De här svaren fick jag:

[LIST]
[*]Inom IDP så krävs att man som uppfödare ingående levererar en skriflig motivation om varför man vill ha avelsförbud. Efter det så finns inga enhetliga regler mellan de olika klubbarna (detta är IDP) om vad som gäller.
[*]Regler för avelsförbud existerar inte inom IDP. I de gemensamma stambokföringsregelerna(som är minimum inom idp) sägs: §3:1 Avelsförbud får utfärdas av klubbstvrelse/stambokförare samt uppfödare. Avelsförbud kan endast hävas av utfärdaren. Orsak till avelsförbud skall klart framgå i stamtavlan. Men till syvende och sist har varje klubb/uppfödare rätt att ange regler som är starkare.[/LIST]Jag tycker själv att det är ganska skönt när det finns ett klart regelverk att följa som SVERAK har. Ibland kan man ju i och för sig bli tokig på det också.

Sedan tycker jag att det som är mest tråkigt är den attityd du mött från uppfödaren i det här fallet. Att sätta olika priser på en och samma katt. Antingen skall katten beläggas med avelsförbud oavsett vad köparen är villig att betala eller också inte alls. Om reglerna nu tillåter det och hon/han anser sig kunna se att katten inte håller till avel skall man väl inte hålla på att dividera. Och att hota med att du mer eller mindre skulle bli svartlistad om du ändå tar en kull efter henne. Det tycker jag är fult.

Sedan kanske din kisse inte tillför något till perseraveln i alla fall. De har ju en ganska stor avelsbas och just din kisse kanske inte bör ha kattungar i det avseendet. Vi uppfödare är ju lite konstiga på det sättet att vi inte låter våra katter få ungar (enbart;)) för att de är söta och det är jätteroligt med smått i hemmet. Utan vi bör göra det för att försöka föra rasen framåt såväl sundhetsmässigt (d v s utesluta katter som kan föra genetiska sjukdomar vidare) som rasstandardmässigt (d v s att utesluta katter som inte följer rasstandarden utseendemässigt). Om man är intresserad av avel och utställning så söker man med ljus och lykta efter en katt som uppfyller de kraven. Och är oftast villig att betala för det också t ex genom att göra en import från ett annat land. Det stora flertalet kattungar som föds blir just väldigt trevliga sällskapskatter. Vilket definitivt inte är fy skam! :D Men, vad jag tycker är att det tar man när katten blivit lite större och man kan se vartåt det barkar hän och hur katten utvecklas. :) Om man har en god kontakt med sina kattungeköpare bör det inte innebära några problem.

Vad gäller konsumentköplagen så kan uppfödaren aldrig hindra dig från att ta en kull kattungar efter henne. Men i och med att IDP har så lösa regler kring det så kommer du ju inte kunna registrera kattungarn och då har du inte heller tillfört aveln något för framtida generationer.

Så, det enklaste kanske är att njuta av din kisse som kastrerad sällskapskatt. Ställ ut henne ett par gånger som kastrat. Och om du då känner att det här var ju jättekul så letar du upp en kisse som du även kan ta kattungar efter. Lillmissen skall väl ändå få en kompis så småningom? ;)