022helpek skrev:Som djurpsykolog vet jag att det arbetas hårt i kattkretsar att grattiskatterna skall försvinna - att alla katter skall kosta mycket pengar så att folk tog hand om dem. :)
Men katter och monsterfiskar har det gemensamt att folk tröttnar på dem, dör ifrån dem och i monsterfiskarnas fall så växer de ur även de största 6000L karen om man har otur!
- vad som händer med katterna vet jag men vad händer med monsterfiskarna när det inte längre finns plats för dem? Släpps de ut i naturen? Så gör man med rödörade sumpsköldpaddor - Göteborg hade ett stort bestånd innan de här hårda vintrarna, så gör man med leguaner - jag själv har påträffat en två meter lång leguan i ett träd en höstdag i Umeå, så gör man med papegojor - London har ett stort bestånd av amasonpapegojor i frihet, senaste fallet var en engelsk bulldog valp 4MÅN gammal som lämnades här i stockholmstrakten på grund av att den förmodligen skulle blivit för dyrbar i veterinärkostnader när den hade en missbildad tarm...
Monsterfiskar är mycket stora och jag undrar om alla har kapaciteten att ta ihjäl ens en piraya ännu mindre muränor och hajar. Få kommer att hamna hos veterinär eller fiskare för slakt... Det här är oxå en aspekt som man borde fundera runt när det gäller de fiskar som är mycket stora...
Instämmer helt. Det är inte så vanligt att folk släpper ut sina fiskar i naturen och i regel så dör de ju rätt snabbt i naturen så de hinner inte ställa till med några problem, men att det överhuvudtaget förekommer då och då är illa nog.
Nämnde tidigare i tråden att jag deltog på ett fisksymposium som arrangerades av myndigheterna och där pratade jag med den sperson som då var högste ansvarig för dessa frågor på SJV. Hon betraktade akvariefiskar (utifrån den aspekt som du tar upp) som en tickande bomb och ville med andra ord egentligen helst att de helt skulle försvinna.
Så jag instämmer som sagt helt med dig.
