Min mamma hade en papegoja när hon var liten som hette Peggy. Den var elak och kunde bitad men den avgudade hennes pappa (min morfar). Om hon hörde att det kom någon i trapphuset så trodde hon att det var morfar som kom. Då började hon lite försiktigt att säga: "pappa" "pappa"? När hon inte fick nått svar så började hon skrika ännu högre och tillslut så satt hon bara och skrek: "papapapapapapapapa". Och om hon tyckte synd om sig själv så satt hon och tröstade sig själv: "Peggy, Peggy, stackars lilla Peggy". Dom hade oxå en undulat när dom var lite äldre. Den hette Tjippen. Den var jättegammal, typ 15 år eller nått sånt. Han hade bara ett ben, eftersom han hade fastnat i en dörr. Han vart oxå full en gång når mormor hade ett glas whisky på bordet (han hade två ben då). Då när hon inte såg så gick han fram och satte sig på kanten på glaset och drack lite. Sen vinglade han omkring på bordet. Han flyttade emellan mormor och morfar, mammas två syrror och mamma. Han hade nån liten bur som han bodde i men luckan var alltid öppen så att han kunde flyga ut.