäken med handen i munnen) om hunden biter eller försöker bita. Högst obehaglig (gör ej ont) för hunden och grymt effektivt. Sedan brukar de inte göra om det. Den hårda skolan dock. Som en del inte gillar.

Jag är säker på att du kommer att få många vettiga råd av folk här. :) mitt inlägg blir nog det sämsta. :P

fisheye

#3 - 11 juli 2014 11:29

Likan skrev:
Trist när det blir så. Men vad är frågan egentligen? Hur man ska bete sig i en sådan situation eller?

Tack för ett svar.
Min frågor är på det stora hela: Hur bör man bete sig i en sådan situation? Vad är det rimliga kommunikativa beteendet?

Den mer specifika frågan:
Vem har rätt?
Jag som menar att man ska "tvinga hunden till underkastelse".
eller
Svägerskan som säger:
"först säga ifrån ordentligt (som min fru gjorde) men sedan "gäspa" och "titta bort".

Jag menar att min fru gjorde helt rätt men att man i denna situation aldrig skulle "gäspa" / "titta bort" eftersom detta skulle visa att man låter hunden förstå att man inte utmanat den/bestämt över den...

Jag önskar att jag hade varit lika tuff som din kompis...

Likan

#4 - 11 juli 2014 11:35

Familjehund attackerade svärmor - vad skulle man gjort?

Svägerskan har ju uppenbarligen inte gjort ett bra jobb med den metoden så inget jag skulle göra. ;) men tycker inte det låter som ett alfa-beteende. Skulle aldrig tänka mig att en alfahund/varg skulle bete sig så.

Men som sagt. Intresserad av ämnet men just aggressivitet är inte mitt område. :/

Jag hade själv gärna haft lite mer pondus naturligt i mig. :) men det gäller ju att hitta en metod som funkar för en själv.

Inger H

#5 - 11 juli 2014 11:54

Hejsan fisheye!

Först skulle jag vilja säga, att bara för att man äger en hund betyder inte det att man är hundvan.

När jag läser din berättelse så tycker jag att hundarnas ägare inte riktigt lämpar sig som just hundägare med allt vad det innebär.
En hund skall alltid finna sig i att stå lägst i rang - den skall uppfostras på det sättet, precis som den gör i valplådan av tiken, som är ganska så hård mot sina ungar när det behövs.
Våra hundar sover också i sängen, men bara för att vi som flockledare tillåter det.

Den här hunden är rädd, ouppfostrad och väldigt osäker eftersom den inte har haft en trygg ledare som har satt gränser - en problemhund skulle jag personligen kalla den. Hos mig skulle den inte få komma in i alla fall.
Inte alls kul när något sånt här inträffar. Sen när inte din svägerska tar situationen på allvar, tänk om det hade varit ett litet barn. "Gäspa" och "titta bort", smäller nästan av när jag läser det.

Jag skulle inte låta det hända en gång till, prata med svägerskan (om det nu går) och tala om att hon och hennes man är varmt välkommen på besök men inte deras hundar.
Bäst att jag slutar nu, annars blir det inte stopp på mig när det blir hundprat :)

//Inger

Diealot

#6 - 11 juli 2014 11:57

Jag skulle vilja påstå att det är försent med de hundarna med de förarna. Nästan alla hundproblem stammar från hundföraren och är inte förarna intresserade av att ta tag i sina hundar så är det inte mycket att göra. Jag är emot all form av våld mot djur men det är tillåtet att skydda sig själv. Att en hund morrar och vill skydda sin mat mot en annan hund är OK men ALDRIG mot en vuxen människa som ska stå högre i rang. Har du barn hade jag förbjudit hundarna att komma nära dem.

ettfettbranamn

#7 - 11 juli 2014 14:35

Du har rätt, de pallar inte bry och tycker att det är lättare om folk viker sig för deras hundar än att de tvingas bli bättre hundägare.

det som inte gör saken bättre är att de för konflikten vidare genom att ställa sig bakom hundens beteende och berätta för dig hur du ska göra. Det är sådana små tillfällen som förgyller släktsammankomster :) med det inte sagt att hunden måste vika sig vid alla tillfällen, har full förståelse för att det stryker med någon 3-åring som stoppar pinnar i ögat på hunden osv och tycker spontant att abortgränsen skulle höjas till 45 men kan inte se någon vinning i att ha en råtta som försvarar såsfläckar med våld..

flygrc

#8 - 11 juli 2014 15:04

Vilken jäkla stropp till svåger är min första tanke.. han hade blivit mitt första mål för fostran, men nu är jag som jag är ;)

Jag är inte heller någon hundexpert men har haft hund och lärt mig samma att hunden ska vika sig i en sådan situation.

