Barnrädd Snauser

Hello,

Har en 4 år gammal reisensnauser tillsammans med min sambo. Vi flyttade ihop ganska nyss, så jag är nybliven "pappa" för den.
Den är snäll och rar på alla vis. Lojal, och stabil. Förutom när det kommer till två saker:
1. Saker som rör sig på små hjul. Typ skateboards och sparkcyklar.
2. Barn. Upp till 8-10 års ålder.

Saker som rör sig på små hjul är ju ganska lätta att undvika. Det är värre med barn. Nyss blivit farbror själv, och märker att det är fler och fler i min omgivning som skaffar barn.
Hunden gillar dem inte alls. Jag försöker verkligen att sätta mig in i hennes situation = Rädd för detta lilla konstiga som alla skyddar, nyfiken men förstår att det är något speciellt. Det lilla konstiga rör sig lurigt och luktar skumt.
Senast var bror + fru + barn hemma. Vi satte oss alla på golvet. Bror höll barnet i händerna så att det kunde stå själv. Hunden går fram mot barnet. Svansen mellan bena. Full attention på barnet. Först är hon nyfiken och luktar på barnet. Sedan hör man ett morr. Dovt men dock ett morr. Jag blir arg, drar ner henne på golvet och visar "vem som bestämmer" genom att vara över henne, när hon ligger i en underlägsen ställning. FUngerar ofta effektivt. Men inte i detta fallet.
Samma scenario upprepade sig 3 gånger under kvällen... Till slut låste jag in henne i sovrummet.

Som det ser ut nu kommer vi aldrig låta henne vara framme då det är barn på besök. Hon får vara inlåst.
Men vad händer den dagen vi vill skaffa barn? Biter vi oss själva i foten nu om vi tar bort barn helt ur hennes värld?

45 kilo snauser (som har hundvärldens starkaste bett) mot 10 kilo barn... Jag vågar inte chansa. Hade det varit en liten terrier eller så, så hade det varit en annan femma. Det hinner inte bli så stor skada på barnet om en typ cernterrier får för sig att gå till att attack. Hinner rycka undan den. Men i detta fallet få snausern in hela barnets huvud i munnen, om den skulle så vilja. Man hinner inte reagera innan det är för sent.

Som sagt. Hon är en lugn och stabil hund. Jag tror inte hon skulle få för sig att gå till attack mot ett barn... Men vågar jag chansa?
Tycker ni att vi har gjort rätt som tagit bort barn ur hennes värld?
Vad hade ni gjort?

Mvh

Stefan

För det första; sluta tänk att det hade varit mindre illa med en liten hund. Visst har en riesenschnauzer större mun, men de är lika mycket hund.
Er hund har dålig (eller rättare sagt ingen) erfarenhet av barn. Låt henne få erfara att barn är trevliga och något som faktiskt står henne högre i "rang".
Eftersom det är en riesen så förmodar jag att hon är MH:ad. Vad säger MH om henne? Hur är hon i nerver, aggression, social kamp?
Att göra som du gjort får henne stärkt i tanken; barn är något läskigt. Vänd på det; låt barn vara något som utgör något positivt. Utan att vara tillkonstlat. Om vi sätter oss allihop ner i en ring, så förväntas något. Vi skapar en situation. Ett litet barn är lätt att tränga ner i rang och en hund som inte har en flockledare som tydligt talar om gränserna tar snabbt situationen för att stiga över denna lilla människa och därmed "kontrollera" sitationen, flocken.
Lägg hunden ner. Låt barnen leka framför, men utan att det tar kontakt med hunden (skapa utrymme). Morrar hunden, säg ifrån, utan att ta fysiskt i hunden. Låt barnet leka framför tills hunden är avslappnad, fortfarande genom att ge hunden utrymme. När hunden är bekväm med detta så blanda in föda. Låt barnet "ge" mat till hunden (här är det viktigt att se till barnets ålder, men spela som om det är barnet som verkligen ger). Fortfarande ska hunden ligga ner. Är hunden bakväm med detta så är det ett stort steg taget. Fortsätt att "skapa miljö", att barnet äter på ett kex tex utan att bjuda på hunden. Barnet ska alltid vara styrande.
Låt aldrig barnet ta kontakt utan att det är inbjudet att göra det (genom att läsa hunden). Läs hela tiden hunden. Ett morrande är en varning; ingenting annat. Utan stt läsa kroppspråket i övrigt så säger det ingenting egentligen. Hur håller hunden öonen, svansen, kroppen? Se till att hunden hela tiden har sitt utrymme, att du som flockledare ser till att hunden hålls trygg; den ska kunna lita på att du inte släpper fram något farligt. Träna med små steg och visa att barn inte är något farligt utan ett trevligt litet "väsen".

Likaså tränar ni med saker på hjul. Sakta men säker visar ni att ni inte för in något i hundens sfär som är någon farligt; att ni som flockledare går att lita på och att ni ser till att ingenting händer.

Det är jätteviktigt att hela tiden läsa hunden i den här träningen. Hur håller hon öronen, kroppen, svansen. Stöd henne när hon behöver och säg ifån om hon tar för mycket. Hon ska lita till att ni tyglar situationen.

Och ja, jag anser att ni gjort "fel" som tagit barnen ur hennes värld. Ni har bevisat för henne att barn är små otyg som ska hållas kort. Men det är inte försent att ändra.

Oj, i detta läge skulle jag absolut gå till en hundpsykolog. Cesar "Dogwisperer" på 4+ säger att rädsla är det absolut svåraste att få ordning på.

