Katharina skrev:Ja, jag har för mig att små vassa tänder är skadligare än de större och slöare om man inte blir uppäten såklart...
Efter att ha tittat vecka ut och vecka in på "Dogwisperer" så kan jag iaf konstatera att det finns väldigt mycket mer småhundar som uppför sig illa än stora. Sedan att de inte skrämmer den vuxna befolkningen betyder inte att de inte är farliga för barn.
Min son får aldrig gå fram till främmande hundar, speciellt inte själv. Eftersom han är uppväxt med hund är det extra viktigt att pränta in det i honom. Andras hundar är inte hans gosedjur!!!
På landet har vi en familj med en opålitlig goldentik på några år. Den gör attacker när man kommer och nafs/slickar på händerna, svansen viftar men det är en fullgod attack. Familjen har en pojk i samma ålder som min, jag tvekar om jag ska neka grabben att gå dit. Jag kanske är överkänslig men helt klart är att jag inte litar på hunden...
Det har jag även sagt till sonen men han är ju bara 4 ännu så han är ju inte pålitlig att låta bli hunden. Det märks på ägaren att de inte litar på hunden heller.. :(
Vadå "fler småhundar som uppför sig illa än stora"? problemet är väl även här ÄGAREN?? Ofta så har gamla feta kärringar små arga hundar, arga för att de är helt och hållet ouppfostrade. Stora hundar har oftast eller alltid en person mellan 15-60 år som ägare, som vet att uppfostra sin hund, dock med undantag som tuffa pojken med kamphund etc...
Tycker att småhundsryktet är helt befängt och omotiverat. Vi har som sagt en liten hund, en papillon, vi bor i villa med grannar som har en gammal golden som knappt kan gå och en rottweiler, gud förbjude eller vad säger du Kramfors?? Iaf så finns det inget som skiljer våra tomter, utan gräsmattorna går ihop utan att visa nån slags tomtgräns... ändå håller sig vår lilla hund på vår sida, även om den roligt korkade rottisen är ute. de är f.ö mycket goda vänner att 3 hundarna.