" target="_blank">

ettfettbranamn

#9 - 11 juli 2014 15:07

Tänkte samma som du @flygrc men ville inte spä på..

fisheye

#10 - 11 juli 2014 17:01

Hej,
Tack för era svar. Tack särskilt för youtubeklippet, Flygrc. Mycket upplysande och jag kan visa det om situationen kommer på tal igen.
Jag skulle säga att situationen som visas i videoklippet är i stora drag identisk (dock: mindre hund, ej ett blödande bett; och två olika personer som tar över varandra). Min fru lyckades, i andra vevan, få hunden att ge sig av i det sista och det tog inte lika lång tid.
Även om jag inte gillar att man slår/sparkar eller liknande mot så väl människor som djur så finns det situationer där det kan vara nödvändigt.

Till ägarnas försvar vill jag säga att de i alla övriga avseenden är bra personer.

KristianE

#11 - 11 juli 2014 17:38

I min värld finns det bara en fråga att ställa när den här typen av sak händer.

Hade det varit ok om det hade varit en 60kg rottweiler?

En hund är en hund oavsett storlek, samma regler gäller för en chihuahua som för en grand danois.
Jag har haft stora hundar hela mitt vuxna liv och man måste kunna ta vadsomhelst från vilken hund som helst utan att den visar aggressivitet. Nästa gång kan det ju vara något som är farligt för hunden som man måste ta ifrån den.

flygrc

#12 - 11 juli 2014 17:49

Ja eller så är det en unge den tuggar på...

ecco

#13 - 15 juli 2014 17:31

Ni gjorde helt rätt som talade om för hunden att det den gjorde inte va rätt.
Att nu inte ägarna gjort detta på 10 år är en katastrof.
Hundar är flockdjur och ser oss som en del av deras flock.
Vilket gör att vi måste ta Alfa position i flocken.
Genom att ägarna alltid tittat bort eller gäspat gör att hunden anser sej högre i rang.
Det är ALLTID den lägre stående medlemmen som ska titta bort först.

Då dom tyvärr inte verkar förstå problemet dom har så finns inget man egentligen kan göra.
Men tala om för dom vad som gäller ifall dom vill besöka er.
Själv hade jag aldrig låtit dom ta med sina hundar någonstans i min släkt.
Åk heller inte hem till dom så länge som hundarna är lösa eller vistas i samma rum som er andra.
Tyvärr så är nog det ända sättet för ägarna att förstå hur situationen var för er andra.

ansjo

#14 - 15 juli 2014 20:37

Tråkigt när sådant här händer, men en fråga är även vad händer vid en ev. nästa gång? Inga barn inblandade kan man ju då hoppas...

Bluewing

#15 - 16 juli 2014 05:40

Trist läsning att höra om hur erfarna djurägare tror att djuren själva kan lösa allt till det bästa. Kombon barn/hund behöver väl dessutom alltid ha vägledning av en kunnig och uppmärksam vuxen som styr upp situationen bra. Även om det är med en snäll och fostrad hund. Jag fattar att de som äger hundarna kan vara bra och sympatiska personer, men även om jag själv har haft hund sedan länge så kommer alltid barns väl och ve först. Tycker ni är kloka som vill lära er att styra upp situationen optimalt själva.

åheim

#16 - 17 november 2015 05:06

Det här är bara en av många olyckliga historier om hundar som är i händerna på olämpliga ägare!

