Då var det som jag trodde i grunden, skönt.
The nitrgoegen cykel har jag hyfsat bra koll på, även om jag fortfarande har svårt för att hålla vilken som är vilken av NO2 och NO3 .
Höll i en föreläsning inför mina kursare om den för ett tag sen så man tycker ju att man det borde ha satt sig...
Det där med att svällande pellets låter läskigt, kanske passar in i tipsen om att mata lite flera gånger per dag istället för massa en gång. Sen med övervikt kan vi ju bara se hur det påverkar livskvalitén för oss människor med det metabola syndromet m.m
Men då kommer en följdfråga: varför värdesätter man den här cykeln så högt då egentligen?
Kan man egentligen inte bara byta ut allt vatten en gång i veckan? Jag tänker med en tillräckligt stor vattenmängd, lagom mycket fisk och matning så borde inte vattenvärdena svajja alltför mycket. Kan stora vattenbyten skada fiskarna på något sätt, om man utgår ifrån att det inte är alltför extrema värdeskillnader? Kan se att de skadar bakteriekulturen då all deras mat försvinner men om man inte fokuserar på att ha en cykel kanske det inte gör något?
Kan även tänka mig att med en stor balja och massa växter borde man inte behöva några vattenbyten alls ur ett rent kväveperspektiv - blir lite som de där små slutna ekosystemen som folk sätter upp i flaskor. Fast detta kanske tar ett tag att uppnå med balans av fiskar/växter/bakteriekultur m.m? Finns det någon som lyckats med liknande?
I mitt akvarium som jag har nu byter jag ut 50% av vattnet varje vecka men jag matar väldigt friskt och har inga växter men har helt slutat skrubba väggar och att slamsuga då det helt enkelt inte behövs. Har även funderat så att sätta igång ett odlingssystem över akvariet, helst med kvävefixerande växter, där vattnet får cirkulera och därmed använda akvarievattnet som gödslingsmedel och utefter det göra mindre vattenbyten. Detta har också något fancy ord som jag inte kommer på.
Har läst om folk som tillsätter rent kväve i sina nystartade akvarium och låter det bara stå tills cykeln har kommit igång och efter det gjort ett stort vattenbyte och stoppat i växter och fiskar. Då behöver man inte "stå ut" med att vänta på att det hela ska komma igång. De har inte heller något substrat eller inredning när detta görs så inget kväve kan gömma sig någonstans. Gillar den här teorin även om jag själv har svårt att se hur man ska upprätthålla den här balansen så inte alla bakterier bara dör när väl näringen från kvävet tas bort - tar ju ändå ett tag innan fiskarna börjar producera avföring och nya växter att börja brytas ner. Sen har jag själv inte lyckats hitta rent kväve i det formatet som behövs men har läst att man teoretiskt skulle kunna tillsätta en enorm näve foder och få samma effekt. Vad tror ni om detta?
Kanske bara blev en massa svamlande från mitt håll som inte har någon bra grund egentligen men tycker om att leka med teorierna, även om jag i praktiken bara lyckats få slöjstjärtar att trivas hos mig...
Varför dör fiskar av övermatning?
Enskilt arkiverat inlägg.
