Hogan1 skrev:Det där tycker jag är snömos. Vi vanliga knegare har väl samma problem - alltså ett jobb man kan bli av med redan nästa dag om det vill sig illa. Det ser vi ju dagligen för närvarande.
Om jag hade suttit med tex ett lån på ett hus hade inte jag vågat lämna ett fast jobb för ett som är tillfälligt. De med en förmögenhet, kontakter eller mycket attraktiva yrken skulle inte behöva tveka på samma sätt. Riksdagspensionerna är alltså en klassfråga - också arbetarklassen ska våga sitta i riksdagen!
Hogan1 skrev:Vadå inte ta ett riksdagsarbete om det inte finns något att falla tillbaka på? Jättebra säger jag - då kanske vi kan få människor i riksdagen som sitter där för att de känner det som ett kall - och att de faktiskt anstränger sig för att göra sina väljare till lags - och alltså inte svika vallöfte efter vallöfte - och dessutom inte kallar politiken "en karriär". Ge dem gärna bra betalt under mandattiden - men inte automatisk pension efter 1-2 perioder - så kanske vi slipper politiska broilers utan någon som helst förankring i verkligheten.
Det där med kall håller inte tycker jag. Det är samma argument och inställning som genom tiderna använts för att hålla nere lönerna för tex sjuksköterskor, barnomsorgsarbetare och andra typiska kvinnoarbeten.
En riksdagsman utan chans till pension skulle som Erik redan påpekat bli mer mottaglig för korruption.
För att slippa politiska broilers skulle man snarare införa ett krav på arbetslivserfarenhet utan för det politiska livet - före riksdagsjobbet.
