Egna och andras akvaristiska erfarenheter:
1. Salpetermetoden
Den första gången jag stiftade bekantskap med blågrönalger i mina kar fick jag bort dem genom en tålamodsprövande tillsats av salpeter (även kallat kalisalpeter, KNO3). Teorin varför detta fungerar bygger på kväve/fosforbalansen. Jag lägger lite krut på att förklara vad den innebär, eftersom den är den bärande teorin bakom många av de metoder man använder för att försöka komma tillrätta med blågrönalger.
Kväve/fosforbalansen innebär i korthet att förhållandet mellan kväve och oorganisk fosfor (fosfat) är i det närmaste konstant i allt organiskt material. Grovt sett krävs det 16 kväveatomer (kemisk beteckning N) för varje fosforatom (kemisk beteckning P) vid bildandet av organiskt material. Anges samma förhållande i vikt, blir det 7 gram kväve för varje gram fosfor (Bydén, Larsson & Olsson, Mäta vatten). Samma princip antas logiskt gälla som riktvärde för kväve/fosforbalansen i naturliga vatten, och därmed också i akvarier. Slutsatsen att samma balans bör gälla som riktmärke för olika vattendrag (och därmed även akvarier) är kopplad till att algblomningar i naturliga vattendrag ofta uppträder när denna balans förskjuts åt ena eller andra hållet. Många arter blågrönalger börjar växa på allvar när kväve/fosforbalansen förskjuts så att fosfat finns i större utsträckning än förhållandet 7:1. Tillsätter man då kväve i form av nitrat (NO3 i KNO3) ska balansen kunna återställas, är tanken. Populärt kallas kväve/fosforbalansen ofta för Redfieldration av många akvarister.
Fördelar med metoden:
Bygger på beprövad erfarenhet. Jag har själv lyckats med den en gång, och många andras erfarenheter bekräftar att metoden har framgång. Kan gynna de växter man har i akvariet, som då bättre kan hjälpa till att suga upp näringsämnen (däribland kväve och fosfor) så att blågrönalgerna får konkurrens. Angående ytterligare användning av växter, se metoden med Växter nedan. I ett växtakvarium kan denna metod i kombination med andra näringsämnen ge växterna ett verkligt försprång.
Nackdelar med metoden:
Är man det minsta osäker kring kemikalier kan det kännas svårt att använda dem. Köp helst kemikalier av andra erfarna akvarister och be dem hjälpa dig att blanda till en stamlösning innan du har ned det i akvariet. Kräver mätningar och en del räknande eller erfarenhet för att veta hur mycket man ska tillsätta. Tålamod är nödvändigt, eftersom det kan ta lång tid innan metoden ger effekt. Verkar heller inte påverka alla arter blågrönalger utan enbart en del, vilket både mina och andras erfarenhet bekräftar. En tillsats av nitrat kan också i sällsynta fall öka nitrithalten den risken är dock i stort sett obefintlig om man sköter sitt akvarium normalt. Är det en blågrönalg som producerar gifta substanser, får man ut det i akvariet när algen dör (fiskar verkar dock inte vara så känsliga för det enligt det jag läst på nätet, hur växter reagerar går knappast inte att reda ut eftersom olika arter säkerligen reagerar olika).
2. Vända ner algerna i gruset och inte rengöra filtret
Dessa två metoder bygger på teorin om kväve/fosforbalansen ovan, fast i lite annorlunda tappning. Tanken med att vända ner blågrönalger i gruset är att de ska dö och avge det kväve de innehåller. Att inte rengöra filtret bygger också på att en del av de blågröna algerna ska dö och därmed avge sitt kväve till vattnet. Om kvävet blir kvar i vattnet förskjuts alltså kväve/fosforbalansen mot mer kväve. Att vända ner dem i gruset är rätt tålamodsprövande, och den enda jag hört om den metoden är att det tog en månad innan det gav effekt.
Fördelar med metoden:
Enkel att genomföra och kräver inga tillsatser av något slag.
Nackdelar med metoden:
Många blågrönalger vandrar och rör sig en hel del. Ett normalt filter tar de sig alltså igenom med lite tid. Jag sysslar själv just nu med att vända ner dem i gruset och det är nästan otäckt att se hur de har pallrat sig upp till dagen efter. Mycket jobb och tålamodsprövande. Om den art man har avger giftiga ämnen till vattnet när de dör, får man även dessa i vattnet.
3. Vattenbyte
I ett akvarium som en god vän till mig har uppstod blågrönalger i lindrig form (som ett grönt skimmer över botten). Detta försvann vid kraftiga vattenbyten och återkom om han minskade vattenbytena.
Fördelar med metoden:
Mycket enkelt att prova utan någon risk för akvariets invånare.
