Katharina skrev:

Det stämmer inte med smärtan, det är inte naturligt för en hund. Det har vi avlat fram när vi ska nyttja hunden i våra intressen. Jag har haft flera basenji och de skriker vid minsta magknip så man tror att de håller på att dö. De är ju en ursprungshund och har b la precis som Schakaler sammanvuxna trampdynor. (Detta visade sig också när man inavlade Dingos och stärker teorin att hund och Schakal är släkt...)

Basenjis gick att släppa lösa ett helt gäng. Vildhundar skadar inte varandra utan strutta, morrar, käbblar osv för att bestämma rangordningen. Efter 15 min är rangordningen klart och 40 basenjis kan springa och leka. En otrolig syn. En vildhund som blir skadad löper stor risk att dö så därav rädslan för skador.

Vad jag har sett så kan en hund springa med brutet ben och det kan inte en människa. Iofs skiljer det mella olika raser och eftersom jag har Riesen utgår jag från dom. Med min förra Riesen så cyklade jag med honom så skrek han till lite så jag tänkte att han trampa på en sten eller liknande men han halta inte. När jag kom hem ca. 6-7km senare såg jag att hela altantrappan var helt nerblödad och när jag kollade tassen var ena trampdyna bortsliten. Om jag däremot drar han i örat skriker han som han håller på att avlida.

Enl. SLU (Sveriges Lantbruks Universitet) har djur olika "nivåer" på smärta. Hundar ligger högre (4-6 ggr) än människor men samtidigt är det ett mått på endorfiner så vi kan inte säga hur upplevelsen är.