Spontant låter karet rätt trångt för de arter och den blandning du nämner. Läser just nu med fröjd om Pierre Prichards bok om "Lake Tanganyika ciklids", och drar mig samtidigt till minnes en del egna erfarenheter. Brichard uttrycker dem bara så klockrent.
Blanda t ex aldrig arter som har liknande krav, om du inte har mycket stort akvarium. Han tar som exempel olika Troffar samt Petrochromis och Simonochromis. Arterna har liknande krav på miljö och ses dessutom ibland fightas även i sjön. Troffar kan jag inte särdeles mycket om, men olika varianter av dem har jag för mig man gör klokt i att inte blanda. Ett kar i din storlek är dessutom rätt litet för Troffar, såvitt jag vet funkar de bäst i stor grupp. Brichard nämner att man kan köra med enbart hannar utan problem, men släpper man i en enda hona... så blir det bara en hanne som överlever. Svår fisk.
Leleupin och gracilis kommer sannolikt kämpa om samma utrymme också. Leleupin har dessutom rätt bra humör mot andra av samma art. Egentligen också svår fisk, som jag ser det. Var frontosan ställer sig är jag lite oklar över, men säker på att den vill ha en egen hörna iaf. Spontant blir de alldeles för stora för ditt akvarium.
En bra chans att få en harmonisk Tanganyikaburk i din storlek är att köra med tre arter som har lite olika krav. Tex någon snäcklekare, gracilis samt 6-8 Cyprichromis. Snäcklekarna kommer ta snäckor om du erbjuder dem det. Ett stenröse ockuperas av gracilis. Cypsen går ovanför och runt allt (även om karet är i minsta laget för dem). Bör även gå att separera t ex gracilis och Jullar. Ett tydligt stenröse kommer sannolikt ockuperas av gracilis, men tricket här blir att bygga upp inredning längs bakrutan - det klipper Jullarna. De har inga som helst problem med lodräta revir, om det bara är gott om gömställen.
Några andra bra tips Brichard beskriver (och som jag håller med om) är att det är bättre att ha ett gäng utplacerade stenrösen med sand mellan dem än att stapla ihop allt till ett röse. För ett bra gäng Tanganyika-ciklider funkar öppen sand som revirgräns. Han nämner även det att hålla dem välmatade. I naturen har de flesta sin helt egen nisch och någon brist på mat finns inte, i egentlig mening. De bråkar mindre om de är välmatade.
Tanganyika är sjukt intressanta fiskar just pga sin specialisering i beteendet, men det kan också vara ett problem med detta när specialiseringarna krockar (och mobbad fisk inte kan fly fältet, vilket de kan i naturen). En del arter har också mycket större krav på utrymme än deras storlek lockar en att tro. Finns mycket mer att säga, men håller här. Ge iaf inte upp - men välj arter och inredning med omsorg, och fisken kommer att belöna dig med något av det intressantaste du kan hålla på med inom akvaristiken (jo, där stack jag ut hakan, så klipp till då... *s*)
Hilsen,
/P