Nackdelar med metoden:
Verkar som den sällan fungerar, i vart fall på kort sikt. I det långa loppet borde dock vattenbyten återställa balansen mellan kväve och fosfor, och att det minskar dessa och andra ämnens förekomst är odiskutabelt (om inte vattenledningsvattnet är felbalanserat i sig). Kräver tålamod.
4. Rengöra gruset
Bygger dels på teorin om kväve/fosforbalansen och dels på att fosfor ofta samlas i botten. Om man suger ut nästan allt grus och tvättar av det bör man således drastiskt minska halterna av fosfor i akvariet. Helst bör grustvätten ske i akvarievatten (passa på att byta lite vatten samtidigt) eftersom det inte dödar så många nitrifierande bakterier. Annars kan man rengöra gruset i kallt eller ljummet kranvatten. Hett kranvatten bör undvikas då det dödar absolut flest nitrifierande bakterier och dessutom kan innehålla tungmetaller från vattenledningarna.
Fördelar med metoden:
Man avlägsnar fosfor, som enligt teorin är en stor orsak till förekomsten av blågrönalger. Man avlägsnar algerna så att eventuella gifter från döda/döende alger inte kommer att finnas kvar i akvariet.
Nackdelar med metoden:
Ganska jobbigt att suga ut allt grus och tvätta det. I relation till det tålamod man oftast får ha med alla de andra metoderna, är arbetet kanske ändå rätt litet. Om blågrönalgerna växer på andra ställen än på botten också, kan man samtidigt försöka suga bort så mycket av dem som möjligt. Blågrönalgerna torde komma tillbaks även efter man har tvättat gruset, men i mycket mindre utsträckning. I en del akvarium med blågrönalger har man inget bottenlager (t ex en del yngelakvarier), och då är det självklart svårt att genomföra metoden! ;-)
5. Mörkläggning av akvariet
Har hört talas om att det ska gå att få bort blågrönalger med hjälp av total mörkläggning av akvariet i tre dygn. Har inte själv provat det och vet inte om det fungerar. Teorin bakom det är i vart fall att blågrönalgerna ska hindras i sin fotosyntes och därmed slås ut.
Fördelar med metoden:
Enkel att prova. Släck all belysning och täck akvarierutorna med någonting. Tydligen är det viktigt att göra det mycket noggrant, inget ljus ska släppas in. Något argument för detta har jag inte sett, men misstänker att det handlar om att blågrönalger klarar sig med betydligt mindre ljus än växter.
Nackdelar med metoden:
De döda algerna finns kvar i akvariet, och hör de till dem som producerar giftiga substanser kan dessa frigöras när algerna dör. Ändrar inte grundförutsättningarna till att algerna uppkom i akvariet, varför de snabbt kan komma tillbaka när ljuset slås på. Kan påverka växterna, även om de flesta växter i hyfsad kondition borde klara tre dygns mörkläggning utan problem.
6. Filtrering
En del blågrönalger ska kunna filtreras bort, framför allt när ljuset är släckt eftersom många arter blågrönalger tydligen svävar i vattnet när det är mörkt. Filtermaterialet måste vara fint (har sett aktivt kol rekommenderas) och bytas ofta, eftersom många blågrönalger vandrar rakt igenom filtret med lite tid.
Fördelar med metoden:
Enkelt att testa och algerna försvinner ut ur akvariet, vilket gör att de inte heller kan avge något i vattnet när de dör.
Nackdelar med metoden:
Ändrar inte grundförutsättningarna till att algerna uppkom i akvariet, varför de kan komma tillbaka.
7. Växter
Att ha växter i akvariet kan motverka blågrönalger. De suger näring ur vattnet och konkurrerar därmed med algerna om näringsämnena. Flytväxter kan begränsa ljuset så att algerna får svårare att fotosyntetisera. En del växter producerar också egna ämnen som kan motverka olika alger. Växter som har egenskaper som särskilt påverkar just blågrönalger (och som kan gå att hitta för hobbyakvaristen) är Ceratophyllum (Hornsärv), Elodea canadensis/crispa/densa, Myriophyllum spicatum/brasiliense, Pistia stratiotes och Acorus gramineus. Walstad menar att det är helt klarlagt att många växter producerar ämnen som kan påverka alger och även släpper ut dessa ämnen i det omgivande vattnet. Svårigheten ligger i hur många växter som behövs för att dessa ämnen ska tillföras vattnet i tillräcklig mängd.
Fördelar med metoden:
Enkel att prova och kostar inte särskilt mycket. Flytväxter rekommenderar jag särskilt eftersom de har fördelen att kunna använda både syre och CO2 från luften.
