Debatt: En fråga som angår alla.

Nå, att debattera verkar gå hem här i forumet..... ;)

Då kommer här ett ämne som beror oss alla.

För el emot organdonation..................Motivera gärna

Jag anmälde mig för många år sen till registret, förstår inte varför man inte ska göra det, även om det är för att säga nej. Mig får de gärna återanvända =)

Både och faktiskt... Jag har full förståelse för människor som vill ha sina (även jag) släktingar hela.... låta naturen ha sin gång osv.Men samtidigt så får dom gärna ta något litet av mig om det räddar någon annan ( brukar ju inte behöva så mycket om man redan kolavippat). Ta tex benmärgsdonation, vet inte om de räknas som organ :rolleyes:... jag skulle nog inte tveka en sekund om jag kunde hjälpa...men de e jag de :p Samtidigt som jag inte skulle tillåta någon karva i mina barn... SÅ de blir väll -ta gärna av mig men lämna de mina ifred :D

Är absolut för. OM jag eller någon i min familj mot förmodan (hemska tanke) skulle dö i en olycka så känns det självklart och viktigt för mig att vår död innebär att iaf kanske kunna rädda någon annans liv. Är man sedan i den situationen att man behöver ex en lever eller ett hjärta så är det ju oerhört viktigt att folk har tagit ställning och att det finns donatorer. Tänk om ens barn skulle behöva dö för att det inte fanns organ, ryyyyys....

Jag skulle självklart vilja bli återanvänd. För jag hade velat ha nya organ om mina krashade...


MEN jag tycker också att man inte skall få lov att ta emot organ om man inte är donator själv!

Jag är för, men vill inte donera själv, tycker det är för dålig information hur det fungerar.

jag donerar gärna mina organ om jag dör...

Information finns det gott om tex www.yes2life.net www.sos.se En viktig fråga som inte får glömmas när man bestämt sig för att donera vid ev. bortgång är: att trots att du har registrerat dig hos socialstyrelsen så måste du säkerställa att dina närmaste anhöriga förstår din önskan då det enligt svenska lag är förbjudet att ta organ om någon anhörig säger nej......

Här kommer ytterligare ngra länkar med info om donation.

www.organdonation.se
www.ettamneomlivet.nu
www.livetsomgava.nu
www.rnj.se


En ytterligare fråga: Ska aulturistiska (levande anonyma donatorer som ej är släkt/kända för mottagaren) donationer få fortsätta och bör allmänheten uppmuntras till det ?

Är nog emot efter ha läst:

24. Hur länge får man fortsätta med respiratorvård efter att patienten är död?
Lagen tillåter att man i avvaktan på ett donationsingrepp håller andning och cirkulation i gång högst 24 timmar efter patientens död. Undantagsvis, om det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas med några timmar.

Vill inte ligga i någon respirator i väntan på donation ska ske efter jag dött.

Och:
39. Kan jag lita på att obehöriga inte får se min anmälan?
Ja, både postens och Socialstyrelsens personal har tystnadsplikt. Den som bryter mot denna riskerar påföljd.
Tycker inte sekretessen verkar tillräckligt stark.

Information hämtad på: http://www.sos.se/FULLTEXT/0077-019/0077-019.htm#19

[QUOTE=Frågvis]Är nog emot efter ha läst:

24. Hur länge får man fortsätta med respiratorvård efter att patienten är död?
Lagen tillåter att man i avvaktan på ett donationsingrepp håller andning och cirkulation i gång högst 24 timmar efter patientens död. Undantagsvis, om det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas med några timmar.

Vill inte ligga i någon respirator i väntan på donation ska ske efter jag dött.

[/QUOTE]

Det är ju så med kroppen att organen upphör att fungera i samma ögonblick som blodcirkulationen/hjärtat stannar.

