Hej!
Frågan om biobollarnas vara eller icke vara är främst en fråga om hur man väljer att sköta filtreringen av sitt akvarium. För 10 år sedan var biobollarna på modet, idag väljer de flesta att ha en hög med levande sten, en skummare och ibland en djup sandbädd.
Problemet med biobollarna är att de bara är delaktiga i processen nitrifikation, d.v.s.
omvandlar ammoniak via nitrit till nitrat. Ju mer syre som finns tillgängligt desto fortare går denna process, detta faktum utnyttjades förr i s.k. droppfilter där vattnet droppade igenom ett lager med biobollar (maximal syresättning). För att sedan slutgiltigt bli av med nitraten så bytte man relativt stora mängder vatten. I en ytavrinning kommer samma sak att hända, men i mindre skala. Det hela hänger på hur mycket biobollar du har i systemet, i ett droppfilter var det vanligt med 10-20 liter biobollar till ett 300L akvarium. I rena fiskakvarier är det fortfarande några som använder droppfilter, i detta fall är ju inte nitrathalten alls lika viktig som i ett revakvarium.
Dagens vanligaste filtreringssystem "Berlin", går ut på att levande sten i tillräckligt stor mängd tar hand om både nitrifikationen och denitrifikation, d.v.s. att nitraten i ett andra steg omvandlas till kvävgas. Denitrifikation sker i en syrefattig miljö, inuti stenen eller några cm ned i djup sandbädd (Modified Berlin).
I USA säljs en del filtersystem där ett droppfilter ingår som standard, i de fall man vill använda dessa filter till ett revakvarium brukar man ta bort biobollarna. Detta för att undvika nitratanhopning.
Jag har lite biobollar (10 st kanske) i min ytavrinning, för att få tyst på den. Inga problem alls med höga Nitratvärden, men det hänger som sagt på mängden bollar.
Hälsningar
Fredrik
