att ha akvarium är de samma som att gå på droger! jag har flyttat hemifrån och är numera inneboende, och jag har inte haft akvarium på snart 1.5 år. och det är förjävligt! varje dag så går jag och tänker på "när jag skaffar ett akvarium som är ??? stort, så ska jag ha dom och dom växterna, rötterna ska se si och så ut, och jag ska ha dom och dom fiskarna!" jag blir snart sinnessjuk om jag inte får ha ett eget litet akvarium att passa på!
allting börjar med ett litet akvarium, som man snabbt överbefolkar med fiskar som inte ens lever på samma halva av jordklotet. sen kommer nästa akvarium, och nästa... sen håller de på så, tills man står där med sina fiskar från världens alla hörn i sitt vardagsrum. men man är helt inne i det man håller på med att man tappar greppet om verkligheten, och tanken på att allting kostar! och speciellt akvarier! med ekonomin i botten och de sociala livet likaså, eftersom ingen orkar lyssna på ens tjat om alla dessa fiskar, så lovar man sig själv, att aldrig, aldrig mer i sitt liv skaffa ett till akvarium. och man lägger undan ett, och efter ett tag så blir de ett till akvarium som inte används, och tillslut har man ett enda akvarium kvar, som har kostat, med tiden, lika mycket som en jorden-runt-resa. och är man som mig, en ung student, som tvingats flytta hemifrån, och bo i ett litet rum hos någon man aldrig ens skulle vilja lära känna. och då sitter man där med tankarna "ett litet akvarium skadar väl inte?"
är de någon mer än mig som har dessa problem? borde de inte finnas en klinik för "anonyma akvarister"?
