zorox skrev:

ja känner igen dedär.. nu är ja snart 16. Men när ja var i 10 års åldern bodde ja varannan vecka hoss mamma och varannan hoss pappa.

De hände mkt i mitt liv då. pappa flytta ihop med en ny tjej. hennes barn vart min "halvsyrra" och blablabla.. oftast dagen innan ja skulle till mamma bröt ja ihop så vart de tjafs. Men ja har kommit på nu i efterhand att de var just för att ja inte vågade visa känslor. De vart väll ngn reflex i mitt huvud som sa" börjar ja bråka nu dagen innan ja ska till mamma så blir de inte så känsloladdat och jobbigt att lämna pappa"



De kan ju vara så med din son med.. Sen kan de ju vara andra saker oxå..

Du säger att han är omtyckt i skolan och allt dedär..

Men försök prata med han och fråga vad han helst av alllt skulle vilja göra.

De kanske är en sånn enkel sak att han vill skaffa en katt,eller börja på ngn sport, men istället för att berätta de så skyller han på annat.





ja är ingen pedagog, men försöker hjälpa med egna erfarenheter, eftersom ja ennu är ungdom.