Dre skrev:Två påstående som är ofrånkomliga i mina ögon:
[LIST]
[*]--Avel bygger i grunden på att minimera avelsmassan till en mycket begränsad mängd så att enheltighet inom rasen uppnås. (man kan inte avla på några gener och inte på andra hela paketet hänger med!!
[*]--All begränsing av arvsmassa medför ökad risk för arttypiska genetiska problem.
[/LIST]
Om alla avlade raser har arttypiska problem kan jag inte påstå, men jag håller det för mycket sannolikt.
Jag är ingen expert på genetik eller avel, men jag har läst en kurs i biologi. Att avla är INTE det samma som att "minimera avelsmassan" för att få en enhetlighet inom rasen.
Att avla är att framhäva önskade egenskaper så som ett korrekt utseende och önskade mentalegenskaper. Men att avla är också att välja bort oönskade egenskaper så som sjukdomar och mentala problem. ALLA seriösa uppfödare (och hundköpare...) kollar igenom stamböcker/mental test/höftledsundersökningar/tävlings-, provresultat med mera minst fyra generationer tillbaka, för att undvika inavel, sjukdomar etc.
Vad gäller avel för att få "...enheltighet inom rasen..." så verkar det inte som att du har varit/deltagit på många hundutställningar. Om du har det, så borde du faktiskt veta att en hundutställning är som ett lotteri. På den ena utställningen så kan en hund vinna storslammen och på en annan kan en hundägare få gå därifrån nästan med skam. Det som står i rasstandarden för en ras tolkas och vägs så oerhört olika från domare till domare. Den ena kanske tycker att gångstilen är viktigast, en annan kanske att ögonformen och en tredje att hunden har korrekta vinklar vid uppställning.
En normal person som funderar på att bli hundägare börjar ju med att fundera på "Vilka egenskaper hos en hund skulle passa mig" och börjar sen med att leta efter raser som skulle kunna tänkas ha passande egenskaper.
Dre skrev:
Om en hundras är svår att hålla bör den inte tillåtas, det finns inget kontrollorgan i världen som kan se till att ägaren gör sitt jobb hela tiden. Man måste acceptera verkligheten och se på sannolikheten för problem, är den för stor så fungerar inte den rasen. Oavsett om några/någon kan klara av att hålla den. Det är inte värt risken för samhället att gynna de få som kan hålla rasen jämfört med risken att alla som inte kan ha den utsätter andra för fara.
Jag tror inte att det finns någon hundras som är speciellt svår att hålla, om man är en normalbegåvad och tänkande människa som försöker att göra sitt bästa för sin hund. Däremot så vet jag att det inom varje ras finns individer som är svåra att hålla. Och jag vet att det finns människor som är olämpliga att ha hund.
Men om vi ska ta det på ditt sätt så vilken är den hundrasen som orsakar flest skador och i vilka situationer? Kamphundar? Familjehundar? Renrasiga? Blandraser?
Även om jag inte är någon baddare på avel så har jag faktiskt läst väldigt mycket om just detta. Jag måste erkänna att det inte finns någon omfattande svensk undersökning, men de undersökningar som har gjorts visar att över 90% av alla skador som har lätt till att folk har tagit kontakt med sjukvården (och man på sjukhusen fört statistik) så är det familjehundar i hemmamiljö som är de farligaste hundarna och de farligaste situationerna.
Varför vill folk inte förbjuda hundar i hemmamiljö och varför inte förbjuda alla hundar som inte är kamphundar och/eller arbetande hundar?
För att rubriken "familjehund biter familjemedlem" inte säljer tidningar.