Med andra ord kan man aldrig ta organ från avlidna om de ej ligger i respirator och detta är lagstadgat som du säger för att skona anhöriga bla. men tänk nu efter, hur många av alla avlidna donatorer ligger på sjukhus i respiratorvård när döden inträffar.
Inte många kan jag säga ett ex är att av totalt ca 320-350 njurtransplantationer kommer endast ca 100-120 njurar per år från avlidna.
En stor procent andel av de avlidna registrerade donatorer dör utanför sjukhus el med bakomliggande sjukdom som gör att de inte kan donera efter sin död.
Alt att de anhöriga motsätter sig donation.

Måste man hamna i respirator och dö för att kunna donera då. Eller vara i livet för att donera?

[QUOTE=Frågvis]Måste man hamna i respirator och dö för att kunna donera då. Eller vara i livet för att donera?[/QUOTE]

Vad det beträffar levande donatorer är det främst njurar man kan ge under sin livstid då vi har 2 st och kan leva med en. I vissa extrema fall har även lunga/bit av lever givits av levande givare. Benmärg och blod tas och ges också från levande givare.

Man måste vara "fullt frisk" nyligen avliden dvs hjärndöd och för att fastställa att ngn är hjärndöd krävs ett antal olika undersökningar som sker efter viss turordning under 12 el 24timmar.

Därefter kan diagnos hjärndöd faställas och frågan om donation tas då oftast upp som först med närmast anhörig.

Tex Avlider man i en bilolycka finns ingen möjlighet till donation om man inte levde vid ankomst till sjukhus.

Så tidspannet är väldigt litet? Hur litet? Hur stor är chansen att rädda organ om man dör precis när ambulansen kommer fram till sjukhuset?

Organ utanför kroppen dvs när de opererats ut ur givaren är Ca:
Hjärta Lungor ungefär 4-7 tim innan vävnadsdöd inträffar och njure ca 12timmar tror jag men kolla gärna in på de olika länkarn för mer exakt info.

Vävnadsdö börjar samtidigt som cirkulationen upphör vet ej riktigt hur länge man kan vara kliniskt död innan man måste kopplas till respirator för att organ ska kunna tas tillvara.
Inträffar cirkulationsstopp i ambulans ges HLR tills man når sjukhus och all tänkbar behandling utförts på adekvat sätt sedan kan ev död fastställa.
Skulle dock tro att huvudprincipen är som sagt tidigare.

En viktig fråga för mig är: Måste man stå med i donationsregistret för att kunna donera sina organ vid olycka/död? Räcker det att man skrivit på ett donationskort i plånboken?

Jag är nog personligen *undecided*
Inte anmält mej till något register men tror heller inte mina organ är tillräckligt fräscha. Men hoppas att alla andra skall göra det.

Jag var med om en så kallad "njurtagning" som AT-läkare (narkos) - eller möjligen redan som Med Kand - ej helt säker. Ändå så kände jag ett klart obehag över urologernas stressande för att få ta ut njurarna även om jag väl vet att den varma ischemi-tiden försämrar transplantatets kvalitet.

[QUOTE=Frågvis]En viktig fråga för mig är: Måste man stå med i donationsregistret för att kunna donera sina organ vid olycka/död? Räcker det att man skrivit på ett donationskort i plånboken?[/QUOTE]
Det räcker gott med donationskort i plånbok men glöm ej att tala om för dina närmaste att du ej vill att de ska motsätta sig din önskan.

Själv har jag gjort ett vita arkivet där mina närmaste anhöriga skrivit under på att de vet och ej bestrider min önskan om donation efter min död. Jag är även registrerad hos sos.

[QUOTE=erikthur]Jag är nog personligen *undecided*
Inte anmält mej till något register men tror heller inte mina organ är tillräckligt fräscha. Men hoppas att alla andra skall göra det.[/QUOTE]

Med tanke på ditt yrke tror du inte fler organ än du tror går att återanvända ?

Skönt att det räcker med donationskort i plånboken. Jag vill inte att folk ska kunna snoka reda på om jag är villig att donera.

Nä, alla lider nog lite av att vi har ett storebrors samhälle ;)

Jag donerar gärna mina organ och vävnader efter min död om det kan rädda liv på något som helst sätt. Enda undantaget är hjärnan. :o Vem vet vad dom hittar på i framtiden och jag vill inte vakna upp i en främmande kropp. Inte för att det känns som en stor risk, men man kan aldrig vara för säker.