Nackdelar med metoden:
Det är inte helt klarlagt hur mycket växter som krävs för att verkligen påverka blågrönalger negativt. Jag har personligen sett blågrönalger växa både på hornsärv och rötterna till Pistia. Om växterna ska trivas någorlunda måste man åtminstone tillsätta lite akvarieväxtgödning, vilket även kan komma blågrönalgerna tillgodo.
8. Kombinationer av metoder
Att jobba på flera fronter samtidigt ger troligen större effekt än att bara använda en enskild metod. En del av metoderna ovan funkar enligt motsatta principer, så kombinera bara de som verkar åt samma håll. Att införskaffa växter som producerar alghämmande medel, byta mycket vatten, tillsätta lite gödning vid vattenbytena och filtrera bort algerna är metoder som går att kombinera, eftersom de drar åt samma håll. Att tillsätta salpeter, vända ner algerna i gruset och låta bli att rengöra filtret går också bra att kombinera om man väljer den vägen.
9. En metod jag hittade på hemsidan hos Bollmora akvarieklubb (författare Ola Svensson)
Blågröna alger, eller cyanobakterier som egentligen är en riktigare benämning, kan vara ett rent h-..e att bli av med. Bekämpningstipsen brukar innefatta bl.a mörkläggning och matförbud under en vecka, men oftast så återkommer algplågan ganska omgående. Nästan av en slump så har jag hittat ett medel som visat sig vara mycket effektivt, Tetras General Tonic.
Börja med att göra ett vattenbyte och sug bort så mycket blågröna alger som möjligt. Detta är viktigt eftersom döda alger kan förstöra vattnet. Dosera General Tonic enligt normaldosen som står angiven på förpackningen. Vänta 5 dagar och gör ett 50% vattenbyte, för att få bort döda alger och medicin. Sköt sedan akvariet som vanligt med regelbundna vattenbyten. Det kan nog vara bra att vara lite försiktig med matningen under behandlingen. Belysningstiden kan vara som vanligt, d.v.s 10-12 timmar/dag. Växterna verkar inte ta någon skada av medlet.
Detta har visat sig funka nästan skrämmande bra, med tanke på vilka problem dessa alger har förorsakat genom åren.
Fördelar och nackdelar med metoden: har ingen som helst pejl eftersom jag inte vet vad Tetras General Tonic innehåller. Verkar helt klart värt att prova, trots min princip om att i största möjliga mån använda naturliga sätt att påverka akvarievattnet. Just när det gäller blågrönalger är känner jag mig beredd att göra rätt stora undantag i nuläget.
Frågor och svar
"Kan man inte bara hindra blågrönalger från att komma ned i akvariet?"
Nej, detta går inte av flera orsaker. Många arter blågrönalger bildar speciella celler som är otroligt seglivade och också tål lång tids uttorkning. En del alger sprids också via sporer i luften, även om jag inte vet om just blågrönalger hör till dem. Allt man har ned i akvariet (grus, vatten, växter och fisk) innehåller förmodligen celler av någon blågrönalg, annars räcker det säkerligen med att man har haft fingrarna i en blomkruka och sedan stoppar ner dem i akvariet eftersom blågrönalger finns i jorden.
"Finns det inga djur som äter blågrönalger?"
Ampullariasnäckan ska tydligen kunna äta dem, likaså Black Molly. Jag ställer mig dock tvivlande till om de kan utrota stora områden av blågrönalger, samt att de skulle äta alla arter av blågrönalger. Har inte hört talas om några andra djur som äter dem. Jag har personligen aldrig sett något i mina akvarier äta dem, och det verkar svårt att verkligen få bekräftat att djuren ovan äter dem. Metoden kan dock vara värd att prova eftersom den är enkel och inte kostar särskilt mycket.
"Kan man inte utrota dem genom att ändra belysningen?"
Nej, de flesta blågrönalger kan tillgodogöra sig alla former av ljusspektrat. Att ändra spktrum på akvariebelysningen hjälper därmed ingenting. Det verkar också som om blågrönalgerna oftast klarar sig med mindre ljus än växterna, varför minskat ljus inte hjälper.
"Kan man inte bara slamsuga bort dem?"
Det är möjligt att vissa arter blågrönalger kan minskas på detta sätt. Mina och andras erfarenheter visar dock att de oftast snabbt kommer igen (de kan växa otroligt fort under rätta betingelser!!). Ett problem med slamsugning är att man virvlar upp bottenlagret en aning hur försiktigt man än genomför den. När man pysslar med bottnen frigörs ofta fosfat som ligger bundet där, vilket gynnar blågrönalger (se texten om kväve/fosforbalansen ovan). På lång sikt bör metoden ändå vara bra, eftersom man tar bort de näringsämnen som blågrönalgerna innehåller. Så småningom kan man få en balans mellan kväve och fosfor, dels på grund av att algmassan tas ur akvariet och dels på grund av vattenbytena. Om fiskarnas trivsel är högsta prioritet kan slamsugning i vart fall ge gladare fiskar eftersom halterna av för fiskarna skadliga ämnen i botten minskas. Då är det bara att gilla läget och låta blågrönalgerna gå ut långsamt.
