Det låter ju snudd på här som CITES mest är till för att ställa till det för de som är intresserade av att hålla djur. Hur som, om det nu är så att besluten går djurhållningen emot, vems fel är det då? Det är ju enkelt att gnälla på politiker och byråkrater men det är egentligen inte där felet sitter. I grunden är det helt enkelt så att vi får skylla oss själva. Det är alldeles för få av de som håller på med djur som är med i föreningar och de föreningar som finns är splittrade och samarbetar inte just nåt. Fågelföreningar anser sig inte behöva samarbeta med gnagarföreningar och gnagarföreningar tycker inte att de har nåt att prata med akvarieföreningar om och så vidare. Även över gränserna är samarbetet uselt, man talar alldeles för lite med folk i andra länder.

Det är alltså helt undermåligt organsiserat och det finns inga som helst varken personella eller ekonomiska resurser att uträtta nåt, som regel vet man inte ens i föreningarna vad som är på gång. Det är inte hållbart att ha det på det sättet, så som det fungerar numera så måste man ha resurser om man vill kunna påverka besluten i rimlig riktning. Om man sen tycker det är bra eller inte kan kvitta, så ser det ut.

Jag brukar jämföra med jägarna, varför hittar man på de konstigaste ställen i sällskapsdjursreglerna de märkligaste undentag till förmån för jägarintresset? Ja inte beror det på att de är beväpnade, det beror i stället på att de är starkt organiserade. Börjar nån myndighet att krångla med harjakten så är det inte nåt halvsovande harjaktsförbund som i bästa fall skall säga nåt, i stället så kommer hela huvudorgansisationen med full kraft och med anställda som kan driva argumenten och vet hur man skall lägga upp saken för att påverka effektivt.

Så ni tycker att politikerna struntar i våra intressen? Det beror i så fall på oss själva, vi har valt att vara svaga fast vi skulle kunna bygga organsisationer som ingen politiker och tjänsteman med sjävlbevarelsedrift skulle våga hunsa med.