Anettejt skrev:

Är din Mamma sjuksköterska så var nog min information överflödig...Lycka till iallafall. :)

Nej, absolut inte. Är det något jag har lärt mig av det här så är det att man blir helt urblåst i skallen när något sånt här händer. Det gick inte att få ur mamma någon vettig information om var de hade sökt t ex.
"Vi har letat överallt, hela natten" var allt man fick ur henne.. Och sen sa ju alla instinkter att man måste ut och leta.. Springa runt, runt...
Det är jättebra om omgivningen tänker, för det gör man inte själv när sånt här händer..

Om något sånt här händer igen så ska jag bara fråga var hunden eller barnet tappades bort och sedan ska jag börja där, planera och tänka efter.
Jag tror ju inte att hon har sprungit så långt, tassarna var ju helt oskadda. Jag tror att hon har suttit fast relativt nära hemmet.
Vi ska leta lite efter kopplet/handtaget sedan i lugn och ro... Undra om hon visar var hon satt fast eller om hon skyr stället??? :)