"Algmedel då, är inte det perfekt? Dödar ju allt!!"
Dödar allt är begreppet. En princip jag kör mina akvarium efter är att om det finns möjlighet att använda naturliga metoder för att ändra förhållandena i akvariet, så bör man använda det. Min uppfattning är att all användning av kemikalier i akvarier resulterar i rätt snabba förändringar av livsmiljön, vilket stressar allt liv man har i sitt kar. Jag är fullt medveten om att kemikalier ibland är sista utvägen, och då är det bara att köra på annars dör säkerligen någonting i vilket fall. Upprepar ändå att om det finns långsamma och naturliga sätt att påverka livsmiljön, så bör man använda sådana metoder.
Algmedel innehåller säkert sådant som är giftigt för alger. Alger (inklusive blågrönalger) har dock ofta någorlunda eller mycket liknande krav på tillväxten som övriga växter i akvariet, så med lite tur ger man bara sina andra växter en riktig smocka. Med lite otur är algmedlet också dåligt för fiskarna och bakteriefloran. I detta inlägg fokuserar jag på att motverka blågrönalger, och det är möjligt att det finns algmedel som tar livet av dem rätt bra. Tetras General Tonic verkar fungera bra enligt exemplet från Ola Svensson. Innan jag sett vad det innehåller låter jag dock osvuret vara bäst. I vilket fall lär algmedel som tar livet av blågrönalgerna troligen ta livet av en del grönalger också, och många fiskar har grönalger som stapeldiet. Därmed borde algmedel även kunna påverka fisk.
Toxiska blomningar (hämtat från Livsmedelsverket)
Flera arter av cyanobakterier har förmåga att producera toxiner och det finns flera olika typer av toxiner. Toxinerna har länge ansetts vara sekundära metaboliter som bildas genom energikrävande processer i flera steg. Eftersom syntesvägen är så komplicerad är det troligt att de inte bildas av en slump utan ger viktiga fördelar åt organismen. Från växtvärlden känner man till att sekundära metaboliter kan ha funktion som kemisk kommunikation eller kemisk krigföring. De kan också fungera som frysskydd eller näringslagring, en annan funktion är att ge växten möjlighet att anpassa sig till dag respektive natt eller till olika årstider. De kan också vara ett försvar mot betande djur, insekter eller mikroorganismer. Det finns flera teorier om vilken fördel toxinerna hos cyanobakterier kan ge organismerna, men än så länge är deras funktion inte fastställd.
Cyanobakterietoxinerna bildas inne i cellen och kan komma ut i omgivande vatten när organismen dör och bryts ned. Det kan också hända att cellen börjar läcka toxin när den åldras eller vid andra förhållanden som ändrar cellväggens genomsläpplighet. I naturen bryts fritt toxin ned på några dagar eller veckor, men under sterila förhållanden kan vissa toxiner lagras i vattenlösning i flera år. Om en människa eller ett djur får i sig hela cyanobakterier frigörs toxinet när cellerna bryts ner i mag-tarmkanalen.
Av undersökta blomningar, i Sverige och andra länder, har ungefär hälften varit toxinproducerande. Det är inte helt känt vilka faktorer som gör att vissa blomningar är toxinbildande och andra inte. Samma art kan vara toxisk i en viss sjö eller blomning, men inte i en annan. Toxiciteten i en blomning kan fluktuera från dag till dag och till och med från timme till timme. Toxinbildande arter i svenska blomningar har varit: Microcystis aeruginosa, Microcystis wesenbergii, Microcystis viridis, Anabaena flos-aquae, Anabaena farciminiformis, Aphanizomenon flos-aquae, Aphanizomenon grazile, Oscillatoria agardhii och Oscillatoria sancta.
Referenser:
"Alger, växtbetingelser och bekämpningsmetoder", Claus Christensen, Tropica
"Ecology of the planted aquarium", Diana Walstad
"Mäta vatten", Bydén, Larsson & Olsson
"Toxiska blomningar" är hämtat från Livsmedelsverkets hemsida,
www.slv.se
Länkar jag använt:
www.smittskyddsinstitutet.se
www.bollmoraakvarieklubb.org/tips.htm
Om blågrönalger:
www.zoopet.com/akvarium/forum/topic.asp?TOPIC_ID=3378
Om halmanvändning för algbekämpning:
www.ciklid.se/forum/topic.asp?TOPIC_ID=1243
Så, gott folk!! Bara att fylla på med era erfarenheter!!