Som Djurägare måste man sätta sig in i, som i detta fall hundens, grundläggande behov för att få den att må bra och känna glädje och trygghet och tillit! Detta är tex motion, klara sociala regler, att den vet att jag som ledare alltid skyddar den och tar kommando om nåt skulle oroa hunden,

aldrig utsätta den för aggressivitet (Aggressivitet är en negativ kraft och är ett tecken på att man inte har kontroll, men är man istället alltid lugn och samlad när man visar vägen för sin hund, alltså vad man förväntar sig av sin hund, så vinner man respekt och hjälper hunden att också vara i den sinnesstämningen man själv är i, och kom ihåg att inte prata så himla mycket, hundar talar kroppspråk så använd den istället!

Gott folk!! Detta gäller i högsta grad våra barn också, glöm inte det, finns allt för många irriterade, trötta och fräsande föräldrar som tar gläjden från våra barn, fast med barnen kan det ju vara trevligt att prata med dock;)) I mitt jobb ser jag väldigt mycket barnfamiljer och typ alla går och glor på mobilen istället för att bekräfta sina barn typ "ja jag ser dig" och det är ett narcissistiskt och osunt beteende!!!

Bara för att nämna det här med dressyr också som många tycker känneteckar en bra hund är ju faktiskt bara nonsens och har ju inte just nåt med hundens sociala färdigheter att göra...

stefanr72

#17 - 17 november 2015 17:09

Man borde få genomgå ett lämplighetstest för att få skaffa hund(och barn)..

Faltaren

#18 - 17 november 2015 18:16

Tråkigt med hundarna. Tyvärr rätt så vanligt med ouppfostrade små hundar. Man tar inte problemen på allvar. Vi har en amerikansk akita hanne och skulle han gjort så hade vi varit illa ute. Vi kan ta ben, mat, leksaker osv, han vet sin plats. Inte hundarnas fel alltså. Bara dåliga ägare.

ansjo

#19 - 17 november 2015 18:43

Kan vi inte även starta Rottweilertråden, nu när gamla trådar äntligen kom upp :p...

Inger H

#20 - 17 november 2015 18:45

ansjo skrev:
Kan vi inte även starta Rottweilertråden, nu när gamla trådar äntligen kom upp :p...

Hemska tanke :p

//Inger

Shepard

#21 - 17 november 2015 19:03

ansjo skrev:
Kan vi inte även starta Rottweilertråden, nu när gamla trådar äntligen kom upp :p...

Visst ser han livsfarlig ut? För att inte tala om hans badkruka till kompis :p

Faltaren

#22 - 17 november 2015 19:14

ansjo skrev:
Kan vi inte även starta Rottweilertråden, nu när gamla trådar äntligen kom upp [emoji14]...

Var väl samma diskussion där. Dåliga ägare ger dåliga hundar. Rottisar är jättefina hundar.

åheim

#23 - 19 november 2015 22:28

Familjehund attackerade svärmor - vad skulle man gjort?

För att svara på den frågan så hade jag stötit till den i sidan, mellan revbenen och höften, med tillräcklig kraft för att få den att tappa fokus på attacken och i samma ögonblick så tar jag kommandot över hunden med blick och kroppsspråk och tvingar den mentalt till underkastelse i närvaro av svärmor!

Kapten Zoom

#24 - 20 november 2015 18:53

Jag är också hundägare till en ganska orolig tik. Att inte göra något när den lever om, är totalt fel. Jag brukar köra samma tricks som Ceasar, dvs att ta plats i rummet. Gå mot hunden hotfullt, så den tvingas backa och bli underkastad, slicka sig om munnen och sitta/lägga sig ned.

Det är ju tyvärr fel att behöva skrika åt hunden, då jag inte tro att det hjälper. Ibland är det enda utväg. Pick i sidan hjälper definitivt.

Om inget annat biter får man vackert lyfta upp hunden och gå iväg till annat rum. Ens hund ska aldrig vara hotfull mot andra människor eller hundar.

Tyvärr känner hunden av om folk är hundrädda, då kan det eskalera.

Inger H

#25 - 20 november 2015 19:28

Kapten Zoom skrev:
Jag är också hundägare till en ganska orolig tik. Att inte göra något när den lever om, är totalt fel. Jag brukar köra samma tricks som Ceasar, dvs att ta plats i rummet. Gå mot hunden hotfullt, så den tvingas backa och bli underkastad, slicka sig om munnen och sitta/lägga sig ned.