Ett litet tips bara. Barnet kan ge henne hennes mat, alltså ställa ner matskålen.

Men absolut att du inte ska låta henne umgås med barn innan du har fått hjälp av en expert!!!! Hua hua...

Tack för svaren,

Särskilt stort tack till Lili76 för ett rejält genomtänkt och konkret svar!

Det går inte att sluta att tänka på att det är mindre illa med en liten hund. Det är ju konkret fakta. Liten mun + litet tryck = liten skada under kort tid. Stor mun + stort tryck = mycket skada under kort tid.
Men jag håller med om att det inte är relevant för vår situation. Problemen hade varit det samma med en liten hund, som varit barnrädd, och lösningen hade varit samma.
Vad det gäller min fråga så är "liten hund = stor hund" (spelar ingen roll).

Jag och min sambo läste igenom det du skrev och pratade lite.

Leica som hunden heter, måste vänja sig vid barn. Och jag tror du har helt rätt i det du skriver.
Jag tänkte att Leica skulle stilla sin nyfikenhet genom att få nosa på barnet. Men det blev ingen normal situation för henne. Alla sitter på golvet i en ring. All focus på barnet.
Bättre att låta leica vänja sig vid det på ett normalt sätt. Vara som normala och låta leica gå bredvid som en normal individ i flocken.

Dock är det ett problem. Vi träffar barn sällan... Och det blir svårt att vänja henne vid barn då hon bara träffar dem vid några enstaka tillfällen / år. Det var av denna anledningen vi ville vänta med barnträningen tills vi fått barn, då det blir en naturlig del av vår familj. Ett barn som hon träffar dagligen istället för 3-5 gånger / år.

Tycker det du skriver låter sunt. Och gav mig en annan syn på detta... Hon är rädd för barn, jag ska inte fortsätta straffa henne för det. (Det gör jag indirekt då jag skäller på henne för att hon skäller)

Tack igen.

Stefan

Det är alltid svårt att träna situationer som man inte har "spontan tillgång" till. Men att vara medveten om problemet är en bra bit på väg.
Försök undvika att göra en "grej" av barnet och läs hennes kroppspråk vid tillfälle då hon träffar barn, låt henne känna att du/ni tar hand om skyddet och att hon kan slappna av i vetskap att ni inte låter något hända.

En början till träning kan vara att parkera sig vid en lekplats. Slå dig ner och läs en tidning och låt din hund studera dessa små människor på avstånd. Undvik att barn kommer fram till henne, eftersom hon ska kunna känna att hon kan studera dom på tryggt avstånd utan konfrontation. Brukar ni träna nåt med henne (lydnad, konster, trix etc) så är det en bra idé att göra det där vid lekplatsen en stund, eftersom det tar fokus från barnen och samtidigt för henne att känna sig duktig (utföra).

Skulle ni hamna i en situation igen där hon morrar på ett barn, så använd helt enkelt din kropp för att skapa utrymme mellan barnet och hunden. Ställ dig mellan och rör dig "fösande" mot hunden utan att säga något. På det sättet förklarar du för din hund att det inte är ok att bete sig som hon gör och att du nu tar över situationen, skapar ditt utrymme.

Bra ide med lekplats! Att jag inte tänkt på det... Åka dit och läsa en tidning, och vara så normal som det bara går.
Mång barn kommer vilja hälsa på henne. det brukar vara så. Och föräldrarna har en tendens att bli lite griniga när man inte vill :) Fast det får de acceptera.

Vi tränar mycket lydnad och spårsök. Något hon fixar galant. Hon är lite valpig i sitt beteende, men normalt hon ser klickern eller en godsak komma fram så gör hon vad som helst!

Något som vi noterat är att hon inte blir rädd/nervös för barnet innan det rör sig... Det är tydligen rörelserna som är ologiska. Typ: Ett barn leker i gruset, raspar med vänsterfoten i gruset och springer zick-zack samt i cirklar. = Ologiskt beteende tycker Leica.

I hennes värld beter sig inte barn som människor, nej.. :) Precis som du säger så har de ett annat rörelsemönster och kroppsligt beteende. Med tanke på det du observerat så tror jag att ni kan ha mycket vunnet genom att träna och befinna er kring lekplatser.
Att barn vill hälsa och har föräldrar som inte riktigt förstått det där med att lära sina barn att _inte_ gå fram till hundar är ett gissel. Du får försöka signalera och påpeka att ni är där för att träna. Kanske Du istället kan visa de nyfikna barnen någon konst som hon kan. Då får hon vara duktig framför barnen; stärker ytterligare. Och i takt med att hon styrks så kanske något av barnen kan ge henne en godbit för att hon varit duktig? Det gäller att klura till det och dra fördelar av de situationer man ställs inför.

Låter iaf som om ni fått tag i en "riktig" riesen.. Tramsiga, valpiga och glada hundar! :)
Funderar vidare på det där med att det är saker i rörelse som hon ogillar. Hur reagerar hon på automatiskt öppnande dörrar a´la butik? Bilar? Cyklar? Hur gammal är hon?

lili76 skrev:

I hennes värld beter sig inte barn som människor, nej.. :) Precis som du säger så har de ett annat rörelsemönster och kroppsligt beteende. Med tanke på det du observerat så tror jag att ni kan ha mycket vunnet genom att träna och befinna er kring lekplatser.

