Det finns fler ämnen som ackummuleras i ett akvarium än nitrat och fosfat. En grupp som vi pratar ganska lite om är hormoner och feromoner. Jag kan ta ett exempel. jag har odlat ganska mycket yngel i min dag, både akvariefisk och matfisk. En sak som är problematiskt vi odling är att fiskarna växer väldigt olika och att de större "trycker" ner de mindre. denna nedtryckning består till en viss del av just ferromoner och det finns två knep att få en betydligt jämnare tillväxt på yngel - den ena är att man sorterar väldigt hårt och har yngel av samma storlek i samma kar - en variant på detta är att ha olika arters yngel i samma kar, exempelvis blir det jämnare tillväxt på 200 yngel om man har 50 st var från 4 olika arter än om man har 200 från samma art.
Det här har jag sett hundratals gånger. Den andra utvägen är att göra väldigt stora och täta vattenbyten - då får man också en betydligt jämnare tillväxt.
En annan intressant fråga är varför exempelvis olika malawiciklider som i naturen lever sida vid sida utan att korsa sig - så ofta korsar sig i akvarium. En av de förslag som framförts i den disk är att det slutna akvariet blir full av lukter och hormoner - en ordentlig sörja helt enkelt och fiskarna kan inte använda sig av lukt eller ferromonigenkänning av artlikar som de kan ute i naturen.
En annan sak är det Azur var inne på - bakterie och parasithalter. De flesta fisksjukdommar orsakas av bakrterier och parasiter som normalt finns i akvariet men fiskens immunsystem klarar av dem ganska lätt. Om fisk blir stressade så minskar deras motståndskraft är väl alla klara över idag. Om det finns ett fåtal bakterier så klarar fisken normalt av angreppen men är det många så innebärr själva mängden av angreppsförsök en stressfaktor i sig. Jämför om ni tar en knappnål och sticker er själva mellan tummemn och pekfingret - gör ni det en gång, tio gånger eller till och med 100 gånger så är det inte så farligt - men om ni sticker en miljon gånger - då finns det snart ingen hand kvar eller hur. Vattenbytena minskar antalet bakterier och parasiter i vattenmiljön.
Visst - det går som vanligt att göra på olika sätt - jag har haft akvarier som stått månadsvis (jag hade ett som stod över ett år) utan vattenbyte men min erfarenhet är att det alltid går bättre om man sköter sina vattenbyte - risken för att det skall gå åt helsike blir mindre i alla fall.
Sen tillhör jag de som förespråkar att man i ett helt nytt akvarium skall vara försiktig med vattenbytena. Det gäller inte bara nitrifikationsbakterierna skall trivas utan även de andra typerna av bakterier. Normalt vattenledningsvatten är idag av väldigt god kvallite i Sverige men det är lite av en kemisk produkt. Många av de naturliga ämnena (organiska ämnen, kolloider och annat) finns inte i vårt kranvatten. En annan aspekt är att i många städer kloreras det med kloramin och det vet jag av erfarenhet att det kan påverka tiden det tar att starta ett akvarium - även om man använder vattenberedningsmedel. För att få en så mjuk start som möjligt - utan nitrittopp - så brukar jag använda ett bakterieprepparat (i mitt fall brukar det bli nitri-vec men det finns de som är bättre) - det ger jag i startdos under tre veckor. Jag matar otroligt lite under startperioden (oftast bara med frysta artemia) - jag matar varannan till var tredje dag.
Det är riktigt som någon påpekade att man inte får för mycket ammonium i vattnet eftersom det enligt nya rön verkar inhibitera andra stegets bakterier (nitrit -> nitrat) men i ett nystartat akvarium har man full kontroll på detta genom att styra matningen.
Visst går det med mindre vattenbyte - men varför chansa om det inte är nödvändigt.
Det är också svårt att översätta utländska rekommendationer eftersom vattenkvallitén skiftar så enormt. vissa ställen i Europa har så dåligt vatten i kranarna att akvarievattnet är av bättre kvallité men det gäller inte i Sverige, här kan man säga att i 90 % av fallen är alltid kranvattnet bättre än akvarievattnet.
MVH Lasse
