roosterboy skrev:Jag kan verkligen inte säga att jag håller med dig.
Jag anser, precis som många, att man ska kunna skämta om ALLT.
Jag menar, vi borde alla sluta skämta om igelkottar, stackarna kanske tar illa vid sig?
Nej, allt ska gå att skämtas om.
Ta mig t.ex. överviktig, glasögon, svår acne, tonårsförälder, inte bryr jag mig om folk skulle skämta om detta.
Känner ett flertal individer som blivit utsatta för sexuella övergrepp och även fullbordade våldtäkter, men majoriteten av dessa har absolut inget emot att man skämtar om det, de flesta skämtar även dom om det.
Sen så förstår jag inte varför sexuell läggning eller religion ska vara någon slags frisedel för att vara förevigt fredad från något som helst skämt som skulle kunna göra någon, någonstans upprörd.
Eller nationalitet för den delen.
Liksom, tänk såhär (och ha nu i åtanke att jag tycker att dessa lagstiftningar är ytterst, ytterst pinsamma) att du har en vit, heterosexuell, medelålders, kärnfrisk man. Kristen, kan tilläggas.
Då kan denna man, enligt svensk lagstiftning bli kallad mer eller mindre vad som helst utan att någon kan säga någonting om saken.
Byter du däremot ut någon av punkterna så kan en kommentar helt plötsligt vara olaglig.
Är denna man mindre värd då?
Är det okej att såra hans känslor, enbart för att han nu råkar vara född på detta vis?
Sen kan jag ju tillägga att de jag känner med någon form av fuktionshinder inte kunde bry sig mindre om skämt, däremot så hatar dom sådana som DIG som utmålar dom som hjälplösa kaniner i enormt behov av en egen liten personlig superhjälte som kan läsa sagor för dom på kvällen så att dom inte ska drömma mardrömmar om alla onda skämt dom hört under dagen.
En kille som jag känt typ halva livet lackade sin rullator och satte dit fästen för högtalare efter att någon lite smått elakt sagt att han "borde pimpa skiten"
Inte fan la han sig ner och storgrät.
Som öppen gay aktivist, 1a generations svensk och öppet dyslektisk lärare så håller jag delvis med dig om saken - har oxå kompisar som skämtar om sina funktionshinder, att de är bögar och så vidare...
Men det är som jag säger att man skall ha glimten i ögat när man skämtar och tyvärr är det så när det gäller skämt så går det inte att skämta om något som inte erövrats först av den gruppen som är föremål för skämten - kommer skämten uppifrån som skämten om folks sätt att stava så är det förnedrande och ett tecken på fördomar - är helt säker på att den som skrattar åt stavningen i annonsen som hänförs aldrig skulle ringa annonsören för att få del av hans tjänster...
Faktum är att idag får invandrare oftare jobb hos varandra än hos svenska arbetsgivare för att svensktalande är så rädda för att någon inte skall kunna svenska - det är som man tror att kunskaper i språk kommer av sig själv!
Faktum är oxå att jag har en elev som tystnat och slutat tala svenska för att han hört hur man beteer sig mot dem som inte kan uttala ord på rätt sätt - jag har gett stödundervisning till en gosse som smittit igenom hela grundskolan och en tandsköterkeutbildning utan att någon märkt att han inte kunde skriva.... Han tog heldre livet av sig än avslöjade sin stor hemlighet...
Sedan är ju saken så här att många säger att de inte bryr sig - men som är väldigt sårade när det kommer till kirtian - annars skulle det vara fler av mina homosexuella elever som skulle komma ut i skolan... Av samma orsak vägrar många att tala om att de är religiösa svenskar - för att folk aldrig kan sluta att skämta om det... men vet du om att de finns? jag visste inte
Jag fick veta om det genom en slump när en religiös kollega under tystnadslöfte avslöjade att hon var troende... När jag blivit medveten om faktum så insåg jag att flera av mina kolleger var smygkristna - det var bara de som var jehovas och livets ordare som stod för sin tro - de andra såg hur många skämt som drogs om dem och höll låg profil..
Men jag kan hålla med om att skämtet är det första tecknet på acceptans och ett försök att diskutera ett fenomen efter det att det varit under locket. Så det är svårt