Att barn vill hälsa och har föräldrar som inte riktigt förstått det där med att lära sina barn att _inte_ gå fram till hundar är ett gissel. Du får försöka signalera och påpeka att ni är där för att träna. Kanske Du istället kan visa de nyfikna barnen någon konst som hon kan. Då får hon vara duktig framför barnen; stärker ytterligare. Och i takt med att hon styrks så kanske något av barnen kan ge henne en godbit för att hon varit duktig? Det gäller att klura till det och dra fördelar av de situationer man ställs inför.



Låter iaf som om ni fått tag i en "riktig" riesen.. Tramsiga, valpiga och glada hundar! :)

Funderar vidare på det där med att det är saker i rörelse som hon ogillar. Hur reagerar hon på automatiskt öppnande dörrar a´la butik? Bilar? Cyklar? Hur gammal är hon?

Hon är 4 år.
Hon var tydligen (jag var inte med) en mardröm när hon var valp/unghund. Min sambo har tränat väldigt hårt med henne, och fått henne att bli hyffsat hanterbar. Vissa saker klarar hon numera galant. Såsom att åka bil/buss/spårvagn. Något som inte alls fungerade innan.
Nu känns hon som en normal hund, fast valpigare och lite mer tramsig :P Drar lite i kopplet när man är ute och går, fast när jag skärper till mig så gör hon det också.
Autodörrar i butiker är inge problem. Cyklar är lite värre...! Tysta saker som kommer väldigt snabbt. Som bilförare förstår jag henne fullt. Livsfarliga saker det där!

Har du haft mycket kontakt med riesen själv?


Mvh

Stefan

Riesen är ju en ganska "svår" hund eftersom de har så mycket som ska balanseras upp psykiskt. Låter som om ni har lagt jobb på miljöträningen på henne, men fortsätt gärna träna en massa miljöer (framför allt rörelse-miljöer). Riesen mognar sent och hon har fortfarande tiden framför sig!

Jo, har haft mycket kontakt med riesen i mitt hundliv. Har själv varit inne på att skaffa en, men sambon gillar inte "hundar med skägg".. *S*
Trevliga, roliga hundar om man bara ser till att de får utlopp för sin arbetslusta och energi.

Jo. Sambon säger att hon hade valt en annan hund om hon förstått hur jobbig en riesen varit innan hon köpte den.
Nu är Leica en bra kamrat, med vissa egenheter. Men det har varit mycket jobb bakom!

Här är en bild på lecia utan skägg. Eller snarare med hår överallt :) Ser inte ut som en riesen överhuvudtaget. (pappa är lite hundrädd, försökte lätta upp stämningen med en toffs i håret och en scarf! :))
Den undre bilden har hon en normal riesen-trimning på.

http://stew.gotdns.org/Djur/slides/PC280100.jpg

http://stew.gotdns.org/Djur/slides/leica.jpg

Hon är jättefin! :) JAG gillar skägg så jag föredrog den trimmade varianten av Leica. Barnen har en liten toypudelkorsning som jag klipper "schnauzerfrilla" på, till sambons stora förtret... :D
Hoppas träningen går bra så hon slipper känna sig så osäker.

Jag vill ändå tjata om proffshjälp. När det gäller barn så kan man inte chansa tycker jag.
Om du har möjlighet att titta på "Dogwisperer" på TV4+ så kommer du att förstå att det är er hund som är flockledare hos er och med jätteenkla knep kommer ni att kunna få ordning på hennes olater. Sen kräver det såklart mycket jobb.
Cesar säger att han rehabiliterar hundar och tränar människor.. :D
Jag har inte tid att skriva så mycket på jobbet, därav lite korta svar från min sida.

Själv skulle jag aldrig ha orkat att köpa mig en riesen... Phu... Alldeles för sturska och envisa!!!
Lycka till...

lili76 skrev:

Hon är jättefin! :) JAG gillar skägg så jag föredrog den trimmade varianten av Leica. Barnen har en liten toypudelkorsning som jag klipper "schnauzerfrilla" på, till sambons stora förtret... :D

Hoppas träningen går bra så hon slipper känna sig så osäker.

Haha :P Stackars sambon! Men bra att du smyger in lite schnauzerfrilla i familjen ändå! (Svårt hundnamn det där. Tack för hjälpen med stavningen)


Föredrar nog den långhåriga versionen. Mysigt att gosa med :)

Härligt med en stor hund. Kan man ge en ordentlig kram!

Såg dina rottisar förresten! Jättefina! Vad var den tredje lilla för någon?

Stew skrev:

Haha :P Stackars sambon! Men bra att du smyger in lite schnauzerfrilla i familjen ändå! (Svårt hundnamn det där. Tack för hjälpen med stavningen)





Föredrar nog den långhåriga versionen. Mysigt att gosa med :)



Härligt med en stor hund. Kan man ge en ordentlig kram!



Såg dina rottisar förresten! Jättefina! Vad var den tredje lilla för någon?

Den tredje lilla är den lilla toypudelkorsningen.. :D Toypudel/Jack Russel som ärvt de karaktäristiska hos båda raserna. Ett litet h*lvete med andra ord. 28 cm hög och 4 kilo rabiestrasa. :p
Här är en bättre (tydligare) bild på henne: http://lijoli.blogg.se/190806135932_ansiktet.html

Katharina skrev:

Jag vill ändå tjata om proffshjälp. När det gäller barn så kan man inte chansa tycker jag.

Om du har möjlighet att titta på "Dogwisperer" på TV4+ så kommer du att förstå att det är er hund som är flockledare hos er och med jätteenkla knep kommer ni att kunna få ordning på hennes olater. Sen kräver det såklart mycket jobb.