Det är ju tyvärr fel att behöva skrika åt hunden, då jag inte tro att det hjälper. Ibland är det enda utväg. Pick i sidan hjälper definitivt.

Om inget annat biter får man vackert lyfta upp hunden och gå iväg till annat rum. Ens hund ska aldrig vara hotfull mot andra människor eller hundar.

Tyvärr känner hunden av om folk är hundrädda, då kan det eskalera.

Tyvärr så tror inte jag i alla fall att det hjälper när hundens husse (tryggheten/flockledaren) går emot sin hund och är hotfull när den är otrygg i sig själv (dessutom ska den slicka sig om munnen och visa underkastelse - huvva). Nog bättre om husse kanske går fram emot "det farliga" och visar att det farliga är vänlig och hur trevlig som helst :). Man kan inte med bestraffning ge sin hund tillit/trygghet om man har en hund som inte litar på sin flockledare i ur och skur.
Det är inte alltid lätt att vara hundägare.

//Inger

Kapten Zoom

#26 - 20 november 2015 19:57

Inger H skrev:
Tyvärr så tror inte jag i alla fall att det hjälper när hundens husse (tryggheten/flockledaren) går emot sin hund och är hotfull när den är otrygg i sig själv (dessutom ska den slicka sig om munnen och visa underkastelse - huvva). Nog bättre om husse kanske går fram emot "det farliga" och visar att det farliga är vänlig och hur trevlig som helst :). Man kan inte med bestraffning ge sin hund tillit/trygghet om man har en hund som inte litar på sin flockledare i ur och skur.

Det är inte alltid lätt att vara hundägare.

//Inger

Om man har en hund som inte litar på sin flockledare? Fasiken vad spydigt sagt. Du har inte en aning om min relation till min hund. Hon följer mig överallt, vartenda steg. Vi är oskiljaktliga.

Men jag får gratulera att din hund aldrig levt om i något sammanhang. I fablernas värld är nästan allt sant. Jag känner igen det där från hundkurser. Finns alltid nån expert (tyvärr ofta kvinns) som skryter om hur bra allting går hemma minsann, samtidigt som hunden skäller så resten av gruppen får lock i öronen.

Inger H

#27 - 20 november 2015 20:19

Kapten Zoom skrev:
Om man har en hund som inte litar på sin flockledare? Fasiken vad spydigt sagt. Du har inte en aning om min relation till min hund. Hon följer mig överallt, vartenda steg. Vi är oskiljaktliga.

Men jag får gratulera att din hund aldrig levt om i något sammanhang. I fablernas värld är nästan allt sant. Jag känner igen det där från hundkurser. Finns alltid nån expert (tyvärr ofta kvinns) som skryter om hur bra allting går hemma minsann, samtidigt som hunden skäller så resten av gruppen får lock i öronen.

Tråkigt att du tar det som du gör Kapten Zoom.
Även jag har haft otrygga hundar under årens lopp - kvinns som jag är ;)
Vi sätter punkt nu :).

//Inger

Kapten Zoom

#28 - 20 november 2015 20:32

Inger H skrev:
Tråkigt att du tar det som du gör Kapten Zoom.

Även jag har haft otrygga hundar under årens lopp - kvinns som jag är ;)

Vi sätter punkt nu :).

//Inger

Detsamma!

Trådskaparen klagade ju på att hundägaren inte gjorde något när hunden morrade och höll på. Du verkar tro på en mjukare linje, gå fram och gullegulla med objektet hunden visar tänder åt? Fint alla blir lyckliga på sin tro. Men kanske var det just denna mjukislinje som var felet i detta fall?

Jag tror på en rak linje att man visar tydligt för hunden vad som är rätt och fel. Blir både hund och omgivning tryggare av.

Som sagt vi sätter punkt där.

