Mitt första Diskusakvarium

Var tyvärr tvungen att avliva en diskus igår, detta samtidigt som jag läser väldigt ofta om diskusakvarister som har problem av något slag, flagellater, svamp etc etc och där det diskuteras högt och lågt om vilken medicinering som skall sättas in eller salt hit och dit.

Att jag nu själv blev tvungen att ta bort ett djur, trist nog dessutom en av de som levt hos mig sedan den var liten fick mig till att reflektera lite, reflektera lite över vilken tur jag ändå har haft som näst intill helt varit befriad från sjukdom eller andra typer av problem i karet. Och till och med nu när jag var tvungen att ta bort ett djur så var det någon form av fysisk åkomma och inte någon direkt sjukdom som drabbat fisken. (osäker på om det var en kraschad simblåsa eller någon annan form av skada).

Första tankarna var mest åt hållet ”Å nej låt nu inte det som drabbat så många före mig nu dra igång i mitt kar med massdöd som resultat”. Lugnade mig ganska snart i denna tanke eftersom det just var en fysisk skada och att det varken före eller efter detta funnits någon som helst indikation på sjukdom i karet.

Intressant nog så samlades gruppen på ett väldigt intimt sätt när en blev sjuk. Det var verkligen inte alls så som man ofta läser där en fisk drar sig tillbaka, mörknar för att senare dö. Nej gruppen blev intimare än någonsin men så fort den drabbade fisken avlägsnat från karet så spred gruppen ut sig i karet igen och det traditionella gnabbet utspelade sig åter.

Vad är det nu som gör att jag fått förmånen att vara befriad från problem? Är det bara ren tur? Bra fiskar, bra vatten i kranen? Ja jag vet faktiskt inte. Fiskarna har bytt kar och miljö flera gånger under deras livstid, de första har dessutom varit med om en geografisk flytt, jag har introducerat nya kompisar till dom löpande under två års tid, allt från nya diskus individer till gruppen, till L-malar och grenmalar. De har gått med Kardinal Tetra som sedan ersattes av en grupp fjärilciklider och nu sedan x antal månader tillbaka i tiden en grupp VF Biotodoma Cupido (BTW helt superba diskuskompanjoner)

Det enda riktigt konkreta skälet jag kan komma på är överdriven filtrering, relativt strömt vatten och mycket och varierande kost. Har ju diskuterat i hundratals trådar det där med strömt eller inte strömt vatten. Om hur diskusarna har det i Amazonas med en period på året med strömt vatten och en period med nästan stillastående vatten och vilka av dess vägar man bör välja. Majoriteten av alla jag bollat med uppvisar ofta en rädsla för strömt vatten.

Möjligen är det en synvilla men jag upplever faktiskt att kombinationen strömt vatten (motion) och varierade kost gett starka fiskar, ja faktiskt så upplever jag att fiskarna ser muskulösa ut oavsett hur konstigt de än må låta.

Det relativt strömma vatten har dock en baksida och det är att det leks relativt sällan i karet och när det leks så vill det sig inte hela vägen. Tänkte här göra ett test i närtid nämligen att vid något kommande vattenbyte inte återstarta streamrar och dra ned lite på filtrering för att simulera övergången till fiskarna lite lugnare tid på året. Tänker inte göra detta under någon längre period då vattenkvaliteten är betydligt viktigare för mig en lek men är ända sugen på att testa.

Håller tummarna för ett fortsatt hälsosamt liv för mina vänner.