Kamphundar...
jo jag kom och tänka på amstaf. det är en hund jag har varit sugen på länge, jag är van hundar sen tidigare men jag skulle vilja veta mer om hur den är i sättet, rädd och agrisev eller lung och brursig inte så mycket om omgivningen.
det fins ju så mycket myter om amstaf tuvärr käner jag ingen som har en det hadde varit det bästa för att se hur dom är i syket
nån som har några tips?
Mvh Niklas
Hej,
Har haft en biffig boxerhanne som jag precis har förlorat i cancer tyvärr :(
Den har ju också rötter i kamphundsgruppen och det man måste tänka på tycker jag är att adrenalinet pumpar från 0-100 på en sekund... De är lika pigga/orädda att slåss som att leka...
Ofta är de inte så populära bland andra hundar heller, säkert för att de luktar så mycket testosteron och är lite buffliga till sättet, det gör att de får många tjyvnyp när de är unga och sen kan man få en slagskämpe när de är vuxna.
Små hundar lät jag aldrig min boxer hälsa på för de viftar på svansen och sen hoppar de upp och biter i nosen. Inte konstigt att de gärna är illa sedda av större hundar sen och min boxer brydde sig aldrig om småhundar sen utom när jag blev gravid och han skulle spöa gud och hela världen :)
De enda socialt fungerande kamphundar jag har träffat bor inne i stan eller har en ägare som har tränat den väldigt mycket socialt. I mindre orter är hannarna gärna sura mot varandra och när min boxer hade blivit påhoppad för femtiosjunde gången så surade han till regält och fräste åt allt och alla, hanhundar alltså...
När han var "tonåring" och allmänt ouppfostrad, lånade jag en riktig surtik, en äldre dobbermantik en helg och attans va stryk han fick... Efter det, i hela sitt liv, la han sig gärna på rygg när han träffade en tjej, så väluppfostrad och ödmjuk :)
Vet inte så mycket om just amstaf men försök hitta en rasbok på bibblan eller hitta nått på nätet... Tänk dig för ordentligt vad du ska leva med för psyke i 10 år sen..
Ha de´ bäst...