Varsågod. Ja den här nya fiskhållningen där det är totalt prestationsfritt blir allt mer som att ha ett stycke av skogen inomhus. Men det tar ett himla tag för ett kar att bli sig själv efter kembehandlingar. Först nu börjar vissa snäckors skal se helt normala ut t.ex. Det har kännas och märkts att mina kembehandlingar lämnat sår i balansen som suttit i väldigt länge.
Nu när det är spännande vad som händer med en algtofs utveckling och fiskarna är i en miljö som i stora drag får göra sitt jobb på egen hand blir njutningen och avspänningen desto mer än tidigare för mig. Idag är mina kar verkligen ett hälsopiller för mig. De ger ingen stress, ingen oro och jag behöver inte anstränga mig direkt alls.
På jobbet har jag ju mitt regnbågskar. Byter numera vatten var 14:e dag oftast. Funkar utmärkt.
Jag får allt mer sällan sjukdomar på fiskarna faktiskt. Det är de som blir gamla som tacklar av. Inte resten.
I det här diskuskaret så är fiskarna allt mer framme och allt mer självsäkra. Lunken i karet ger en slags spinoff som är bland det mest intressanta jag varit med om.
Just nu vallas några yngel förresten av en Owroewefi-hona i karet apropå ingenting egentligen. Hur förmedlar man myset? Hur förmedlar man i text att det märks att fiskarna mår bättre av att jag låter karet vara? Jag ser att de mår bättre, har vackrare färger och utstrålar hälsa. Det känns som en skogsglänta en syrerik vårdag ibland i karet.
Nu flummar jag kanske iväg lite. Men det är som att strosa i en skog att ha ett kar som börjar andas på ett alldeles eget sätt.
Drömmen om ett Discusakvarium
Enskilt arkiverat inlägg.
