För bara ett par år sen (eller kanske inte så länge sedan) var det stora debatter om björnar. Det var flera björnattacker under det året, och det förekom till och med dödsfall. Björnar blev över en natt i princip känslokalla dödsmaskiner istället för nallebjörnar. Missförstå mig inte, björnar är livsfarliga om man kommer på kant med dem, men i just dessa fall där björnarna gick till attack så missade media en liten poäng. Eller kanske inte så liten. Det visade sig att jägarna i några av fallen skadeskjutit björnarna innan de gick till "attack". Förmodligen visste de inte hur svårt det är att döda en björn, chansade på ett skott men misslyckades.

Min poäng är att jag tror att detta ofta är fallet med hundolyckor. Inte att nödvändigtvis den som blivit attackerad gjort något (som jag antar är fallet med din son, erikthur), utan ägaren. Som akvavirum säger, dessa hundar har ofta behandlats illa. Jag skulle nog tro att den största orsaken till att hundraser som Pitbull, Amstaff, Rottweiler med flera angriper andra hundar eller människor beror på att de inte stimuleras tillräckligt. Tänk er att ha hur mycket energi som helst i kroppen, men att alltid bli hämmad att få utlopp för den. Tänk er att sitta still i en lägenhet en längre tid. De klarar dagar, veckor, månader och kanske till och med år. Men tillslut får vem som helst nog. Olyckan är ett ögonblicks verk.

Jag känner flera hundar av de mest omdebatterade raserna, och jag kan intyga att alla jag mött är otroligt kärleksfulla och vänliga hundar. Det är inget som helst fel på deras temperament. De är otroligt toleranta och gladlynta, klart några av de mest mentalt stabila raserna som finns skulle jag vilja påstå. Problemen uppstår när fel folk skaffar dessa raser. Jag har en väninna som aldrig haft en hund. Hon bestämde sig för att Pitbull var den mest fantastiska ras som fanns, trots att hon inte ens orkade med min lilla Chinese crested-pojk. Hon hade ju träffat en av dessa underbara hundar och trodde att det räckte med ett par timmars promenad om dagen för att hålla dem nöjda. Vilket förstås inte är sant... De kräver ännu mer motion, men kanske framförallt även mental stimulans, vilket är väldigt svårt att tillfredsställa om man inte är van hundägare.

Det är inget fel på raserna. Det är bara alldeles för mycket folk som köper hund efter utseende och inte efter egenskaper. Om raserna kunde "marknadsföras" på ett ärligare sätt och uppfödarna skulle vara noggrannare med vilka de sålde valparna till skulle detta aldrig hända.