Du skrev: "Människan har alltid tagit sig friheter att utnyttja djur och natur för sin egen vinnings skull."
Mitt svar: Detta gör det ju rent logiskt inte mer acceptabelt?
Som jag skrev: "Människan har alltid tagit sig friheter att utnyttja djur och natur för sin egen vinnings skull.
Jag menar bara att så länge man inte förstör eller djuren man håller/föder upp far illa/mår dåligt så tycker jag att det är acceptabelt."
Men för mig är det viktigare att man får in ett moraliskt tänkande i handhavandet av djur, än en massa förbud.
Nu är det ju så att
alla människor inte bryr sig på samma sätt som de flesta antagligen gör. Därför är "förbud" mycket viktigt vad gäller djurhållning.
Djur anses som våra "prylar" och jag tror allvarligt talat att det är fler tamkaniner i sverige idag som inte lever på ett bra sätt (sitter i en innebur i köket, tex), än vad det finns kaniner som lever utomhus och mår bra. Det är denna syn på djur jag vill komma åt, för det verkar, varje dag när jag ser mig om som att människan faktiskt inte klarar att ha djur, för hur vi än gör kommer vi inte ifrån att vi har dem för vår egen vinnings skull, och inte för att studera dem i deras naturliga miljö, vilket vore mer ok.... :(
Om det du
tror är sant (att det är fler kaniner som mår dåligt än det är som mår bra)
tror jag att det knappast handlar om ignorans för deras välbefinnande. Jag tror att de allra flesta älskar sina husdjur och att det snarare handlar om okunskap. Då är det bättre att man får lära sig vad djuren man funderar på att skaffa behöver för att må riktigt bra
innan man skaffar dem, vilket jag tror att de allra flesta faktiskt gör. Den informationen som finns är dock ofta otillräcklig och i viss mån inkorrekt för idealisk kaninhållning.
Växter lever kanske, men jag anser inte att de tänker eller känner, och jag anser därför inte att de kan kallas "varelser". Så därför tycker jag det är okej att bruka jord/natur så länge det inte sker på ett destruktivt sätt (tyvärr gör det det ofta).
Detta kan ju diskuteras. Själv anser jag att allt som lever, växter och djur, flercelliga som encelliga alla är "varelser" dvs organismer. Allt levande förtjänar att respekteras. Vad växter/bakterier/andra djur känner och inte känner vet vi inte mycket om.
Ja, du har rätt med kaninraserna och jag har svårt att få fram hur jag menar detta med raserna. Jag tror det mest handlar om att det inte finns några skäl att dela upp djur i raser/blandraser, där raser ofta får högre status. Det jag ville åt är nog mera att det sker så otroligt mycket förökning av djur (hundar, katter, smådjur) utanför denna avels-karusell och dessa ses ofta som lite "slit och släng" av många... Det har skett en uppdelning av människan mellan "bra och värdefulla" djur och "sämre och inte lika värdefulla" och det tycker jag är sorligt. Om vi ska gå mot en utveckling där vi har djuren för att studera dem i deras naturliga miljö, och inte för att jobba åt oss/glädja oss, ja då blir ju raser ganska onödiga faktiskt.
Att djur ses som "slit-och-släng-vara" beror knappast på raserna utan på människans attityd till levande ting.
Sen kan jag faktiskt inte hålla med dig om att uppdelning i raser hos tamdjur är onödigt. Alla raser har ett visst sätt/lynne och en viss ras kan passa en viss människa bra medan grannen trivs bättre med en annan. Naturligtvis är alla djur individer men det finns ändå avsevärda skillnader mellan olika rasers beteende & dylikt. Som exempel tenderar vädurskaniner att vara extra lugna och keliga. Det onödiga är snarare de raser som på något sätt lider/mår sämre på grund av sitt utseende/temperament.
Du skrev: "Vad gäller hundra och hästar är dessa sociala flockdjur som för det mesta har precis samma glädje av sin ägare som tvärtom. Själv ställer jag mig mycket kritisk till uppfödningen, som den ser ut idag av köttdjur."
Mitt svar: Jag håller med om att de är sociala flockdjur, men jag anser inte att en människa kan ersätta "flocken" på något sätt, även om den kan fungera som ett substitut, tex, vad gäller att ge djuret regler och bli en "ledare". Men djur mår bäst med sina artfränder, på alla nivåer..
Jamen det löser man ju enkelt med ett "minsta antal djur att hålla tillsammans"-krav.
Ja du har rätt att det där är en svår diskussion. Men det handlar mest om att restaurera miljön för de vilda djuren.. Inte mycket händer om vi sätter dem på Zoo, annat än att folk möjligtvis donerar pengar till att bygga upp naturreservat.
Tvärtom är det ganska viktigt för de hotade arternas överlevnad att sätta dem på Zoo - så länge de kan föröka sig där. Den eventuella djurarten kan annars dö ut därför att deras naturliga miljö förstörts till den grad att det finns för lite kvar för att arten ska ha någon chans att överleva på egen hand. Inavel är ofta ett stort hot i dessa sammanhang. När sedan deras naturliga miljö återställts (om detta nu någonsin händer) kan man rehabilitera dem tillbaka till det vilda. Detta sker redan nu med flera djurarter som hotats av människan på ett eller anat vis, som genom jakt/tjuvskytte, föroreningar, skövlande, jordbruk, bebyggelse osv.
Vill också poängtera att djurens liv faktiskt ofta är bättre på Zoo än i det vilda. Detta beror naturligtvis helt på vilket Zoo och vilken djurart det är fråga om.
Absolut betyder människan trygghet för djuret, men det är ju för att det har avlats till att bli husdjur, vuxit upp hos människor, samt aldrig lärt sig hur ett mer naturligt liv skulle se ut.
Jag kan inte se något moraliskt fel i att avla fram djur som trivs och mår bra i fångenskap. Det enda vore väl om människan helt plötsligt försvann, eftersom de inte kan klara sig i det vilda/komma tillbaka till sin naturliga miljö. Detta gäller ju dock ALLA djur som hålls i fångenskap borta från deras naturliga miljö som inte har möjlighet att "återvända" till det vilda på egen hand.
...där människan som däggdjur inte utnyttjar, använder eller äter andra däggdjur...
Det var ett väldigt tjat om just "däggdjur". Tycker du att däggdjur är mer värda än andra djur?