Någon dör, men så förnyas livet igen...
Igår såg vi att ynglen kläcks av en av Acei-honorna. De har lekt många gånger, men det har aldrig gått så långt som till att de kläckts.
Dessutom lekte våra Aulonocaror - Stuart (han heter så i åminnelse av Stuart Grant, som dog häromåret) och den minsta av hans damer. De är lite små för att leka, trodde vi, men icke så. Nu går även hon och tuggar!
Vad kul, vi har aldrig fått yngel av någon av arterna! :D
Så, liv och död, visst...men man har minnen kvar och livet förnyas. Och allt är värt att uppleva! :)