Cesar säger att han rehabiliterar hundar och tränar människor.. :D

Jag har inte tid att skriva så mycket på jobbet, därav lite korta svar från min sida.



Själv skulle jag aldrig ha orkat att köpa mig en riesen... Phu... Alldeles för sturska och envisa!!!

Lycka till...

Jo. Envisa är ordet :)

Förstår inte riktigt hur du tänker när du ena sidan tycker vi ska skaffa proffshjälp för att sedan säga att det räcker gott att titta på ett tv-program?

Tittar på dogwhisperer varje vecka. Och tycker man får en hel del bra tips där. Men som i så många andra liknande program (tex supernanny och du är vad du äter) så visas situationen för att så många som möjligt ska titta på programet...

Vi har en expert som vi brukar kontakta gällande sådana här saker. Expert + dogwhisperer tror jag blir bra :)

lili76 skrev:

Den tredje lilla är den lilla toypudelkorsningen.. :D Toypudel/Jack Russel som ärvt de karaktäristiska hos båda raserna. Ett litet h*lvete med andra ord. 28 cm hög och 4 kilo rabiestrasa. :p

Här är en bättre (tydligare) bild på henne: http://lijoli.blogg.se/190806135932_ansiktet.html

Jättegullig! Spännande korsning! Kan förstå att det är ett himla liv hos er :) Har haft hand om flera jack russel och ingen av dem är särskilt lätt att handskas med :) Tänk dig en rottis med jack russel humör :P Shit!

Stew skrev:

Jo. Envisa är ordet :)

Förstår inte riktigt hur du tänker när du ena sidan tycker vi ska skaffa proffshjälp för att sedan säga att det räcker gott att titta på ett tv-program?

Tittar på dogwhisperer varje vecka. Och tycker man får en hel del bra tips där. Men som i så många andra liknande program (tex supernanny och du är vad du äter) så visas situationen för att så många som möjligt ska titta på programet...

Vi har en expert som vi brukar kontakta gällande sådana här saker. Expert + dogwhisperer tror jag blir bra :)

Jo, jag menar absolut att du ska ha proffshjälp så att det inte händer en olycka!!
Hur ska man försvara sig mot sitt samvete om något sådant skulle hända? Ska man ta råd ifrån folk på nätet? Vem ger råd? Vem bedömer vilka råd som är bäst? Tänk om man gör fel bedömning och något händer?

Sen utöver att vända sig till en expert så är de bästa råden jag kan ge är att låta barnet som ska umgås med hunden ge hunden mat. Det är de ranghöga som äter först och sedan överlåter maten till de ranglåga. Och jag har lärt mig jättemycket av Cesar fast jag har haft hund i hela mitt liv. Jag tycker att han och hans likar med liknande metoder är fantastiska!!!

Det är aldrig för sent att lära en gammal hund att sitta. Iaf nästan aldrig... Lycka till!!! [:-174]

Katharina skrev:

Jo, jag menar absolut att du ska ha proffshjälp så att det inte händer en olycka!!

Hur ska man försvara sig mot sitt samvete om något sådant skulle hända? Ska man ta råd ifrån folk på nätet? Vem ger råd? Vem bedömer vilka råd som är bäst? Tänk om man gör fel bedömning och något händer?



Sen utöver att vända sig till en expert så är de bästa råden jag kan ge är att låta barnet som ska umgås med hunden ge hunden mat. Det är de ranghöga som äter först och sedan överlåter maten till de ranglåga. Och jag har lärt mig jättemycket av Cesar fast jag har haft hund i hela mitt liv. Jag tycker att han och hans likar med liknande metoder är fantastiska!!!



Det är aldrig för sent att lära en gammal hund att sitta. Iaf nästan aldrig... Lycka till!!! [:-174]

Ok. missförstod dig :) Är helt överrens!

Ceasar säger en hel del vettigt!

Världens längsta inlägg... :D

I vår familj har vi en femårig riesen-tik, och har haft fler riesen förut. Det är ju en "vaktig" hund, som gärna skyddar sin lilla flock, dvs familjen. De har rykte om sig att vara vassa, vilket dock inte stämmer. De låter mycket när någon främmande kommer, men det är just bara för att låta, de är inte agressiva fysiskt på något sätt. Känner igen det där med att hunden brummar lite åt barn, har hänt några gånger med våran också, men det har gått hur bra som helst, bara hon vant sig lite vid dem. Det är nog mest för att barn är småa, aktiva varelser som hunden kanske inte är van vid. Att er hund skulle gå till attack tvivlar jag starkt på, men samtidigt så känner man ju sig lite rädd i alla fall, givetvis. Att göra henne van vid barn kan vara en bra idé!

Att riesen i någon annan mening är svår kan jag inte heller hålla med om, det är ju en relativt stor och stark hundras och de har mycket energi och är oftast mycket klipska. Men sen är det enligt min mening också världens mysigaste ras! Det är som om de har en av- och påknapp. Ibland är de sååå glada och stojiga, och vilken rörelseenergi! Helt fantastiska att ha med ute i skogen! Och sen tar de det lilla lugna hemma, sover mest och vår tik ligger gärna i knät eller i sängen om hon får chansen. Hon vill alltid krypa upp i soffan och gosa in skägget i knät på oss :P Hur cool som helst!

Riesenschnauzer är en ras som gärna låter mycket, och då de är så stora så låter de farliga. Fast egentligen är de raka motsatsen, men jag förstår givetvis problemet. Träna henne så gott ni kan till att börja med!

Stew skrev:

Bra ide med lekplats! Att jag inte tänkt på det... Åka dit och läsa en tidning, och vara så normal som det bara går.

