Sebbe, Gurami, Bubblan, Pumpan m. fl. ni undrar<b> varför barn och vuxna kan plåga djur.</b>
Det är inte lätt att kunna eller vilja svara på detta, eftersom vi alla på något sätt bär skulden till att djur plågas i en eller annan form, vilket vi vill eller inte. Även akvaristiken har ju en rad av experiment att tacka för sina nuvarande landvinningar, som Torstenson mycket riktigt påpekat.
<b>Har vi rätt att döda djur?</b>
Människan haar stiftat sina lagar och de handlar om skyldigheter och rättigheter för att bevara den egna rasen och dess livsmiljö.
Alla djurarter har sina inbyggda lagar för att bevara och föröka sin egen ras och dessa lagar kan vara oerhört grymma.
I Sverige är det förbjudet att plåga djur (djurskyddslag sedan 1988) Men djurens rättigheter är inte jämförbara med människans. Argumenten som anges för att neka djuren juridisk status är att de inte har ett självmedvetande, dvs. har en vilja och kan formulera den som önskningar, ha förväntningar och kan bli besvikna eller förbannade när dessa inte infrias. Lagen ger inte individer grundläggande rättigheter på grund av deras förmåga att lida, vilket ni ungdomar reagerar mot. Men det finns, tack och lov, många forskare som är sysselsatta med att bevisa att många djur har ett visst mått av självmedvetenhet.:-)
Vad anser ni t ex om inekters eventuella rättigheter? Det skulle bli mycket komplicerat att visa hänsyn mot insekter, konsekventerna skulle bli enorma. Hur många stryker inte med i trafiken, dödas av insektsmedel eller slås ihjäl i sommarnatten. Insekter kan naturligtvis lida men hur högt medvetande har de?
<b>Hur klarar vi av att plåga djur?</b>
Den kanske viktigaste vägledande principen för att inte plåga djur är
<b>medlidande</b>. Den verkligt medlidsamma människan känner med alla varelser som andas oavsett om de har två eller flera ben, fjädrar, päls eller hud och oavsett om den kan lösa matematiska problem eller ej. Men blotta vetskapen om vad djur och människor utsätts för dagligen, i varje sekund är mer än vad vi orkar bära. Därför gäller det att finna strategier för att begränsa medlidandet. Medlidande har tyvärr ingen strömbrytare som man kan stänga av och på när det passar.
Därför måste vi sätta våra egna individuella gränser för vad vi orkar
med och dessa försvarsmekanismer leder till att vi med tiden trubbas av eller blockerar oss. De som yrkesmässigt plågar djur är totalt avtrubbade.
<b>Ekonomiska intressen och uppbyggd sammhällsstruktur</b>
Många forskare anser att djurförsök är slöseri med tid, onödiga, föråldrade och farliga. Den moderna forskningen har kommit fram till att alla arter i grunden är olika, alltså kan resultaten från djurförsök inte överföras till människor. Risken finns faktiskt att de missvisande resultaten hindrar oss från att göra medicinska framsteg. Och användning av t ex apor som mänskliga modeller ligger inte i mänskliga patienters intressa utan är snarare <b>ett egenintresse hos de som lever på att utföra experiment.</b>
Under denna underrubrik faller också hela den etablerade djurindustrin.
<b>Fattigdom och förtryck</b>
I länder där fattigdomen är starkt utbredd kan man få se barn och vuxna besinningslöst piska en ko eller hund. Förbittrade människor låter sin ilska gå ut över ett försvarslöst djur.Fattigdomen kan utlösa frånstötande egenskaper hos människan (rikedom utlöser andra). Djurrätt och barns känslighet inför djurs lidande är störst i de mest utvecklade välfärdssmhällena. I mer jämlika samhällen finns det en större förutsättning för att den moraliska omsorgen även utsträcks till djur.
Jag skulle tro att detta även gällerindivider i vårat välfärdsland. Kanske är det så att svenska barn eller vuxna som plågar djur inte känner något starkt egenvärde.
Förlåt att inlägget blev så långt och ändå långt ifrån uttömmande. Säkert finns det de på forumet som skulle ha kunnat förklara detta mycket bättre än jag.
//Kalle