Normalt sett är risken för genetiska skador på grund av inavel väldigt liten i akvariefisksammanhang. Det finns exempel på akvarister som haft stammar med guppy gått i tio år utan att man blandat in något nytt, och de föder fortfarande pigga och fina yngel.
Om det från början finns någon genetisk variation i en sådan population så kommer den med tiden att bli mycket vanligt förekommande, och det är så man försöker få fram egna varianter av fiskar.
Krokiga ryggar får de mest därför att de skadas vid födseln, eller som mycket små. Redan på romstadiet kan man få en klämskada, förlossningen kan vara svår för levandefödare eller ett yngel åker genom filterpumpen, och så är ryggen krokig sedan.
Mer farlig är den hårda avel som bedrivs med genmanipulationer, kraftig medicinering och korsningar mellan arter, kombinerat med hög växttakt då de får massor av energirikt foder och tvingas till att bli könsmogna tidigt med hjälp av hormoner för att korta av utvecklingstiderna mellan avrje generation. Sådana fiskar blir ofta mottagliga för sjukdomar, har svårt att reproducera sig och lever inte så länge.