Mång barn kommer vilja hälsa på henne. det brukar vara så. Och föräldrarna har en tendens att bli lite griniga när man inte vill :) Fast det får de acceptera.



Vi tränar mycket lydnad och spårsök. Något hon fixar galant. Hon är lite valpig i sitt beteende, men normalt hon ser klickern eller en godsak komma fram så gör hon vad som helst!



Något som vi noterat är att hon inte blir rädd/nervös för barnet innan det rör sig... Det är tydligen rörelserna som är ologiska. Typ: Ett barn leker i gruset, raspar med vänsterfoten i gruset och springer zick-zack samt i cirklar. = Ologiskt beteende tycker Leica.

Klickern!! Där har ni en bra lösning!
Klicka det beteende ni vill att hon ska ha. Fördelen med klickern är ju att man skalar bort allt negativt och bara belönar det positiva, det gör att hunden lär sig snabbare och sedan är ofta klickern lugnande i sig. Jag har själv tränat bort hanteringsproblem på min tervtik med klickern, från att bita ifrån mot alla i pressade situationer när vi började till att stå stilla och bli hanterad på en utställning, tog det ca. 3 veckor och det var klickerns förtjänst.
Så kör med klickern! Men se till att klicka INNAN hon blir osäker, så långt håll i början och sedan närmre och närmre barnen. Lägga gärna på ett kommando i början, det gör henne tryggare(hon känner att hon jobbar och det kan hon förmodligen hantera bättre)och säkrare i sin roll.
Bodde jag inte så långt bort skulle du fått träna med mina ungar, de är vilda som få och mycket härdade och kan ta instruktioner..;)

Glömde: Kontakta även en hundpsykolog eller likande. DÄr får man mycket hjälp!

Håller tummarna för att det löser sig oavsett hur ni gör!

Stew skrev:

Hunden går fram mot barnet. Svansen mellan bena. Full attention på barnet. Först är hon nyfiken och luktar på barnet. Sedan hör man ett morr. Dovt men dock ett morr. Jag blir arg, drar ner henne på golvet och visar "vem som bestämmer" genom att vara över henne, när hon ligger i en underlägsen ställning. FUngerar ofta effektivt. Men inte i detta fallet.

Samma scenario upprepade sig 3 gånger under kvällen... Till slut låste jag in henne i sovrummet.

Jag ska analysera så gott det går, din hund har svansen mellan benen= hon är JÄTTERÄDD. Hon tar till sitt största mod och vågar sig fram till det där som hon är så rädd för, eftersom hon är så rädd så kommer det ett litet morr, kanske för att barnet rörde sig hastigt eller hotfullt (i hennes ögon),
VAD HÄNDER?

Jo, hennes husse gör det sämsta man kan göra i en sådan situatuon. Han trycker ner henne på golvet och bestraffar henne, när hon precis har gjort det läskigaste hon kunde tänka sig.

För att du ska förstå så ska jag försöka förklara pedagogiskt;

Om du vill att din hund ska sluta vara rädd för barn, så ska du ALDRIG bestraffa hunden eller göra någonting som är obehagligt i närheten av barnet, tvärtom. Lägg en hög med godis brevid barnet, när hunden går fram och äter godiset, låt henne vara.
Nästa gång kommer hon minnas att det faktiskt inte var farligt att gå fram till barnet.
Det du gör när du "visar vem som bestämmer" är att tala om för hunden att hennes rädsla var rätt. När hon väl gick fram till barnet blev det väldigt obehagligt. Hon kan inte relatera att det var hennes morrning som framkallade bestraffningen, för hon är så uppslukad av sin rädsla.

Hundar har elefantminne. Allt obehagligt som händer i närheten av något hon är rädd för kommer förstärka rädslan. Oavsett om det var barnet eller du som gjorde det obehagliga så relaterar hon det till det hon var rädd för.

Så om du vill skaffa barn bör du antingen läsa hundpsykologi eller sälja hunden till en som kan hundpsykologi. Att ta bort hunden för något du har skapat är fel. Väldigt fel.
Jag skulle vilja tipsa dig om kurser som oftast finns gratis på Brukshundsklubben. Kontakta mentalsektorn och säg att du vill utbilda dig till Mentalfigurant, det är ca 3 kursdagar där man testar hundar i skrämda situationer för att lära sig hur hunden reagerar och varför. Det är såklart teori inlagt med.
Går du den här kursen så kommer du garanterat förstå varför hunden gör som den gör, och rätta till dina misstag= en gladare/mindre rädd hund.

Jag måste bara säga en sak till, såg att ni pratade om små och stora hundar. Det var en mentaltestdomare som sa något väldigt klokt till mig när vi diskuterade bett, (riesen är väldigt bra skyddshundar med ett litet undantag:
Bettet. De flesta Riesen som MH eller MT-beskrivs får dåligt resultat på bettet. De tar omtag eller biter inte med hela munnen eller så gör de en "boxer" o glömmer stänga munnen.. :))

I alla fall, det han sa var:

En liten hund, tex tax, vet om hur liten den är. Och om en tax blir arg så biter den för allt vad den är värd, en ren överlevnadsreflex. Den måste använda all kraft den har.
En riesen/annan stor hund som biter biter oftast snabbt men hårt, det ska mycket till för att en riesen inte ska släppa direkt, då handlar det oftast om lek och social kamplust.

Tänk därför på att aldrig underskatta dom små hundarna, dom biter oftast hårdare.