åheim

#29 - 21 november 2015 13:37

... Jag står mitt emellan nånstans... en hund som är i en bra lugn stämning kan man gosa och mysa med hur mycket som helst. En hund i obalans ska man aldrig gosa eller skoja med utan man måste hålla ett lugn men aldrig hotfull på något sett utan bara visa lugn och bestämt och så fort hunden svarar upp så låt den vara och fortsätt som inget hänt. Viktigt också att våga lite på hunden, möter du en annan hund på promenaden så börja inte dra och rycka i kopplet som allt för många gör, då signalerar du till hunden att nu är nåt på gång... gå inte och titta på hunden utan titta på det du vill titta på, våga lita på den då komme den känna sig mer betrodd och du visar också ett ledarbeteende! Tillbringa mycket tid med långa promenader och i nya miljöer, inte samma promenadstråk varje dag utan ut på äventyr i skog och mark. Där byggs de starka banden och de sociala förmågorna upp och då löser mat också de problemsituationer automatiskt i andra sammanhang!!! Och våga ha din hund lös ofta och lär dig hantera den!!!

Kapten Zoom

#30 - 21 november 2015 16:35

åheim skrev:
... Jag står mitt emellan nånstans... en hund som är i en bra lugn stämning kan man gosa och mysa med hur mycket som helst. En hund i obalans ska man aldrig gosa eller skoja med utan man måste hålla ett lugn men aldrig hotfull på något sett utan bara visa lugn och bestämt och så fort hunden svarar upp så låt den vara och fortsätt som inget hänt. Viktigt också att våga lite på hunden, möter du en annan hund på promenaden så börja inte dra och rycka i kopplet som allt för många gör, då signalerar du till hunden att nu är nåt på gång... gå inte och titta på hunden utan titta på det du vill titta på, våga lita på den då komme den känna sig mer betrodd och du visar också ett ledarbeteende! Tillbringa mycket tid med långa promenader och i nya miljöer, inte samma promenadstråk varje dag utan ut på äventyr i skog och mark. Där byggs de starka banden och de sociala förmågorna upp och då löser mat också de problemsituationer automatiskt i andra sammanhang!!! Och våga ha din hund lös ofta och lär dig hantera den!!!

Instämmer i allt. Vi var nyss hemma hos mina föräldrar, där var litet annat folk. Hunden viftade på svansen och var intresserad av de som var där men inte en antydan till morr eller skäll. Låg mest under bordet och gnagde på ett ben.

Tidigare idag 1,5 timme i skogen okopplad hela tiden, mkt mysigt.

Men! För att få en trygg hund måste man våga markera när den har ett oönskat beteende. Och dessutom direkt när det händer, för hundar kopplar handling och feed back i ett fönster om ca 3 sek sen känns det ologiskt.

Som någon skrev ovan, hundar förstår inte själv vad som är rätt och fel, den måste lära sig allt av oss. Instämmer också i att man måste våga lita på sin hund.

Juni

#31 - 9 januari 2016 18:14

Har själv haft hund men är ingen expert. Så tråkigt när det händer individer man gillar. Både människor och djur. Frågan är om ni kan lita helt på hunden igen, eller blir det en oro runt hunden med en klump i magen som följd? Jag hade aldrig vågat lämna hunden obevakad igen. Känns inte som ett sunt beteende när hunden går på henne ännu en gång, matrevir eller ej...
Kan jag hyra hunden? Den får gärna käka upp min svärmor...

fisheye

#32 - 9 januari 2016 20:49

:-)

Mischa

#33 - 11 mars 2016 22:06

Och jag som inte är en akvarist utan främst hundfantast läser den här tråden med lite svag oro och hoppas på att inte allt för många skulle välja att ta strid i en situation där hunden visar resursförsvar (möter man hot med aggression hos "fel" individ med lite mer potens så kan det smälla rejält), och i det här fallet med tanke på hundens långvariga och överdrivna reaktion som du beskriver) så skulle man även kanske kunna misstänka att hunden kan ha ont eller inte mår särskilt bra i övrigt?
Vad som är rätt eller fel i ett läge är inte alltid givet, det skall ju självklart inte behöva gå så långt att någon blir biten.

