Del 1.

* "Atyids" är svengelska = "familjen Atyidae" eller bara "atyider" på svenska.
* Atyia är fel, skall vara Atya.
* Är personligen inte helt lycklig över namnet "dvärgräkor". Många av arterna är stora, i vissa fall i klass med svenska kräftor, jag skulle nog försöka hitta ett annat namn och reservera "dvärgräkor" för de riktiga småttarna som "crystal red" och "bumblebee shrimp".
* temperaturuppgifterna är i snävaste laget, de vanligaste arterna är subtropiska med ungefär samma temperaturpreferenser som guldfisk, dvs de tål betydligt lägre och något högre temperaturer än angivet, men jag rekommenderar nog ändå att du behåller stycket oförändrat.
* Räkor sugs inte in i filter, de *kryper* in, för att de gillar gömställen och särskilt då gömställen där det finns mat - som t.ex. filter. Man kan realistiskt sett inte ha så stark ström att räkor inte kan hantera den (jag har provat 1500L/h i ett 30-liters). Svamp är alltså bra att ha på insuget oavsett effekt på filtret.
* pH rekommendationen: räkor har aldrig problem med höga pH, men tål inte låga pH. Vid 6.5 har räkor allvarliga problem, och under pH 6 överlever inga räkor, dvs växtakvarister & folk med svartvattenbiotoper kan ha anledning att se upp med för lågt pH. Detta gäller alla räkor.
* Kalksten, snäckskal etc är bra - men inte för kalken, räkor har som regel nästan inget kalk i skalet, utan för att kalksten i akvariet ser till att pH ligger runt 7.5, vilket är helt idealiskt för räkor. Detta gäller alla räkor.
* Det är inte helt sant att räkor är känsliga för kemikalier. De är extremt känsliga för några mediciner, framförallt mediciner som innehåller koppar eller är avsedda att döda kräftdjur (t.ex. ankarmask), men de är mer motståndskraftiga än fisk mot t.ex. formalin och peroxid. Detta gäller alla räkor.
* Odling av atyider: många större Caridina/Neocaridina, samt alla Atya och Atyopsis har planktoniska larver som kräver bräckt eller salt vatten för att utvecklas, och odlingen är mycket svår (Atya och Atyopsis har mig veterligt aldrig odlats i fångenskap). Många, däribland de mycket populära dvärgräkorna Caridina sp. "Crystal Red", "humlaräka", "tigerräka" etc etc har dock direkt utveckling, dvs avkomman kläcks som färdigbildade miniatyrkopior av föräldrarna. Dvärgräkor av den typen (dvärgdvärgräkor? minidvärgräkor? ;) ) får anses som mycket lättodlade.


Del 2:
* Palaemonids är svengelska, skall vara "familjen Palaemonidae" eller bara "palaemonider".
* Vet inte vad som menas med "flytande" räkor. Avses att de är planktoniska, dvs simmar?
* Jag känner inte till något släkte som heter Natantia. Räkor (dvs alla räkor) kallades förr "Natantia", för att skilja dem från "Reptantia", kräftor, men jag tror inte termen längre används (kan ha fel där dock).
* Föreslår att "en del arter har en lång arm, medan andra har två" förtydligas genom att ändra formuleringen till "en del arter har ett par långa armar, medan andra har två par". Eventuellt kan man släppa hela parentesen, eftersom det andra paret långa armar inte är lika framträdande som det första.
* Det är i stort sett bara större Macrobrachium-arter som äter fisk, framförallt den mycket stora Macrobrachium rosenbergii, som odlas i enorma mängder för att bli scampi. M. rosenbergii var förr vanlig i akvariehandeln men nu har jag inte sett den på ett par år; eventuellt har handeln lärt sig att det är ett elakt monsterdjur som faktiskt är specialiserad för att fånga och äta fisk.
* temperatur och ström: samma som för atyiderna.
* Odling: känner inte till detaljer om odling av Macrobrachium, men så mycket är säkert som att larverna inte 'flyter i ytan' utan simmar.
* "Kortarmade räkor" är inte heller ett helt lyckat namn eftersom hela familjen Palaemonidae refereras till som "långarmade räkor". Palaemon etc är alltså kortarmade långarmade räkor?
Palaemon, Palaemonetes etc har långa armar, bara inte lika kraftiga som t.ex. Macrobrachium, så uppdelningen är artificiell. En möjlighet vore att kalla dem "småkloade långarmsräkor", eftersom den tydligaste skillnaden är att deras klor är mindre och slankare än Macrobrachium-arternas, men jag skulle rekommendera att du helt enkelt kallar gruppen "glasräkor" ("spökräkor" är inte så lyckat, eftersom det finns en annan grupp räkliknande kräftdjur som kallas "spökmärlor").
* "Flyter" gör palaemonider definitivt inte, de är inte heller planktoniska - de är däremot till skillnad från Macrobrachium-arterna, som mest kryper, mycket duktiga simmare. Jag antar att det är det som avses.
* Vad gäller foder tar de alla typer av vanligt fiskfoder; de har inga problem att sönderdela & äta torrfoder, pellets, eller räkmix. Däremot betvivlar jag att vuxna glasräkor tar nykläckt artemia.
* Jag tror inte glasräkor i allmänhet är nattaktiva; de arter jag sett har samtliga varit dagaktiva (och tämligen framfusiga).
* Vad gäller odling har de flesta arter glasräkor planktoniska larvstadier, och åtminstone några kräver saltvatten, men ett mindre antal har direkt utveckling. Ett antal arter har odlats eller odlas (jag har t.ex. själv odlat den vanliga svenska bräckvattenarten Palaemon adspersus), och åtminstone den arten var tämligen enkel att odla, trots planktoniskt larvstadium.