Jag använder jbls lerkulor som man gräver ner i bottensubstratet vid växter som tar sin näring via substratet och runt kulan har det aldrig funnits cyano. En kal fläck runt växterna.
Runt basen på växter är det oftast absolut sämst tillgång på ljus. T om växterna själva tappar blad först vid detta område.
Ljuskonkurrensen är ett mäktigt vapen i växtakvarier.
Jag har även provat flytta runt utblåsen från ytterfilterna och noterat att där ytvattnet trycks ned mot botten växer inte inte cyanon i princip alls. Jag har 1700L/h cirkulation i 300 liter vatten så vattnet står inte stilla någonstans men det verkar som att där vattnet stiger från botten upp mot ytan växer cyanon bäst.
Jag ser samma saker med alla "lättflyktiga alger".
När jag hade damm-alger (sätter sig som ett fint damm på rutan inom några minuter från det att man gnider bort dom) så kunde dom inte sätta sig på rutan där utblåset hade bäst tryck (i princip bara några decimeterstora områden just där strömmen slog mot rutan).
Förmodligen klarar inte sporerna sätta sig där och det kan inte bli någon uppbyggnad av det slem/bakterielager som är grogrunden för algerna. Faktum är att bakterielagret kan "prata" med algerna:
http://www.biochemist.org/news/page.htm?item=3885
http://www.brightsurf.com/news/nov_02/EU_news_111202.html
Detta leder till en extremt intressant idé: Om alger ratar skuggning som i din första fråga och om välmående växters bladovansidor inte kan få någon uppbyggnad av bakterielager så finns det i princip ingenstans alger kan växa i ett välvuxet och välmående växtakvarium, och däri kanske svaret ligger varför det paradoxalt nog blir mindre alger när man göder bra i vattnet och får växterna att trivas - trots att algerna borde trivas ännu bättre.