Erik... skrev:Ja om en person halkar 1000:- efter under en mammaledighet, som hon inte ges tillfälle att komma ikapp utan måste hålla tillgodo med 3%-iga löneökningar förlorar hon mer än en miljon kronor på 45 år. Förstår du inte? 1000:- i ökning plus 3% för varje år som går, det är 12'000:- första året, 12'360:- år 2, 12'730,8 år 3, 13'112 år 4, osv, skillnaden ökar med 3% för varje år, det blir en exponentiell kurva, efter 45 år har 1000-lappen med 3%-iga årliga ökningar blivit drygt 3870:- i skillnad per månad. .
Förlåt, det var jag som inte hängde med. Det stämmer, 45 år. Nu blev det lite överdrivet med 1000kr i skillnad i lönen. Och det är mitt fel [B)] . Är det fortfarande jämställdhet när tjejen har valt karriär istället för barn? Hon gör ju samma "vinst" som en man gör.. (jag ser dock inte det som en förlust. Utan en normal löneutveckling om man utfört ett arbete). Om jag är långtidssjuk i 1år som man. Ska jag kompenseras i arbetslivet när jag kommer tilbaka??!!
Erik... skrev:Kvinnorna måste få samma chans att gå de där kurserna när de väl kommer tillbaka, det är väl snarare där problemet brukar ligga. Lika lön för lika arbete, ja, varför ska inte kvinnorna få samma kurser som männen?.
Varför skulle inte kvinnorna få gå kurser när de kommer tillbaka? Får de inte det? Nu när de varit mödrar och utvecklats hemma borde de visa för sin arbetsgivare att de är på hugget. Precis som lenmar påpekar.
Erik... skrev:
Det finns fortfarande fler dimensioner på social kompetens, social kompetens handlar inte så mycket om hur bra man kan hävda sig. Eller det kanske är rätt, den som kan skrika högst att han är bäst och slicka chefens arsle mest ska ha mest lön?.
Man behöver absolut inte skrika högst eller fjäska. Känner man att man inte är så duktig på att förhandla kan man gå en kurs för att lära sig det. När jag förhandlar min lön påpekar jag sakligt vad jag har gjort det gångna året och vad jag planerar att göra nästa år. Om det inte funkar kanske man har valt fel yrke eller fel företag. Du har ett val och det är att söka sig något nytt.
Du.. jag skäms absolut inte för att vara man. Och jag skäms definitivt inte för att säga att Sverige är ett daltar-land. Idag får man inte säga bu innan någon blir upprörd. Om någon säger till mig att han sitter i en dålig situation, då säger jag till honom att han själv satt sig i den. Och det är han själv som ska ta sig ur den. Jag ser hellre ett Sverige där alla tar ansvar för sina handlingar och inte klagar på att de har det dåligt.Erik... skrev:Jag ser hellre att vi har ett samhälle där alla behandlas lika, oavsett kön, i stället för att den som kan ta för sig på andras bekanstnad och slicka arsle bäst ska få en större del av kakan.
Att kvinnor i allmänhet är mer ödmjuka och män i allmänhet beter sig mer som vrålapor ska de inte kvinnor/mammor straffas för.
