Scalarer i ett 540 liters kar

Nu har jag bara ett par i lillkaret (som är på 120L). I ett annat kar har jag ytterligare en hona och när hanen och honan i lillkaret kommer i otakt, som Mats beskriver så bra i sin artikel, så byter jag hona. Då får den jagade honan vila i det andra karet och hanen får en ny pigg hona som han oftast drar igång och leker med.

Från början hade jag fem fjärilar, varav två hanar. Det bildades snabbt två par och det ena paret, som dominerade, fick vid två tillfällen frisimmande yngel. De var ett bra team mot resten. Den ensamma honan blev dock stressad och jag tog bort henne. Då fanns det två par kvar. Hanen i det starkare paret bråkade allt mer med hanen i det andra paret och det blev med tiden tydligt att karet var för litet för dem båda. Den svagare hanen fick tillslut en skada som inte läkte och jag tog bort honom. Sedan dess har jag alltså haft de tre fjärilar som jag har nu och efter en tid kom jag på detta med att ”rotera” honor.

Det var tydligt att gruppen gjorde parbildningen och yngelvården ”starkare” men karet var tyvärr för litet för fem fjärilar. Jag tror på en större grupp i ett större kar. Mina fjärilar har dock inte varit sjuka eller ”känsliga” på det sätt man kanske förväntar sig. Det är mer att dynamiken mellan individerna kan skifta snabbt och dessutom har stor påverkan på fiskarnas stressnivå och i förlängningen hälsa. Så har jag upplevt det i alla fall.