Wulffmorgenthaler ja... Har lite svårt för teckningsstilen, men ibland är den rätt bra, förutom de gånger då kroppsdelar går av, och blodet sprutar :p Blir lite för mycket. Den är för övrigt med i en av serietidningarna jag köper, minns inte vilken av dem nu. Nemi är en välgjord serie rent teckningsmässigt, och jag måste faktiskt säga att hon vuxit i mina ögon se´n hon mognade en aning, blev lite bredare, och hon slutade med allt 666-tjafs.

Gaston är också riktigt kul, har nog de flesta albumen, och särskilt de episoder där han retar gallfeber på Nicke är kul. Höll på att glömma Hälge, den är också en stor favorit. Kalle och Hobbe då? Jodå, men den lider lite brist på några av de saker som gör Pondus så bra, det vill säga variation, karaktärer som utvecklas, och känslan av att det är en följetong man vill veta fortsättningen på. Kalle fantiserar alltid om dinosaurier, blir skickad till rektorn, klagar på sin mammas mat, och är taskig mot Sussi... Lite tjatigt och förutsägbart. Och han blir aldrig äldre.

Ja, jag är faktiskt besviken på sättet Elvis har utvecklats på, eller snarare degenererat på, kanske man ska säga. Den är faktiskt rätt smaklös på sina ställen numera, och med tanke på att åtminstone jag har förstått det som att serien är delvis självbiografisk, så undrar man ju lite vad de har för förhållande, Tony och Maria :p Elvis och Hedvig verkar inte respektera varandra särskilt mycket, och visst vill Hedvig ha sex, men inte med Elvis, utan med nå´n hunk hon sett på gymmet, samtidigt som hon blir skitförbannad om han råkar titta åt ett håll där det står en annan tjej. Och en episod jag läste häromsistens, där Elvis ska ta hand om huset åt en bortrest granne, njaaa... Se´n har vi ju alla episoder där Elvis sitter på en offentlig toalett, och ljudeffekterna är väldigt beskrivande, eller när han sitter på knä, böjd över toastolen, med en brun fläck i kalsongerna... Ska väl inte säga att den helt saknar poänger numer, den har väl sina stunder nu också, men... Köpte trots allt det där samlingsalbumet som släpptes häromsistens (omslaget verkar beskriva Elvis/Tonys och Hedvigs/Marias relation?), och där känns det som man får lite av en förklaring till varför Elvis ser ut som den gör nu, vad jag förstod så skriver och tecknar de, utan att kolla hur det blev innan det släpps...

Don Rosa är bra ja, liksom Carl Barks.