Jag själv har två nakenhundar (Chinese Crested), en med päls (så kallad PowderPuff) och en naken (truly hairless), och jag tycker att de är helt fantastiska hundar. Nuförtiden har de flesta (om inte alla) raser enorma hälsoproblem, men nakenhundar är tämligen förskonade från dessa. Deras skinn är visserligen känsligt och behöver hållas efter, men å andra sidan behöver de inte trimmas eller borstas i flera timmar i veckan för att inte vara toviga. Visst fryser de när det är kallt ute, men de är perfekt anpassade för att leva inomhus, vilket ju är där de är majoriteten av tiden. Är det kallt/blött ute, ta på en overall! Då håller de sig varma under hela promenaden och är rena och torra när man kommer in utan att behöva blaska i duschen.

Inte alla tror att nakenheten är framavlad för att passa på fartyg. Många hävdar (jag vet inte vems utsaga som är mer sann) att det är en anpassning för det varma klimat de ursprungligen kommer ifrån. Mexikansk nakenhund och kinesisk nakenhund anses faktiskt vara raser som är mycket nära "ursprunget" snarare än tvärtom, det är bara att slå upp vilket raslexikon som helst.

Man kan ju vända på frågan och undra hur snällt det är att ha t.ex. slädhundar inomhus, eller kanske Berner Sennen eller Leonberger...? De har päls och är anpassade till kallt klimat, men i många hem hålls de betydligt mer tid inomhus i värmen än ute i minusgraderna. Många av dem hässjar under promenaderna redan i februari, när snön börjar töa. Är det mer djurvänligt än ett naket djur som är bättre anpassat till den temperatur de spenderar mest tid i? Är det ett djurskyddsmässigt större problem att avla på tämligen friska men hårlösa raser än raser med så platt nos att de knappt kan andas eller riskerar att svimma när det blir för varmt? Eller de som har hjärtproblem? Höftproblem?

Kanske är nakna djur inte ett så stort problem. Jag är kanske lite mer skeptisk till att man kan ge ett nakenmarsvin ett bra liv än en nakenhund, men kanske borde man se på det i ett större perspektiv. Det finns så många fler egenskaper att titta på än päls. Man ska inte avla på defekter, det är till och med direkt förbjudet att avla på defekter, men vem kan bedöma om det är det eller inte? Jag menar, skulle man inte avla på defekter skulle ju många raser trilla bort på en gång, t.ex. Mops, Rhodesian Ridgeback, Sharpei, Cavalier King Charles Spaniel och så vidare. Begreppet "defekt" är väldigt relativt.

Det finns en film som gått ett antal gånger på tv som handlar om hundavel. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad filmen hette (Pedigrees exposed?)... De säger i alla fall att i Storbritannien, där de har MÅNGA Mopsar, har rasen Mops mindre genetisk variation än den utrotningshotade arten Jättepanda (ungefär "material" till 50 individer hos Mops och det finns ca 1600st Jättepandor...). Där kan vi prata inavel. Om ni kommer över filmen, se den!