Ojdå!!! Det fanns visst ett verkligt behov av den här tåten! Det är tråkigt att så många är sjuka, men jag tycker ändå att det är skönt att vi kunnat hitta varandra här. Jag hoppas verkligen att vi alla kan verka för att inte tåten spårar ur eller så... alltså inte börja hugga om nåt "troll" hittar hit och börjar bråka. Det känns också bra att vi faktiskt har en "yrkesman" som läser och skriver i tåten, en viss trygghet ger det.
Mogwai, jag hade gissat att du var sjuk, men inte SÅ sjuk! Man kunde väl ge sig på att forumets hurtigaste tjej var en riktig sjuklig... det är oftast så... Jag tror att man på nåt konstigt vis får en mera positiv livssyn när man är ordentligt sjuk, förmodligen för att man höjer ribban för vad som är tråkigheter värda att hänga upp sig på. På mitt jobb sa dom nu, när jag blev så sjuk att det märktes (blev inlagd på sjukhuset), att jag kunde väl inte vara sjuk, jag som var så himla pigg och glad...
Hoppas i alla fall att du får ha den hälsa du har kvar i behåll nu, och att du fortsätter att orka "ta ihop" läkare som är "dumma"!
Vad gäller "stolpskottsläkare" så får man väl inse att även läkare kan vara i fel yrke. Tyvärr blir det ju så trist när man i princip måste lägga sitt liv i deras händer. Jag träffade också ett sånt där stolpskott i början av min utredning, orkar inte skriva allt, men han hävdade bl a att han inte kunde sjukskriva mig för att jag hade för många krämpor som inte rymdes i en diagnos, och att lite trötthet och yrsel kanske man fick räkna med i min ålder! Efter att han hittat ett blodtryck som var högre än högt och insåg att jag verkligen var sjuk, ja.. då gjorde han en "kovändning" och försökte köra kompisstilen i stället. Efter en par besök, när han tyckte att han byggt upp ett förtroende, så började han försöka "omvända mig" till nåt som jag inte har greppat... Men han skulle börja lära mig att använda "mantran" för att bota sömnstörningar och huvudvärk, han hade långa föreläsningar om varför man borde vara vegetarian (skulle visst lösa hela världsproblematiken) och han pratade också om att han hade fått den här insikten när han insåg att hans mamma kunde prata med katter :eek:
Den läkaren är en staffett och cirkulerar alltså runt i sveriges vårdapparat. Tyvärr har jag inte orkat anmäla honom, men känner ofta att jag borde göra det för att "rädda" mindre starka personer som kanske går på allt det där. Dessutom använder han ju tid, som skattebetalarna avlönar, till att sprida sin lära...
Hur det nu är, så har jag i alla fall träffat flera riktigt bra läkare än dåliga... tyvärr är det lätt att det är de dåliga man kommer ihåg!!! Vi måste komma ihåg att även läkare är människor, och förmodligen är det så att de som verkligen gör ett bra jobb, sällan får höra det! Även läkare drabbas av indragningar och dålig ekonomi och dom jobbar "häcken av sig" för att vi ska få vara så friska som det går!
[quote=erikthur]Nancy - glöm det där med colon irritabele
Uppenbarligen fel diagnos - det var Chron redan då[/quote]
I det fallet måste jag nog tro mera på min gastroenterolog (eller vad det heter) som säger att jag har bägge diagnoserna, även Dag Risberg, med ovanstående titel (han skriver på nätet, adress
www.crohns.se ) hävdar att det är relativt vanligt med bägge. Egentligen är det ju inte konstigt, eftersom Colon Irritabile är en rätt vanlig sjukdom, så varför skulle inte en Crohnspatient kunna få den?
Chrons är ju en inflammation och ger alltså hög sänka och vita blodkroppar, ofta smärta, feber och blodiga diarréer. När jag då får springa på toa med tarmkramper en sisådär dryga 10 ggr/dag utan att ha ovanstående symtom, ja, då hävdar min läkare att det är Irritabilen som spökar.
Att jag hade Crohn redan då, ja, det är jag säker på, jag tror att jag haft den ända sedan tonåren i lättare form. Jag har hela livet krånglat med mystiska ledinflammationer, "millioners" njurstensanfall, gallstenar och (vad läkarna hävdat) magkatarr. Det var för en par år sedan, när det gjordes en gastroskopi och läkaren hävdade att min magsäck var så himla hel och fin och helt utan spår av sjukdom, som jag började undra om det var möjligt att jag haft magkatarr hela livet.
Det var efter att min gallblåsa blev bortopererad som min Crohns blev tvärakut, vilket tydligen inte heller är helt ovanligt.