Sarabara_ skrev:

Jag måste bara säga en sak till, såg att ni pratade om små och stora hundar. Det var en mentaltestdomare som sa något väldigt klokt till mig när vi diskuterade bett, (riesen är väldigt bra skyddshundar med ett litet undantag:

Bettet. De flesta Riesen som MH eller MT-beskrivs får dåligt resultat på bettet. De tar omtag eller biter inte med hela munnen eller så gör de en "boxer" o glömmer stänga munnen.. :))



I alla fall, det han sa var:



En liten hund, tex tax, vet om hur liten den är. Och om en tax blir arg så biter den för allt vad den är värd, en ren överlevnadsreflex. Den måste använda all kraft den har.

En riesen/annan stor hund som biter biter oftast snabbt men hårt, det ska mycket till för att en riesen inte ska släppa direkt, då handlar det oftast om lek och social kamplust.



Tänk därför på att aldrig underskatta dom små hundarna, dom biter oftast hårdare.

En hund som biter ska avlivas.

Kramfors skrev:

En hund som biter ska avlivas.

Beror väl på situationen..

Kramfors skrev:

En hund som biter ska avlivas.

en människa som slår skall avlivas:p tänk
mvh janne

janne dansk skrev:

en människa som slår skall avlivas:p tänk

mvh janne

Om hunden biter har den något fel.
Går aldrig att lita på, tur det inte är en Rottweiler.

Du älskar rottisar kramfors...klanka ner på rottisar kan du göra i den tråden,folk har nog att tycka illa om dig på ett ställe

Kramfors skrev:

tur det inte är en Rottweiler.

Och så sjönk nivån i även den här tråden som en sten :rolleyes:

Kramfors skrev:

Om hunden biter har den något fel.

Går aldrig att lita på, tur det inte är en Rottweiler.

Vissa hundar har litite konstiga saker för sig, det vet vi alla, men ofta beror det mer på ägaren än på hunden. Behandlar man hunden på fel sätt, och då menar jag inte bara när det gäller s.k "kamphundsraser" (vilket egentligen inte existerar) utan helt vanliga hundar med helt vanliga ägare. Om man belönar/bestraffar i fel läge kan det få större konsekvenser för hundens beteende än vad man tror. Hur och när man bör belöna resp. sätta gränser bör man lära sig främst innan man skaffar hund, men även kontinuerligt efter att man skaffat den. Undrar man över nånting, och inte har den erfarenhet som krävs, så bör man kontakta någon typ av expert på området...:D

Kramfors skrev:

Om hunden biter har den något fel.

Går aldrig att lita på, tur det inte är en Rottweiler.

Vill du vara snäll och hålla dina fördomar i din egen tråd?

dax att lägga ner när nollan har börjat med sina idiot fördomar igen.

Kramfors skrev:

Om hunden biter har den något fel.

Går aldrig att lita på, tur det inte är en Rottweiler.

Ja en okunnig ägare...;)

Sedan anser jag att du kan hålla dig till din tråd om du inte kan tillföra något positivt i tråden. Det finns ingen anledning med sånt uttalande överhuvudtaget, eftersom det baseras på total okunnighet i hur en hund fungerar! Läs på, debattera sedan.. *tipsar*..

Stew skrev:

Hunden gillar dem inte alls. Jag försöker verkligen att sätta mig in i hennes situation = Rädd för detta lilla konstiga som alla skyddar, nyfiken men förstår att det är något speciellt. Det lilla konstiga rör sig lurigt och luktar skumt.

Senast var bror + fru + barn hemma. Vi satte oss alla på golvet. Bror höll barnet i händerna så att det kunde stå själv. Hunden går fram mot barnet. Svansen mellan bena. Full attention på barnet. Först är hon nyfiken och luktar på barnet. Sedan hör man ett morr. Dovt men dock ett morr. Jag blir arg, drar ner henne på golvet och visar "vem som bestämmer" genom att vara över henne, när hon ligger i en underlägsen ställning. FUngerar ofta effektivt. Men inte i detta fallet.

Samma scenario upprepade sig 3 gånger under kvällen... Till slut låste jag in henne i sovrummet.



Som det ser ut nu kommer vi aldrig låta henne vara framme då det är barn på besök. Hon får vara inlåst.

Men vad händer den dagen vi vill skaffa barn? Biter vi oss själva i foten nu om vi tar bort barn helt ur hennes värld?



45 kilo snauser (som har hundvärldens starkaste bett) mot 10 kilo barn... Jag vågar inte chansa. Hade det varit en liten terrier eller så, så hade det varit en annan femma. Det hinner inte bli så stor skada på barnet om en typ cernterrier får för sig att gå till att attack. Hinner rycka undan den. Men i detta fallet få snausern in hela barnets huvud i munnen, om den skulle så vilja. Man hinner inte reagera innan det är för sent.

Du ska inte sätta dig in i hennes situation, du ska reagera på att hon gör fel och inte genom att bli arg. Redan innan hon går fram, när hon börjar foccusera på barnet så ska du gå emellan och bryta attacken. För det är vad det är, en attack!!! Jag skulle aldrig ha den hunden i närheten av något barn. Jag skulle som jag sa tidigare, jag skulle gå till en expert om jag var du!!

Jag tycker att det är vansinnigt att folk här går ut med råd till dig som bygger på att du ska försöka åtgärda detta ytterst farliga beteende själv, det skulle jag aldrig våga själv heller.
[COLOR=Red] Det är också superidiotiskt att sitta här på nätet och säga att saker som "jag tror inte att hunden kommer att gå till attack" och liknande.[/COLOR] Det är det ingen som kan uttala sig om. Dessutom har den ju redan gått till attack även om det inte hann resultera i ett bett... Ursäkta att jag blir lite hetsig nu men jag tycker att det är en mycket allvarlig diskussion..