Hunden i fråga saknar tillit och reagerar som den gör för att försvara "sin sak", det handlar inte om att den vill vara dum eller sociala strukturer.
Modern forskning visar snarare att hundar ser och läser oss som människor i större utsträckning än vad vi tidigare trott, alltså de ser oss inte som andra hundar, hundar är inte heller några vargar, mycket har hänt de senaste 12-14000åren ;) .
För den som vill fördjupa sig i det ämnet så finns en jättebra föreläsning av Per Jensen (professor i etologi) upplagd på UR där han på ett lättbegripligt sätt sammanfattar mycket av den senare forskningen på hund.
http://www.ur.se/Produkter/162012-UR-Samtiden-Hunden-i-tv-Hundar-ar-inga-vargar

Som svar på din fråga, hur man skall reagera så skulle jag nog vilja säga att det inte är någon idé att reagera efteråt, skadan är redan skedd och hundägaren skulle agerat förebyggande och inte sätta sin hund i en situation som den inte kan hantera när man känner till att den har ett stort resursförsvar och alternativt tränat förebyggande med den, alltså att avsensibilisera stigmat kring resurser.

åheim

#34 - 10 juni 2016 18:57

denna situation som tråden handlar om är ett SYMPTOM och även om det ges råd om hur man ska agera i en sådan situation så måste man lägga fokus på vad som är det underliggande problemet och det är ju 99% ägaren som inte förstår hur man ska hantera hunden och tillfredställa de grundläggande behoven hos en hund. Hundägare är många gånger väldigt handfallna och ointresserade och bryr sig egentligen mest om sin egen tillfredställelse av att ha hund.

Det finns nuförtiden lättillgänglig info och jag råder alla till att titta om och om igen på cesar millan där det framgår väldigt tydligt hur mycket ledarskap och självförtronde betyder och hur enkelt det egentigen är, vi människor krånglar bara till det med alla våra känslor och tankegångar, och kan man ändå inte förstå och ta till sig det han visar på ett väldigt pedagogiskt sätt, ja då vet inte jag... kanske övergå till akvariehobbyn istället:)

Sophia_

#35 - 3 februari 2017 07:16

[QUOTE=KristianE;n2019545]I min värld finns det bara en fråga att ställa när den här typen av sak händer.

Hade det varit ok om det hade varit en 60kg rottweiler?

En hund är en hund oavsett storlek, samma regler gäller för en chihuahua som för en grand danois.
Jag har haft stora hundar hela mitt vuxna liv och man måste kunna ta vadsomhelst från vilken hund som helst utan att den visar aggressivitet. Nästa gång kan det ju vara något som är farligt för hunden som man måste ta ifrån den.[/QUOTE]

För mig som chihuahua-ägare säger jag att du har HELT rätt! Skulle aldrig tolerera ett sådant beteende hon min hund även fast hon bara vägrar 2kg. Just liknelsen med rottis brukar jag själv använda då folk blir häpna över att min hund "är så himla trevlig" Ja, det är hon. För hon vet sin plats. Sen är hon även bortskämd på andra sätt men det är för att vi tillåter det. Hon "frågar" innan.

Så till TS. Nej det är absolut inte okej! Den hunden kan bli riktigt farlig särskilt när den börjar bli till åren och kanske har lite ont i kroppen som även hundar får med åldern. Jag skulle inte tillåta ett sådant beteende och inte låta den hunden komma hem till med mindre än att den har koppel på sig hela tiden. Väldigt okunniga ägare, vilket också är potentiellt farligt.

Phyntasm

#36 - 15 augusti 2022 16:44

Jag är lite nyfiken på hur ni som kommenterat denna tråd ställer sig till det ni sagt idag? Idag har vi ju många studier som visar på att positiv förstärkning är betydligt mer effektivt än att leka "alfa" och skrämma sina hundar till att lyda.

Det har också blivit väldigt tydligt att Cesar Millans metoder är direkt skadliga och farliga för hundar och hundägare. Det har bland annat framkommit att Cesars egna hund Junior har haft ihjäl Queen Latifahs hund och attackerat Lidia Matiss väldigt illa. Han är alltså stämd för skadorna hans hund Junior orsakat, en hund han har haft sedan valp.

Det är väldigt, väldigt tydligt att det inte är effektivt att bemöta en rädd, osäker hund med aggressivitet och ilska. Det skapar absolut ingen trygghet, det gör hunden mer rädd och osäker - dessutom rädd för sin egen ägare.

åheim

#37 - 14 oktober 2022 12:06

Vad lever du i för verklighet?
Mr. Millan har aldrig förespråkat aggressivitet!!!