Vad det främst handlar om är att grus är ett ineffektivt filtermaterial (liten filteryta)
Stämmer om man har grovt grus med släta korn. Tyvärr måste man ju ha ett grus som är större än bottenfiltrets hål.
Fluidiserande sandfilter däremot anses vara något av det effektivaste man kan ha.
Bra biologisk filtrering tror jag man får med bottenfilter.
och att vattnet hela tiden väljer den enklaste vägen dvs där grusskiktet är tunnast. I övriga delar av gruset kommer skiten att ligga och ruttna.
Helt klart det viktigaste problemet. Det är ganska trist att ha ett helt plant bottensubstrat - man brukar vilja höja upp bakkanten på gruset för att få bättre perspektiveffekt.
Men visst jag har sett kommersiella fungerande odlingsanläggningar med grus som filter - där har man haft 1/3 grus i separata behållare och en mycket kraftig genomströmning. Där måste man också då och då backspola systemet för att det skall funka.
En av de bästa växtakvaristerna i världen körde länge med RFUG - "Reversed Flow UnderGravel". Dvs han (Tom Barr) förfiltrerade vattnet på vanligt sätt och tryckte ner det under bottnen.
Han påpekar att han bara haft döda ställen (svart gegga som luktar ruttna ägg) när han kört med värmekablar, men aldrig med RFUG:
http://fins.actwin.com/aquatic-plants/month.200108/msg00549.html
Å andra sidan har han massor av växter som hela tiden pumpar ner syre i bottnen.
Fördelen i växtakvarier (obs) är att man håller gruset helt fritt från okända nivåer av gödningsämnen och man har alla gödningsämnen i exakt samma nivåer i både vattnet och runt rötterna samtidigt. Vill någon växt ta upp näring med rötterna kan den göra det och vill någon ta upp med bladen gör den det. Alltid samma näringsnivåer överallt.
Men han erkänner samtidigt att han fått bäst tillväxt utan RFUG och UG:
http://fins.actwin.com/aquatic-plants/month.200302/msg00213.html
Det har att göra med ganska komplicerade förlopp i bottnen som har med Redoxpotential att göra och att man inte kan säga "ju bättre genomströmning desto bättre för växterna". Dom behöver lite lagom gosig Redox, och det är omöjligt att mäta, och även om man kunde mäta vet ingen vilket värde man ska ha.
Problemet är att det är svårt att mäta exakt vad som händer och det är svårt att se var det kan bli potentiellt döda områden.
En Joker i leken som kan fungera ypperligt ibland och ibland inte och ingen kan lägga fram bevis för när det fungerar och inte fungerar.
Som upplagt för vilda spekulationer och intensiv debatt 8)