Personligen tycker jag att man bör ha anmält sig som organdonator för att öht ha en chans att få ett nytt organ själv. Jag förstår ju att det int eär praktiskt genomförbart eftersom man kan ändra sig under livets gång. Men det är vad jag tycker. Därmed inte sagt att alla kan/får donera men man ska ha viljan att göra det.

Jag hade faktiskt ingen aning om att mina anhöriga kan stoppa donationen trots att jag anmält mig! [:O] Nu tror jag inte att det skulle hända, men man kan även där aldrig vara för säker. Jag bör nog få underskrivet att ingen kommer att opponera sig om/när det händer.

Ang. att donera medan man fortfarande är i livet så är jag lite kluven. Jag är inte helt säker på att jag skulle offra ett friskt organ när det fortfarade finns en liten risk att jag behöver det själv. Jag är inte redo att dö för tidigt för att rädda någon annan. Om det inte gäller mina egna barn då, för då är det en helt annan femma.

Blod däremot borde alla friska människor ge. Särskilt vi som har "attraktiva" blodgrupper. (Jag måste ta mig i kragen och gå till Blodcentralen. Det var evigheter sen jag gav blod sist. *skäms*)

Själv är jag intresserad av att donera mig till Dr. Gunther von Hagens för plastinering när den dagen kommer. Vill någon ha organ från mig innan dess så kan de få dem.

Info om plastinering
http://www.bodyworlds.com/en/pages/home.asp

/hansh

Självklart är jag anmäld som organdonator(även som blodgivare). Personligen förstår jag inte hur man kan vara emot något som kan rädda liv på det här sättet. Speciellt som man är död när det väl ska hända! :)

FÖR donation. Även barnen är för. Talade med dem i 8-10 års åldern.
Jag skulle även ta emot organ om jag behöver, och då kan ju inte neka till att ge mina om det skulle vara någon som behöver dem. Eller hur?

Jag är för organdonation, och anmäld till donationsregistret.
Men jag kan förstå att folk tycker att hela tanken är obehaglig att någon
annan går runt med "deras" organ.

Jag tycker väl också att, kan man tänka sig att ta emot organ/blod/vävnad från andra ska man också kunna dela med sig.

Jag skulle gladeliggen dela med mig som anonym levande givare om det våre möjligt men jag är partisk i frågan då jag har ett barn som väntar på transplantation.


Men det är kul att se att folk berörs och tänker till för det är Livs viktigt.

Och tänk så här det är inte alla som har makten att få ge liv efter sin död.

Mig får de gärna skära i bitar när jag väl har dött. Kan även efter att jag dött ligga i respirator om det räddar livet på någon. Har också skrivit in i registret att de får använda min kropp till experiment om det hjälper. Allt kroppen kan göra när jag själv har förbrukat den anser jag vara av godo. Kul om nån har användning av den.

Det där med blodgiveri är lite tveeggat för mig. Jag har försökt ge blod en gång men förutom att jag led av sån järnbrist att jag inte fick, så blev jag så upprörd över frågorna som jag tyckte var förlegade och fördömande. Det är inte bara homosexuella män som bär på HIV tex. Bara för att man har piercat sig eller tattuerat sig så har man inte HIV. Allt handlar väl om samvete och kunskap. Det borde ju räcka att skriva vilka saker som man ska beakta innan man ger och se om man ligger i farozonen för att bära på en smitta och själv ta det beslutet. Ansåg frågeformuläret kränkande och även fast jag själv vill ge blod så var jag den gången nästan glad över att jag inte fick!

Man kan lätt få sådana komplex på sjukhuset... Men har du järnbrist är det ingen idé att lämna blod... då blir det lätt så att du omgående efter ditt bidrag behöver en transfusion själv...:D att hjälpa andra är ju väldigt fint men på bekostnad av sin egen hälsa är det något man får tänka igenom, det vore t ex dumt att ge bort sin enda njure.... MEN finns det de som vill ge bort den också så borde de få det. Är det ens egen kropp så är det.