Alla husdjur, oavsett om det är hundar, katter, fåglar eller fiskar kräver speciell omvårdnad. När det gäller fiskar är alla typer av dom lika viktiga och måste få just den vård de behöver. Jag skulle vilja göra en liknelse med fågelvärlden, för ett ögonblick. (Det här kan bli ett rätt långt inlägg, men läs gärna vidare ändå). Har man ett hyfsat normalt akvarium med lite tetror, molly, svärdbärare, malar och kanske några mindre ciklider o.s.v, kan man säga att man har en motsvarande grupp undulater i en skönt lagom stor bur. Man matar dessa, sköter om dom, städar, kanske låter undulaterna ta en tur i rummet och njuter tillsammans med sina djurvänner. Det är alltså inget nedvärderande i att ha enklare skötta fåglar än att ha enklare skötta fiskar.
När den fågelintresserade börjar tänka i banor som Amazonpapegojor, Grå Jakos, Röda och Blå Aror, Hyacintaror o.s.v. börjar dock en svårare och mer komplicerad djurhållning. Blir man intresserad av dessa större och i många fall mycket mer krävande fåglar väljer man att inte blanda dessa med undulaterna, åtminstone inte i samma bur. Givetvis kan man behålla sina undulater men oftast skiftar fokus och koncentration över på de stora fåglarna, som inte nöjer sig med att bara sitta i sin bur och kuttra utan kräver att ägaren är där och ger dom uppmärksamhet i stort sett dygnet runt. Man gör alltså en pakt med sig själv och de mer krävande fåglarna, att, OK; jag lär mig allt om dessa djur och tänker sköta dessa på bästa möjliga sätt. Ägaren och djuren trivs då som allra bäst tillsammans.
När Discustankarna börjar utvecklas, tror jag att ett radikalt omtänk måste infinna sig. För att Discusarna skall trivas på ett basalt, enkelt vis bör man åtminstone försöka ge dem så naturliga förutsättningar som möjligt. Skall man odla Discus blir det helt andra förutsättningar, som jag inte är man att orda om, så jag släpper den biten till andra.
Let´s face it, Palettciklider lever i Afrika. Botior och Siameser kommer någonstans från Långtbortistan i österled, vet inte riktigt exakt var. Även om det givetvis går att blanda om man nödvändigtvis måste, så känns det ändå lite fel på något sätt.
Discus och Scalarer är vana att simma och dra omkring på stora ytor där det finns massor av gömställen i form av rötter och diverse skogsbråte då vattennivån höjs och sänks i flodfårorna säsongvis.
Vad man optimalt vill är ju att ta hem en bit av den naturliga miljön, alltså skära ut en bit Amazonasflod och placera detta i ett akvarium. Ett rejält tilltaget kar är att rekommendera, tycker jag.
När man låter för många individer av samma art trängas i ett kar uppkommer nästan alltid problem med att några bildar par och då är det naturligt att det par som tar ett område som revir absolut inte vill ha några av samma sort i området som stör. Jakten och mobbningen sätter igång. I naturen simmar de som blir bortjagade från reviret helt enkelt bort och etablerar sig någon annanstans. Det är ju inte så att de som blir jagade stannar kvar i det dominerande parets revir och bestämmer sig för att bli matvägrare, mörka, smala över pannan och till sist dö. Det är akvariets glasrutor som sätter dessa gränser och gör att en del fiskar helt enkelt inte klarar sig.
Helt klart är Discus känsligare och svårare än de flesta andra sorter man brukar hålla i akvarium, men det behöver inte bli ett oöverstigligt problem bara för det.
Kan man, när man börjar få Discustankar, försöka sätta sig in i hur dessa lever, och faktiskt, hur stora de blir, och applicera de kunskaper som går att tillskansa sig i sitt akvarietänk så brukar det fungera fint.
Jag säger det igen; förbered dig noggrant och ha mycket tålamod så blir det toppen!
