bossep skrev:

Erik, jag gillar ditt inlägg. Men det finns andra situationer. Exempelvis om man fått tag på en hund som redan är som du kallar instabill. Då mäste man förr eller senare låta den "face fact" dvs att vistas i en miljö med människor. Det är oftast människor som är orsak till denna instabilitet och då måste hunden lära sig att alla människor inte orsakar fysiskt eller psykiskt lidande.

I en hunds värld betyder en blick mer än tusen ord. Men mentala vibrationer säger mycket mer. Om du går ut med en hund bland "normala" människor och iaktar den ser du att den ofta reagerar helt olika mot olika människor.

Att skaffa en hund som är instabil från början så har man verkligen inte prioriterat att få en stabil hund, att folk-träna en instabil hund på ofrivilliga slumpvis utvalda människor är väl ingen ursäkt för att skapa problem och obehag för hund och omgivning. Kan inte hundägaren se till att undvika otrevliga möten så ska inte hundägaren skylla ifrån sig på omgivningen.

Sent en kväll jag aningen onykter förbi en sån där hundägare, i en passage hade hundägaren dragit sig in i en nisch med hunden. Eftersom det såg konstigt ut gick jag lite långsammare för att hinna se om det var något fuffens på gång. Hundägaren missuppfattade situationen som om jag var rädd för hunden och började, uppblandat med fler fula ord och tillmälen än vad jag normalt hör på 10 år, uppmana mig att gå därfrån och sluta glo. Det tog väl några sekunder innan jag förstod situationen i sin helhet, men då vände jag mig mot hundägaren och frågade om det var mig denne tilltalade. Det kom inga fler fula ord eller tillmälen från hundägaren, när stod klart att jag inte alls var rädd för hunden och hunden alltså inte utgjorde något som helst skydd för att kunna bete sig hur som helst. Men både ägaren och hunden försvann iväg mycket snabbt.

Nej, folk som tar hand om instabila hundar är inte automatiskt helgon, om de inte kan hålla hunden från oskyldiga människor tills de fått den stabil eller klarar av göra möten problemfria så ska de inte skaffa instabila hundar.

Det kan inte bli omgivningens ansvar. Ansvaret måste ligga på den som har hunden.

Om hundägaren inte tar sitt ansvar ska det vara lätt för samhället att kliva in, görs det tillräckligt omfattande och motiverat minskar hundproblematiken automatiskt.

Undrar om jag ska gå ut och stirrtesta några hundar, hundägarna är ju nästan alltid av övertygelsen att de har rätt, så om det händer något behöver jag knappast ens ringa polisen själv, hundägaren lär ju vilja polisanmäla mig för att ha tittat på hunden.