Lycka till

Katharina skrev:

Du ska inte sätta dig in i hennes situation, du ska reagera på att hon gör fel och inte genom att bli arg. Redan innan hon går fram, när hon börjar foccusera på barnet så ska du gå emellan och bryta attacken. För det är vad det är, en attack!!! Jag skulle aldrig ha den hunden i närheten av något barn. Jag skulle som jag sa tidigare, jag skulle gå till en expert om jag var du!!



Jag tycker att det är vansinnigt att folk här går ut med råd till dig som bygger på att du ska försöka åtgärda detta ytterst farliga beteende själv, det skulle jag aldrig våga själv heller.

Det är också superidiotiskt att sitta här på nätet och säga att saker som "jag tror inte att hunden kommer att gå till attack" och liknande. Det är det ingen som kan uttala sig om. Dessutom har den ju redan gått till attack även om det inte hann resultera i ett bett... Ursäkta att jag blir lite hetsig nu men jag tycker att det är en mycket allvarlig diskussion..



Lycka till

Fast nu var det ju ingen attack, det där är mycket vanligt bland hundar.. Men som du säger, så kan det vara bra att kontakta någon och be om råd eller liknande ;)

Olfi skrev:

Fast nu var det ju ingen attack, det där är mycket vanligt bland hundar.. Men som du säger, så kan det vara bra att kontakta någon och be om råd eller liknande ;)

Jag anser att det är en attack även om det inte hann gå till bett. Varning kanske är ett bättre ord men det är i mina ögon ett mycket, mycket läskigt beteende och jag skulle vara skraj rent ut sagt om det vore min hund.
Det värsta är ju att hon håller svansen mellan benen, att hon är rädd alltså samtidigt som hon närmar sig, hon drar sig inte undan. Därför är det ett attackbeteende. [:o] [COLOR=Red]Mot ett barn!!! :eek:[/COLOR]

Det är också därför det inte hjälper att lägga henne ner. Hon är ju redan i attackstämning. Det måste brytas på ett tidigare stadium. Rangordningen måste ju också på sikt åtgärdas, alltså orsaken till problemet.

Katharina skrev:

Jag anser att det är en attack även om det inte hann gå till bett. Varning kanske är ett bättre ord men det är i mina ögon ett mycket, mycket läskigt beteende och jag skulle vara skraj rent ut sagt om det vore min hund.

Det värsta är ju att hon håller svansen mellan benen, att hon är rädd alltså samtidigt som hon närmar sig, hon drar sig inte undan. Därför är det ett attackbeteende. [:o]



Det är också därför det inte hjälper att lägga henne ner. Hon är ju redan i attackstämning. Det måste brytas på ett tidigare stadium. Rangordningen måste ju också på sikt åtgärdas, alltså orsaken till problemet.

Ledsen, men jag håller med dig.

Kramfors skrev:

Ledsen, men jag håller med dig.

Ha ha ha... Jag blir såååå trött på dig.. :D

Sarabara_ skrev:

Jag ska analysera så gott det går, din hund har svansen mellan benen= hon är JÄTTERÄDD. Hon tar till sitt största mod och vågar sig fram till det där som hon är så rädd för, eftersom hon är så rädd så kommer det ett litet morr, kanske för att barnet rörde sig hastigt eller hotfullt (i hennes ögon),

VAD HÄNDER?



Jo, hennes husse gör det sämsta man kan göra i en sådan situatuon. Han trycker ner henne på golvet och bestraffar henne, när hon precis har gjort det läskigaste hon kunde tänka sig.



För att du ska förstå så ska jag försöka förklara pedagogiskt;



Om du vill att din hund ska sluta vara rädd för barn, så ska du ALDRIG bestraffa hunden eller göra någonting som är obehagligt i närheten av barnet, tvärtom. Lägg en hög med godis brevid barnet, när hunden går fram och äter godiset, låt henne vara.

Nästa gång kommer hon minnas att det faktiskt inte var farligt att gå fram till barnet.

Det du gör när du "visar vem som bestämmer" är att tala om för hunden att hennes rädsla var rätt. När hon väl gick fram till barnet blev det väldigt obehagligt. Hon kan inte relatera att det var hennes morrning som framkallade bestraffningen, för hon är så uppslukad av sin rädsla.



Hundar har elefantminne. Allt obehagligt som händer i närheten av något hon är rädd för kommer förstärka rädslan. Oavsett om det var barnet eller du som gjorde det obehagliga så relaterar hon det till det hon var rädd för.



Så om du vill skaffa barn bör du antingen läsa hundpsykologi eller sälja hunden till en som kan hundpsykologi. Att ta bort hunden för något du har skapat är fel. Väldigt fel.

Jag skulle vilja tipsa dig om kurser som oftast finns gratis på Brukshundsklubben. Kontakta mentalsektorn och säg att du vill utbilda dig till Mentalfigurant, det är ca 3 kursdagar där man testar hundar i skrämda situationer för att lära sig hur hunden reagerar och varför. Det är såklart teori inlagt med.

Går du den här kursen så kommer du garanterat förstå varför hunden gör som den gör, och rätta till dina misstag= en gladare/mindre rädd hund.

Tack för ditt svar.
Är ingen liten barnunge och inte heller dum i huvudet. Så din fina pedagogik blir mest som förolämpning.

