Nej, jag har aldrig maskat av dom, men har läst väldigt många poster här på forumet om just färgen på avföringen och att det är kass om den är vit, och jag tror, lite seg... (eller var det porös... eller trådig?).
För min del, när det handlar om Discus, så har jag likadant förhållningssätt till dessa som alla andra typer av ciklider och fiskar jag är intresserad av. Alltså, jag behandlar dom inte mer med silkeshandskar är andra fiskar. En viktig skillnad dock, Discusen är liiiite knepigare och liiiite känsligare än de ciklider som är poppis för övrigt, men inte värre, tycker jag iallafall, än att det går att hålla dom med relativ lätthet.
Jag har, som jag skrivit i flera andra trådar, hållt på med akvarium i 35 år och mestadels haft helt problemfria kar - därmed inte sagt att det har varit en dans på rosor alltid. Jag har haft några slängar av vitaprik och några andra knepiga sjukdomar samt plötslig ren rak död i mina kar - men faktiskt ovanligt lite sjukdomar. Vad jag vill säga med detta är att jag tror att det faktiskt kan vara nyttigt att få sig någon släng av skit, för det "utbildar" en själv på det viset att man, så att säga, känner på sig när något är fel i karet.
Jag oroar mig sällan om någon fisk får något litet utslag eller skråma - sådant brukar läka bort rätt fort. Nu då till avföringen; Mina Discusar skiter ibland med lite olika färg. Ibland är det lite mörkare, ibland ljusare, ibland flyter eller tvärtom sjunker det. Har dom fått röda mygg blir skiten lite lätt rosafärgad, har dom fått vita mygg blir den beige - eller faktiskt ibland gulvit... o.s.v. Det beror ju ofta på vad dom har käkat.
Däremot, om jag märker att någon fisk mörknar på ett onaturligt sätt, klämmer ihop fenorna, matvägrar, ställer sig med huvudet upp- eller neråtlutat i ett hörn eller uppe vid ytan eller botten, eller hela tiden söker skydd och ser rädd och otrygg ut, simmar ryckigt eller ojämt som om den tappat balansen, och liknande symptom, eller får utslag som verkligen ser "sjuka" ut, svampbelagda eller liksom med vit fyllning i samt håligheter på huvudet, runt gälarna eller på kroppen i övrigt - då blir jag vaksam och håller ett vakande öga på denna individ, för eventuell åtgärd.
Nåväl, med detta sagt, vill jag bara berätta att jag kände mig hyfsat redo att efter många år med diverse ciklider ta mig an en av de vackraste ciklider man kan se; Discus.
Jag hade ju givetvis hört att Discus var OERHÖRT svår och känslig, och kanske därför avstått tidigare, men jag läste på om dess naturliga miljö och vad man har för olika alternativ i akvariet och vad dom har för krav och behov.
Jag tänkte; Det får bära eller brista, nu gör jag i ordning ett kar efter bästa förmåga och sedan går jag fanimej och handlar Discus.
Jag släppte i dom och... tja, dom har betett sig som vilka andra ciklider som helst, inga problem.
Men jag har inte stört dom med ommöbleringar eller någonting annat än rengöring, ansning av blad, skit och vattenbyte - det är det enda jag gör i mitt kar, låter dom vara i lugn och ro. Efter några månader - kan ha varit upp till ett halvår satte parbildningen igång och därefter det otroligt frekventa lekandet.
Kontentan av detta långa inlägg blir väl, typ; Jag låter dom vara, roddar inte i karet och framför allt - oroar mig inte - OM - det inte är något alarmerande som sker, då måste man ju ta till åtgärder.
Studera den Discus som du tyckte sket lite underligt, är det inte mer än att det blir några ljusa skitkorvar tycker jag inte du behöver oroa dig: Men håll ett vakande öga!
Hoppas det blir cool i karet!
Mvh