Chokladgurami - pH

Som jag läst/uppfattat så är Chokladgurami väldigt känsliga när det gäller vatten. Men jag är ju smått förälskad i dom.

Och där jag bor har kranvattnet pH runt 7,5, medan det är otroligt mjukt. Och trots att det är så mjukt så har pH:t alltid hållt sig stabilt över 7 i alla tidigare kar.

Är det någon som vet/har erfarenhet av ifall chokladgurami klarar av det pH-värdet, ifall vattnet i övrigt är stabilt och rent? Eller ska jag ge upp tanken?


Har tidigare haft fiskar som vill leva i surt vatten, i nästan pH 8, under flera år, och de har trivts ändå, om det är pga mjukt vatten eller nåt annat med kranvattnet, eller helt enkelt i övrigt bra balans vet jag inte. Men har nån sorts förhoppning att det inte ska vara omöjligt nu...

Ingen med mer erfarenhet av dessa?

Många firrar som beskrivs föredra lågt pH trivs utmärkt i lite hårdare vatten också. OM man bara ska hålla dem. Det kan däremot vara lurigt om du vill ha yngel på dem, rommen eller ynglen kanske inte klarar högre pH. Med ditt vatten hade jag definitivt vågat köpa Chokladgurami - det kan faktiskt vara en fördel att hålla en del liknande fisk vid lite högre pH och med en gnutta salt i vattnet (ringer någon klocka om att guramis generellt inte gillar salt men iaf). Vet att Chokladguramis är känsliga för Oodinium, och de brukar inte få det lika lätt i lite hårdare vatten.

Hilsen,

/P

Mina erfarenheter av chokladgurami är att det kan variera ganska mycket beroende på fiskarna. Det verkar som om det kan variera en del inom en grupp till exempel. Jag har testat vanligt kranvatten, kranvatten filtrerat genom torv och osmosvatten filtrerat genom torv. Bäst trivsel tyckte jag att jag fick med torvfiltrerat osmosvatten. Titta på fenorna på fiskarna. Jag vet inte om det berodde på vattnet. Men när jag först höll dem i vanligt kranvatten, där jag bor är vattnet mjukt, så var fenorna ofta ganska tätt intill kroppen, ibland nästan lite som klistrade längs med kroppen liksom. Det jag kom att tänka på då var att de kanske är känsliga för lösta mineraler och salter i vattnet och kanske lätt blir irriterade av det.

När jag använde osmosvatten blev skillnaden stor. Fenorna låg inte längs med kroppen, de färgade ut något otroligt vackert och kom till sin rätt. Trots det är det svåra fiskar och att ha dem i en sådan miljö där de verkligen trivs är ganska känsligt.

Vanligt kranvatten filtrerat genom torv gav inte lika bra resultat som med osmosvatten. En blandning av osmosvatten och kranvatten, allt filtrerat över torv, gav ganska bra resultat. Jag tror inte enbart att det är pH-värdet på vattnet som är avgörande, utan även ledningsförmågan. Men det verkar alltså variera en del från fisk till fisk, men det är ingen lätt art, det tycker jag inte.