Olfi skrev:

Världens längsta inlägg... :D



I vår familj har vi en femårig riesen-tik, och har haft fler riesen förut. Det är ju en "vaktig" hund, som gärna skyddar sin lilla flock, dvs familjen. De har rykte om sig att vara vassa, vilket dock inte stämmer. De låter mycket när någon främmande kommer, men det är just bara för att låta, de är inte agressiva fysiskt på något sätt. Känner igen det där med att hunden brummar lite åt barn, har hänt några gånger med våran också, men det har gått hur bra som helst, bara hon vant sig lite vid dem. Det är nog mest för att barn är småa, aktiva varelser som hunden kanske inte är van vid. Att er hund skulle gå till attack tvivlar jag starkt på, men samtidigt så känner man ju sig lite rädd i alla fall, givetvis. Att göra henne van vid barn kan vara en bra idé!



Att riesen i någon annan mening är svår kan jag inte heller hålla med om, det är ju en relativt stor och stark hundras och de har mycket energi och är oftast mycket klipska. Men sen är det enligt min mening också världens mysigaste ras! Det är som om de har en av- och påknapp. Ibland är de sååå glada och stojiga, och vilken rörelseenergi! Helt fantastiska att ha med ute i skogen! Och sen tar de det lilla lugna hemma, sover mest och vår tik ligger gärna i knät eller i sängen om hon får chansen. Hon vill alltid krypa upp i soffan och gosa in skägget i knät på oss :P Hur cool som helst!



Riesenschnauzer är en ras som gärna låter mycket, och då de är så stora så låter de farliga. Fast egentligen är de raka motsatsen, men jag förstår givetvis problemet. Träna henne så gott ni kan till att börja med!

Tack för svaret! :)
Kul med fler riesen ägare...!

Jag tror det är som du säger. Att hon aldrig aldrig skulle röra ett barn. Hon brummar för att hon är tveksam till vad det är hon har framför sig... Men det är så svårt att våga chansa.
Väljer att ta bort henne från situationen när hon brummar, vågar inte låta henne "göra ett försök" med barnet... För mycket att förlora.
Blir skillnad sedan när vi får egna barn. Då har vi möjlighet att jobba med problemet på ett helt annat sätt. Nu träffar vi barn var 3dje månad. För sällan för att vänja oss vid situationen.

Men visst är det en härlig hund! Vi skall upp till fjällen och vandra nu i sommar, och hunden får hänga med! Perfekt "ut och traska i skogen-hund" :)

Tack än en gång!

Katharina skrev:

Du ska inte sätta dig in i hennes situation, du ska reagera på att hon gör fel och inte genom att bli arg. Redan innan hon går fram, när hon börjar foccusera på barnet så ska du gå emellan och bryta attacken. För det är vad det är, en attack!!! Jag skulle aldrig ha den hunden i närheten av något barn. Jag skulle som jag sa tidigare, jag skulle gå till en expert om jag var du!!



Jag tycker att det är vansinnigt att folk här går ut med råd till dig som bygger på att du ska försöka åtgärda detta ytterst farliga beteende själv, det skulle jag aldrig våga själv heller.

[COLOR=Red] Det är också superidiotiskt att sitta här på nätet och säga att saker som "jag tror inte att hunden kommer att gå till attack" och liknande.[/COLOR] Det är det ingen som kan uttala sig om. Dessutom har den ju redan gått till attack även om det inte hann resultera i ett bett... Ursäkta att jag blir lite hetsig nu men jag tycker att det är en mycket allvarlig diskussion..



Lycka till

Håller med dig om allvaret i situationen.
Det är därför jag och vi reagerar som vi gör. För tillfället är det: Ingen barnkontakt alls.

Vi får arbeta på en lösning när vi får barn. Först då vi kan vänja henne vid dem.

Bra att du blir hetsig :)

Tack för dina tankar! Mycket betydelsefulla.

Ramnissan skrev:

Klickern!! Där har ni en bra lösning!

Klicka det beteende ni vill att hon ska ha. Fördelen med klickern är ju att man skalar bort allt negativt och bara belönar det positiva, det gör att hunden lär sig snabbare och sedan är ofta klickern lugnande i sig. Jag har själv tränat bort hanteringsproblem på min tervtik med klickern, från att bita ifrån mot alla i pressade situationer när vi började till att stå stilla och bli hanterad på en utställning, tog det ca. 3 veckor och det var klickerns förtjänst.

Så kör med klickern! Men se till att klicka INNAN hon blir osäker, så långt håll i början och sedan närmre och närmre barnen. Lägga gärna på ett kommando i början, det gör henne tryggare(hon känner att hon jobbar och det kan hon förmodligen hantera bättre)och säkrare i sin roll.

Bodde jag inte så långt bort skulle du fått träna med mina ungar, de är vilda som få och mycket härdade och kan ta instruktioner..;)



Glömde: Kontakta även en hundpsykolog eller likande. DÄr får man mycket hjälp!



Håller tummarna för att det löser sig oavsett hur ni gör!

Låter som en bra lösning! :) Något sådant här vi tänker göra sedan när det bli dags...

Vi har en hundpsykolog som vi brukar ta in vid behov... Hon lär få göra ett hembesök snart!

Tack för de upphållna tummarna :)

Mvh

Stefan

Kramfors,

du börjar mer och mer likna ett forumtroll... Pajjar trådar med dina korkade kommentarer.

Snälla håll dig till "rottis-tråden" där du har ett visst svängrum för dina åsikter. Är inte intressad av dem i min tråd, såtillvida de inte tillför något (vilket de inte gör)

Mvh

Stefan