Det är väldigt intressant med tanken om att befinna sig i ett konstant "nu" - där funderingar på "då" och "sedan" blir sekundära.
Jag kan relatera till Christers upplevda stress inför vattenbyte, ibland känns det lite trögt. Nyckelorden i det Christer skriver om i sitt inlägg är "att komma igång". Att komma igång är ett "nu" som ofta innebär framtagande av slangar, hinkar och andra förberedelser som i sig själva inte är så kul, men när man har förflyttat sig till nästa "nu", själva vattenbytet - och belöningen; vattenpåfyllnad, och senare; att se resultatet av ett fräscht vattenbytt kar - ja, då blir vattenbytandet en serie av "nu"-upplevelser som i helhet upplevs som positivt.
Jag har svårt att "komma igång" när jag skall skriva en artikel, sätta mig ner med en lång översättning eller ta mig an en korrekturläsning av en text någon annan människa har skrivit. När jag väl trängt igenom de första tröga minuterna, går det som en dans.
Någon sorts "mindfulness" är väl att landa i ett positivt "nu", att koppla av i nuet och öppna dörrar för de dolda talanger och kunskaper vi alla har inom oss - släppa fram dessa, bejaka dom och inkorporera dom i våra "nu"-sinnen - för att, med lite träning, äga dessa talanger och kunskaper helt och fullt.
Att lära sig nya saker, att tänka i nya banor (att inse att man ibland har fel) är roligt och spännande, men kan också göra ont - både fysiskt och psykiskt.
Stress kan, bland många andra faktorer, yttra sig genom att hjärnan ställs inför något okänt, eller ovant - men vi har verktygen för att klara av detta inom oss.
Det gäller bara att plocka fram dom.
:)
Drömmen om ett Discusakvarium
Enskilt arkiverat inlägg.
