Mot nya mål med dvärgciklider...å lite annat

Inger H skrev:

Nu händer lite grejor bland fjärilarna, inget tätt "stimmande" längre efter några dagar, utan dom sprider ut sig allt mer,

Hannarna har börjar att "käbbla" lite med varann och letar förmodligen kommande partner. Honornas bukar har övergått till att bli allt rödare, så nu blir jag sittande långa stunder vid karet :). Tilläggas att dom äter allt jag ger dom i form av olika frysfoder :).



//Inger

Spännande, då kanske något par är på gång att bildas!

Mina bolivianer behöll gruppbeteendet ganska länge innan den enda hanen och en av honorna tillslut bildade ett par. Nu har de lekt två gånger på kort tid och för tillfället vallar de yngel. Det är svårt att vara rationell när det kommer till yngel märker jag. Min tanke har varit, och är väl fortfarande, att de yngel som eventuellt klarar sig välkomnas men att jag inte vill plocka ut yngel för att försöka dra upp dem själv. Samtidigt kände jag mig ledsen när den första kullen blev mindre och mindre för att tillslut vara borta. De andra fiskarna fick visserligen levandefoder eller hur man nu ska se det men det var ändå sorgligt. Tyckte föräldrarna kämpade så tappert trots deras dåliga utgångsläge med ett gäng rosentetror, corys och några glupska siameser. Blev faktiskt så rörd av deras omsorger att jag funderade en stund på att försöka ”rädda” några yngel. Nu inser jag ju att det inte hade gjort föräldrarna ”gladare” över att jag tagit några yngel och stoppat dem i ett annat kar. Dessutom finns det ingen anledning för mig att dra upp ynglen - dessa skulle ändå inte kunna gå kvar hos mig. Så tillslut landade jag där jag började, nämligen med uppfattningen att ”naturen” får ha sin gång i mina kar och att jag får glädjas den tid ynglena finns kvar. Men helt lätt är det ändå inte. Hur tänker du i denna fråga?