Om du har dålig upplösning (vanlig syresten) hjälper det knappast att öka trycket/flödet (genom ytterligare en flaska). Det blir bara fler bubblor som snabbt stiger till ytan, utan att någon nämnvärt större mängd CO2 löser ut i vattnet. Vad du vill är att bubblorna skall stanna under vattnet så länge som möjligt så att så mycket av gasen som möjligt hinner lösa upp sig innan den försvinner ut i luften. Det kan du lösa på olika sätt, med olika hög effektivitet: 1. "Min" teknik med syresten av alträ (kostnad 15-20 kr). Ger MYCKET mindre bubblor än en vanlig syresten, och mindre bubblor stiger till ytan långsammare än stora. Sätter man dessutom stenen rakt under utblåset kommer bubblorna att tryckas ned i akvariet igen och virvla runt innan de upplöses. Absolut inte det mest effektiva, men räckte för mig till ett 100 l som sagt. 2. Keramisk diffusor, som Andreas föreslår; ger ännu mindre bubblor (snarare en fin "dimma") och alltså högre upplösning. 3. En reaktor av något slag, som Andreas använder, där målet i princip är 100 % upplösning, dvs. att bubblorna skall stanna i kontakt med vattnet tills de är helt lösta. Man kan iofs också kombinera metoder. Vad man bör tänka på är dock följande: När man kör med "riktiga" grejer med gastub söker man naturligen en hundraprocentig upplösning; man vill ju inte "elda för kråkorna". CO2-halten justerar man med gasflödet. Med mäskmetoden har man dock inte samma möjligheter att justera gasflödet, utan man har bara att ta emot det mäsken levererar. Med mäskmetoden är det alltså fullt möjligt att få FÖR bra upplösning, och alltså för mycket CO2 i karet, vilket inte är så bra. Finns många historier om det på forumen. Man måste alltså reglera CO2-halten med upplösningen, som är den enda parameter man kan påverka, och då kan det ju vara idé att pröva sig fram med en mindre effektiv metod och sedan "uppgradera" stegvis om denna inte ger önskad CO2-halt.
