Hade på 1980-talet ett tag ett 12-liters salt igång ett tag belyst med vanligt lysrör och enda teknik ett bottenfilter drivet med genomluftning. Inte mycket i det mer än korallsand med diverse invånare typ levande sten. Och några Caulerpa som inte tog sej. Senare tömde jag akvariet och placerade dumt nog hinken med korallsanden på varmvattenväxlaren. Den skitdoft som spreds genom huset efter några dagar var obeskrivlig och tog ett tag att förstå vad källan var belägen. Det enda minnet jag har kvar från denna episod är den densitometer som jag nu använder för att kolla salthalten i mina utomhus artemiasaliner. Kommer inte ihåg varifrån jag fick grejerna från men kommer ihåg att jag fick intresset från en av akvarieaffärerna i Uppsala som körde ett nio-liters salt med en Black Molly i bara för att det inte skulle kunna gå. Hursomhelst är de båda affärerna jag funderar på saligen insomnade tyvärr. Budskapet är att man alltid kan försöka. Det kan bara resultera i erfarenheter av något slag.
:)