Helt klart föredrar de att inte vara ensamma, men det är nog mycket en fråga om sysselsättning. En katt, vilken ras som helst, kan lida av uttråkning, och de är inte särskilt bra på att sysselsätta sig. Det gäller även t.ex. tigrar i djurpark, om de inte aktiveras får de beteendestörningar.
Ja, men vissa kattraser är väldigt "hundlika" i sitt behov av sällskap, som t.ex Siames och Burma. Men ingen huskatt gillar ju att vara ensam hemma hela dagarna. Är man borta mycket rekommenderas det att man har två katter (gör absolut inget om man har det även om man är hemma, både för katternas och ens egen skull), särskilt av raser som Siames och liknande.
Både vad det gäller tamkatter, och tigrar, så är de sociala om möjligheterna finns. Tigrar i naturen tål inte varandra särskilt bra, eftersom det inte finns tillräckligt med mat för mycket mer än en tiger på ett område, men i fångenskap, där de vet att de får mat regelbundet, och inte behöver slåss om den, så visar de att de inte är några dumma förprogrammerade robotar som alltid avskyr varandra, utan de anpassar sig, och kan bli mycket sällskapliga, både mot varandra, och sina skötare.
Vad det gäller tamkatter, kan de konvertera till nå´n sorts minilejon om möjligheterna finns. Förvildade tamkatter som lever i utkanten av städer kan bilda flockar. Även på landet kan några honkatter slå sig ihop och hjälpas åt med ungarna, medan ungarnas pappa leker lejonhane, och patrullerar sitt revir, och vaktar det, honorna, och ungarna mot andra hanar.
