Det är ju den stora faran med barn. Min lilla har haft en 6 månader lång "Bamba tiski mat"(mata fiskarna) period. Det gick aldeles utmärkt tills hon klurade ut hur täckglas och matningsluckor funkar. När inte mat fanns att tillgå, undanflyttat, provade hon med saker som bananer och små dockor. Lösningen som jag tog till, som komplement till "nej", var att ha burkar med lite mat inom "lagom" räckhåll. Med lagom menar jag att det ska krävas några minuters byggande av klätterställning för att nå maten och sen några minuter till för att nå åvansidan av akvariert. Funkade jättebra, det är ju så mycket roligare att ge samma mat som pappa än att dela med sig av sin egen :)
Värre är det ju med tester de är ju både farliga för ungarna och ser "goda" ut när pappa håller på med dem. Ammoniumtestet, Sera f.n., är värst med en giftig flaska och en frätande basisk. Starkt basiska vätskor är det värsta man kan få i ögonen. Ämnen som bildar en basisk buffert värst. Mao är natriumkarbonat, det pratas ibalnd om att "göra det själv" på forum, som buffrar mot pH 12 nånting bland de värre. Saltvattentillbehör som kalciumhydoxid och kalciumklorid hör till samma klass men jag uppfattar det som att "saltisarna" är vanare vid att en del av de kemikalier de använder är riktigt farliga.
Fiskar kan oxå vara farliga. Även om pirayornas rykte är överdrivet ska man inte underskatta vad de kan hitta på, speciellt om någon, ex ett barn, plaskar runt i deras kar.
Sist men inte minst måste ju korallerna nämnas där flera mjukkoraller producerar väldigt starka gifter. Ett av vilket är palytoxin en av de giftigaste ämnen vi känner till. Det finns kända dödsfall med barn involverade.
Kort sagt det är nog bättre att tänka i tankar som att akvariet är farligt för ungarna än tvärt om. Därmed inte sagt att guldfiskkupor med en amanoräka i är en dödsfälla :)
