Hur är det med vattenväxter, tar de generellt upp sin näring via det fria vattnet?
Ja, både med rötter och blad. Eftersom det är enklare att fixa cirkulation i vattnet så blir det en enklare källa till förnyelsebar näring för undervattensväxter. Växter som helt litar till rötter måste ju hela tiden öka rotmassan för att hitta ny näring eller lita på superslö diffusion.
Det är även effektivt att kunna ta upp näringen direkt där den behövs istället för att behöva transportera upp den enda nerifrån ett rotsystem.
Vissa näringsämnen verkar dock gärna tas upp i bottnen av vattenväxter eftersom dessa näringsämnen naturligt nästan aldrig finns lösta i vattnet (främst järn). Att järn är så olösligt i vatten går att komma runt genom att chelatera det, dvs man binder upp järnatomen i lite större organiska molekyler som växterna kan peta isär och ta ut det gottaste.
I så fall skulle man alltså kunna skicka ner en stor tepåse med jord som urlakas i vattnet (i princip alltså..)?
Man använder inte jord för att den innehåller näring utan för att den är bra grogrund för bakterier som kan mineralisera fiskmat till ickeorganiska salter som växterna kan ta upp. Jord binder även upp dessa ickeorganiska salter via katjonutbytesförmåga så dom hålls kvar, men kan petas loss av växternas rötter.
Jord färgar vattnet med tanniner och andra organiska ämnen som kan fungera som naturliga chelater vilket skulle kunna göra din tepåse-idé till en ganska bra idé. Dessverre så kommer denna påse även suga upp kalcium och magnesium (sänka KH/GH) vilket växterna inte gillar.
Som du säkert inser så gör det inget om jorden suger upp kalcium och magnesium om den ligger under gruset - där får ju växterna ändå tillgång till den via sina rötter.
Så skippa påsen. Det blir ungefär som att filtrera över torv. Suger åt sig hårdhet till växternas förtret.
Rent praktiskt för min del kan jag då med den teorin sprida ut min jord över hela bottenglaset för att få så tjockt gruslager som möjligt mellan potentiellt grävande fisk och jord?
Du är inne på vad som kallas ett "low-tech"-substrat som är en uppfinning av Diana Walstad. Hon har funnit att 2-3 cm jord toppat med 2-3 cm grus ger en väldigt bra kultur i bottnen för effektiv mineralisering utan att riskera alltför syrefattiga områden.
Undvik dock grävande fisk.
Växtens rötter behöver inte stå i jorden för att vinna fördel av att den finns där?
Både ja och nej. Mineraliseringen kommer via diffusion göra näringen tillgänglig i vattnet där den kan tas upp av bladen, men den kommer även göras tillgänglig för rötterna och rötterna kommer lätt växa ner flera decimeter så frågan är egentligen inte så viktig. Det funkar hursomhelst.
Berträffande kaktusjorden så fick jag alldeles själv en lysande idé! Ställde mina hinkar i slasken och la en smörkniv under ena kanten så hinken står snett. Satte sedan på en väldigt liten vattenstråle som inte rörde upp nämnvärt i bottensedimentet, när sedan vattnet började att rinna över kanten så följde det mesta av de flytande partiklarna med (och jag kunde hjälpa till med en sked). Av 10 l jord är nu högst 4 kvar.
Framförallt är det fiffigt att du "förblöter" jorden för att alla bakteriologiska processer sätter igång (typ nitrifikation, rotifierar, mineraliserare osv). Man kan ha jorden ståendes med stark genomluftning via syrestenar i några dygn och bara dekantera av vattnet och de flytande partiklarna varje dag.
