Det är jag (nils) som introducerat malawisar i vår lilla familj (jag, alva, katt och nu fisk). Själv fick jag intresset från min pappa. det började med att vår tax tragiskt avled (jag var då ca 7 år), och pga allergi kunde vi inte skaffa någon ny hund, så det blev blötdjur för hela slanten. det började så stillsamt med ett 100 l sällskapsakvarium, jag kommer bara ihåg att vi hade palettciklider och en hel massa annat. bland annat en liten tuff svart mal med gula fläckar och "taggar". det blev fler akvarier och som mest var det nog 8 igång, med sällskapsfisk, malawi (+odling av lombardoi och johanni) klockgrodor, trädgrodor, salamandrar, vattensköldpaddor och landsköldpadda. som det är nu är det bara landsköldpaddan som är kvar i det stora röda huset som jag växte upp i. den sista fisken som var kvar var den lilla tufa malen som överlevt fiskdödar, flyttar, rymningar mm och blivit närmare 20 cm lång, tyvärr slutade han sina dagar hos landsköldpaddan i dennes vattensamling, pga en falerande pump. När så jag och ALva fått större plats, bestämde vi oss för att koplementera vår katt med lite fisk. Efter att nästan ha blivit pålurade två redtailmalar (men avskräckta i sista stund) hittade vi nyligen ett fint kar i tidningen. nu är jag/vi helt fast och kan inte låta bli att gå och pilla lite, titta i affärer, läsa allt som går att läsa osv osv.
