Ännu en Scalaretråd gällande yngelvård. En kompis och jag har lääääänge försökt att få ett lekpar av gammal hederlig svart/silver scalare att ta hand om sin avkomma. För ganska exakt ett år sedan fick vi lön för vår möda, ett skitsnyggt par lyckades – och sedan gick ynglen med föräldrarna tills de hade en kropp som en femkrona.
Nu till det roliga. För några veckor sedan lade ett par av ynglen (ca 15cm höga) rom, men det gick som det gick med ett sällskap av paletter, rosentetra, tigerbarb, ansictrusmalar, striata, neontetror mm. Efter det så flyttade jag dessa två till ett 250l akvarie h=60 b=40 l=100 tillsammans med en stor pleco, en stor siamesisk algätare och tre st pansarmalar. Det ska ju inte vara för lätt eller hur  Och jag sålde övriga scalarer från den kullen, min polare har ett gäng kvar men ingen lek ännu.
Efter en vecka så blev det rom igen, men bara i några timmar. Nu på det tredje försöket så har jag nu ca 150 frisimmande yngel och föräldrarna skyddar sina små väl – det räcker inte med att vara en stor pleco för de slåss så det ryker. Det bara smäller i glaset när jag kommer in i rummet. Det känns kul att det har lyckats efter så långt slit. Föräldrarna har röd rygg och mycket blått i sig, de är skitsnygga helt enkelt.
Ja då är det bara ett år kvar igen innan vi kan fila på nästa generation. Vi hade en ide om att de kommer att bli bättre och bättre ju fler generationer det går. Men blir det så här bra redan nu så är det inte helt fel.
Detta är min personliga åsikt, men vi har alla rätt till en. Jag önskar att det skulle vara fler som gav sig fnnn på att det ska gå till på den naturliga vägen. Det skulle vara roligare med fisk som inte har fått sin yngelvård degraderad pga allt för lång användning av artificiell uppfödning.
